Jag mår bra efter omständigheterna. Mamma börjar må bättre och återhämtar sig fint och det gör våran familj med. Sen Johan dog så har vi varit splitrade på något sätt och det här har varit som en väckarklocka för oss alla och vi har börjat om från början med att försöka få tillbaka våran relation till varandra. Vi går i familje terapi nu och jag är närmare min pappa än vad jag någonsin har varit och jag är förvånad att han har mått så dåligt över våran dåliga realation, han har en förmåga att ha den där kännslokalla sidan utåt.

Jag har mer tid åt mina syskon och vi gör massa roliga saker tillsamans.

Jag har börjat att arbeta igen på gymet och gör det en delägare ska göra och det känns hur skönt som helst och jag är verkligen taggad att ta igen allt som jag missat.

Min kille och jag är väldigt kära och att han inte har sprungit iväg efter det här gör mig så enormt lycklig och lugn, han är verkligen min jämnlike.

Min deperation och borderlinen är underkontrollen med hjälp av kombon medicin och ny behandling.

Det känns verkligen som jag håller på att få en ny start vilket gör mig så otroligt lugn och glad, man ska aldrig ge upp det är det jag lär mig mer och mer. Det är min tur nu att få det bra och vara lycklig!

Bloggen är väldigt lagd åt sidan för mig och jag vågar inte riktigt gå in och kolla statistiken för jag tror jag har förlorat för många av er läsare kanske till och med er alla, för jag har lovat mer och mer inlägg att jag ska bli med aktiv och jag har försökt men sen så kommer saker i vägen som jag måste ta itu med. I veckan så kännde jag faktiskt att jag hade kommit till en punkt där det är bättre att lägga ner bloggen att sluta skriva men sen så loggade jag in idag och såg era fantastiskt underbara kommentarer som fick mig tankar på att sluta bara försvinna och nu har jag rejällt mycket mer lust att skriva. Jag undrar nu om ni vill forsätta läsa min blogg och tycker att den är intressant? Om ni är på så är jag på

Det här tack vare såna här kommentarer som gör bloggandet så värt:

Hej på er. Nu har jag lite tid och ork att försöka få ur mig ett vettigt inlägg, skriv ett inatt som aldrig publicerades för det var väldigt rörigt och osammanhängande. Som jag skriv har min mamma fått en hjärtattack och det är för 19 dagar sen och dom här dagarna har varit för mig som en väckarklocka. Mamma mår bra efter omständigheterna och börjat återhämta sig,det är en ganska lång väg tillbaka men hon kommer klara det.

Jag har sett nu hur bara inte jag påverkas av min sjukdom och hur jag mår, jag tror och mamma med att jag mår psykisk dåligt och har kraftiga desperationer är en anledning till att det här hände. Jag har lagt så mycket press på min mamma och min familj för övrigt. Jag tar inte på mig ansvaret för att hon fick hjärtattack men jag måste tänka lite mer på vad jag gör och hur det får min familj att må. Men det är verkligen inte lätt för när jag mår som sämst och allt e mörkt då är det jätte svårt att se, jag gör det jag tror är rätt för stunden. Jag har lagt så mycket fokus och tid på mig själv vilket jag har varit tvungen till och nu mår jag okej så nu kan jag lägga tiden och energin på min familj. Jag tror på något magiskt sätt att det här har fått oss att växa samman.

Hej på er, om jag nu har några läsare kvar. Jag vet att jag har lovat gång efter gång att bli mer aktiv och skriva mer det har jag försökt det svär jag på, men det händer saker hela tiden som gör att jag har svårt att orka blogga svårt ens att kunna leva ett fungerande liv. Jag är så sjukt trött på allting och att allt verkligen ska gå i mot mig och min familj. Min mamma har fått en hjärtattack den 16 och nu vill jag bara göra allt jag kan för att min mamma ska återhämta sig till sitt normala. Jag har flyttat hem till mamma o pappa för att kunna vara delaktig i både mamma och ta hand om mina syskon. Bloggen är och kommer bli lidande men jag hoppas att ni har förstående och jag bloggar när jag har tid och ork. Jag har förlorat min bror jag kan inte förlora min mamma. Familjen går i första hand och min pojkvän och bloggen sist men jag kan inte göra på ett annat sätt. Jag hoppas eran påsk blir jätte bra. Jag ska ta mina syskon till en påskmarknad nu. Vi ses om ett tag, kanske några veckor eller kanske bara några dagar. Häll utik!

Här får ni en iaf en bild på mig som inte är så vanligt och jag hoppas att det kompenserar lite.

