Jag kämpar och kämpar men står kvar på samma plats,
mitt liv är ett fort, ett ruttet palats,
Mitt hjärta är ärrat, det blöder och skriker,
jag har många funderingar på det ni kallar livet,
Jag funderar dagligen på vart jag är påväg,
om jag någonsin kommer kunna bygga upp min värld,
Jag har lärt mig att kämpa fått hjälp av min familj,
men det jag hatar mest är alla minnen som finns,
Gråtande ögon och kolsvarta nätter,
den rena fina vodkan med mina sömntabletter,
Ärren på handleden, smärtan som tär i mig,
jag önskar jag kunde berätta allting för dig,
Men nånstans tar det stopp nånstans tar det slut,
och vissa mörka nätter känns det som vägen ut,
Men jag ska kämpa, jag ska visa mig stark,
jag vill och ska ta livet med en klackspark..

Alla har vi berg och monster att besegra,
vissa är större och vissa är ditt sätt att leva,
Men ta tag i dig själv och visa att du kan,
stå rakt med båda fötterna så får du bra balans,
Ge inte upp för då är kampen slut,
döden han vinner du tar den fega vägen ut,
Rannsaka dig själv och tro på det du gör,
på så vis kan du leva lycklig tills du dör,
Det låter som en klyscha men det är det inte,
du kan vinna även om det är mörkt som på vintern,
Du måste bara våga ta initiativet,
tränga bort tankarna på att ta det sista klivet,
Det är inte lätt men det är så livet är,
tro mig jag vet för jag är själv där,
Ligger på botten och endast ser mörker,

Svårt att förstå att man är där,
hur självmordstankar känns och att leva i misär,
Du kan klara dig ur det, du kan om du vill,
våga tro på dig själv våga lita på din framtid,
Berget kan vara stort men du är inte klen,
och börja klättra i tid innan det är för sent,
Faller du så res dig upp, börja om igen,
ge inte upp om ditt liv känns som ett skämt,
När du sedan börjar ser ljuset i ditt liv,
då kommer du vara glad över att just du finns till,
Det är lång väg å gå, men det är det värt,
du kommer kunna le, och det låter egenkärt,
Men nånstans tar det slut, för nånstans kommer ljuset,
nånstans kommer även du att finna glädjeruset,
Någonstans där du kan känna glädje med livet,
men du måste kämpa ta inget för givet..

Det är så mycket jag behöver få ur mig, så mycket jag vill dela med mig av. Men det är svårt att sätta ord på mina kännslor, det finns inga ord för det här är inte männskligt. Det är inte männskligt att jag ska känna och må såhär. Kan ni förstå kännslan av att ständigt varje dag gå runt och oroa sig för att man ska må så dåligt så att man tar sitt liv? Jag har kämpat så länge nu för att må bra, kunna leva ett normalt liv. Tror ni att jag är så glad som jag vissar, att skratten och leendernaär äkta? Åt helvete, för dom är så långt i från äkta dom kan bli. Jag kan aldrig känna mig glad, jag kan aldrig skratta och le en enda dag utan att jag fejkar. Det går inte en jävla natt utan att jag gråter mig tills sömns, drömmer mardrömmar eller ligger vaknen för jag inte kan sova. Ovaset vad jag gör så kan jag inte må bra, jag känner mig så misslyckad jag klarar ju inte ens att vara glad och det klarar ju alla! All säger till mig det är dags att gå vidare nu. Men hur i helvete ska jag klara av det? Jag har så många år bakom mig med självhat, självmisshandel och det kommer jag aldrig bli fri ifrån jag kommer aldrig kunna älska mig själv för den jag är och jag kommer aldrig kunna sluta skada mig själv. Jag förlorade han som stog mig närmast och som jag älskade mest, den enda som förståg mig, min förebild. Jag har blivit sårad så oehört mycket. Dom säger att tiden läker alla sår men mina sår har blivit till ärr som aldrig kommer läka. Allt bara skiter sig, allt jag gör går åt helvete. Jag orkar inte kämpa för att leva längre, jag vill bara få ett slut på detta jag klarar inte mer.