Åh herregud vilken usel bloggare jag är! Men ni vet varför och det tycker jag gör min blogg lite charmig. Jag börjar återhämta mig från det svarta eller vad jag ska säga, jag kan inte säga att jag återhämta från min deperation för det gör jag verkligen inte men jag börjar komma till den punkten igen där jag har den under kontroll. Jag har varit inne på min privat klinik 2 veckor och ändrat lite mediciner. Det känns verkligen som en mini semster ni vet, man tar igen allt och hinner tänka och vila. Kanske ska göra det här varnan månad? Ne ni ser att jag börjar få tillbaka min humor iaf och jag gick in på statstik och ni hänger kvar vilket glädjer mig för hela tiden det här händer tror jag att ni ska tröttna vilket skulle vara ett slag i magen. Jag ska absolut börja med bloggen igen och känner att en period av mycket bloggade kommer :)

Jag har gjort det igen!

Inatt stod jag vid spegeln inne i badrumet, tittade på mig själv med avsky och tårarna bara rann. Jag måste göra nånting som gör att min smärta kommer ut! Jag öppnar skåpet där jag har mina mediciner, häller i mig några. Sedan ser jag rakhyveln!  Jag tar bort rakbladet och i nästa sekund så ser och känner jag att jag skär mig, så djupt jag bara kan. Jag sätter mig ner på golvet och ser hur blod forsar. Det här var jag den jag en gång var, jag har slutat skära mig och misshandla mig själv!

Allt går så fort och jag hinner inte tänka hinner inte stoppa förän jag hamnar där igen. I min egna värld som förr, där det bara är jag, rakbladet och blodet. Jag skär och skär så djupt jag bara kan, tänk att det kan vara så skönt! Jag förtjänar det! Jag tar ut min smärta på mig själv för det är mitt fel att jag förtjänar det här!  Allt är mörkt för mig det enda jag vet och fokuserar på är hur mycket jag förtjänar det här och saknat efter skadat mig själv igen.

Som 14 åring började jag skära mig och nu är jag där igen, jag är inne i mitt självskadebetende igen. Jag som svärde och lovade mig själv att aldrig aldrig mer göra såhär mot mig själv. Nu sitter jag här med plåster och bandage på ärren. Jag har fått mer ärr som inte kommer gå bort tack vare att jag kommer in i min egna bubla, jag ser och fattar inte när jag har gått för långt. Jag ska bara skada mig själv, det är det enda!

Den här gången är det min kille jag ska tacka för att jag inte gick så långt att jag skärde mig vid dom viktigaste delarna så att jag dog. Det gjorde ont att se hans förtvivlan och frustration nä han kom in och såg allt det här. Förr i tiden var det mammas  som stoppade mig och nu är det han. Varför utsätter jag honom för det här? Jag är ingen tjej man kan vara ihop med och samtidigt må bra. Jag borde skada mig själv mer för jag är en usel människa!

Jag hoppas din förstår min frånvaro. Änn en gång har min sjukdom och depression tagit över och jag mår djävulskt dåligt och jag orkar inte blogga. Jag orkar knapt prata med min egna kille så ni förstår hur illa det är.

Iaf tänkte jag ge er tips. Det är många som rakar sig intim (känsorganen) och så får man dom där röda prickarna och det svider jag har faktiskt väldigt bra tips mot det. Du ska helst raka dig när du duschar eller badar för det första och raka medhårs annars blir det garanterat ireterat. När du börjar raka dig tar du på RFSU Easy Shavin som gör det väldigt mycket enklare att raka och det glider bättre. Efter rakning tar du på RFSU Nice n´cool som motverkar just röda prickar och du får en skön kännsla och inte den där irreterande. Men många använder den bara efter rakning och det har jag upptäckt att det inte funkar så bra. Så jag tar på direkt efter rakning och i 2-5 dagar efter. Säg att jag duschar på morgonen då tar jag på då och på kvällen och håller på så tills jag ser och känner att det är okej.

Det lättaste vore att inte raka och det är helt upp till en själv absolut, jag säger inte att ni måste raka utan ger er ett tips om ni vill och gör :)

Jag hoppas din förstår min frånvaro. Änn en gång har min sjukdom och depression tagit över och jag mår djävulskt dåligt och jag orkar inte blogga. Jag orkar knapt prata med min egna kille så ni förstår hur illa det är.

Iaf tänkte jag ge er tips. Det är många som rakar sig intim (känsorganen) och så får man dom där röda prickarna och det svider jag har faktiskt väldigt bra tips mot det. Du ska helst raka dig när du duschar eller badar för det första och raka medhårs annars blir det garanterat ireterat. När du börjar raka dig tar du på RFSU Easy Shavin som gör det väldigt mycket enklare att raka och det glider bättre. Efter rakning tar du på RFSU Nice n´cool som motverkar just röda prickar och du får en skön kännsla och inte den där irreterande. Men många använder den bara efter rakning och det har jag upptäckt att det inte funkar så bra. Så jag tar på direkt efter rakning och i 2-5 dagar efter. Säg att jag duschar på morgonen då tar jag på då och på kvällen och håller på så tills jag ser och känner att det är okej.

Det lättaste vore att inte raka och det är helt upp till en själv absolut, jag säger inte att ni måste raka utan ger er ett tips om ni vill och gör :)