Detta inlägg skriv jag på 5 minuter utan att ens tänka på vad jag skrivm nu lätt jag verkligen mitt hjärta prata.

- Nu orkar jag inte mer!

Jag har liggat och skrikt detta halva natten samtidigt som jag skakar för att jag gråter så.

Allt känns så jävla mennigslöst när det blir såhär! Allt jag vill göra är att få somna in, slippa skiten och äntligen bli fri. Ovaset hur mycket jag kämpar så blir jag aldrig tillräckligt frisk från mina självmordstankar.  Jag troode att jag var friskare än jag är. Jag känner mig så liten och svag.

Såna här nätter är livsfarliga för mig. Jag försöker trycka ner min kropp så att jag inte går och hämtar kniven. För hämtar jag kniven så kommer jag bli fri. Jag är som i en annan värld. Allt kommer över mig, sorg,saknad,pannik,ångest. 

Jag orkar snart inte kämpa imott längre, snart får mina självmordstankar vinna över mig.

Det kommer en dag när jag e borta, en dag då mitt liv har tagit slut.

Så länge du minns mig är jag kvar ändå och finns där i din närhet som förut.

Jag finns där i vågen invid stranden.

Jag finns där i vårens varma vind.

Jag finns där och leder dig vid handen ibland.

Jag finns där i tåren på din kind.

Jag finns i en blommas spröda knoppar, i fågeln som sjunger i ett träd.

Jag finns bland de fjärilar som fladdrar omkring på åkrar bland mognande säd.

Jag finns i ett regn som slår mot rutan och i flingor av fallande snö.

Jag finns i musiken som du hör på ibland.

Så länge du minns, kan jag ej dö.

Det jag vill säga med den här dikten är: Jag kommer dö en dag, ovasett om mina anhöriga vill det eller inte. Jag kanske ger upp, sorgen kanske knäckte mig och tog mitt liv. Eller så kämpade jag vidare och dog av en annan anledning. Men jag vill att ni ska vara stolta över mig ändå, för jag kämpar varje dag, varje timme, varje minut. Så tar sorgen knäcken på mig så vet ni att jag gjorde allt jag kunnde för att jag skulle må bra en dag och bli en normal tjej.

När jag är död, tagit mitt sista andetag så vill jag att ni pratar om mig som en krigare en riktig kämpe. För det är det jag är, jag går igenom det omöjliga. Jag har har gått igenom idetietkris,självhat,otrohet,svik,misshandel,sorg,

saknad och så mycket mer. Det är inte mennigen att någon ska få gå igenom och kriga mot det här. Det är inte mennigen att någon ska ska gå igenom så mycket dirket när livet börjar. Men jag går igenom det, jag har fått all skit. Och jag ska kämpa som den krigare jag är, vissa för alla och mig själv att jag är stark tills den dagen inte mitt hjärta klarar mer!

Jag minns hur jag var hemma hos mina föräldrar, jag var riktigt nära att ge upp. Hela jag var ett vrak, jag hade till och med slutat prata och tänka om en morgondag.  Mina ögon var blodsprängda, jag stirrade ut i ingenstans samtidigt som min kind var blött för tårar jag släppt. Jag hade svårt att prata, för min röst hade tagit stryck av mitt skrikande. Min hy var röd flammig, jag hade inte orkat sminkat mig på veckor.

Jag såg min mamma stå i dörren, jag ser att något inte är okej med henne. Det var länge sedan jag såg min glada och pigga mamma, men vem man vara glad och pigg när man förlorar sin son? Jag minns hur hon går och sätter sig brevid mig, hon försöker ha ett poker face som att allt var bra men jag ser på min mor när det är något som tynger henne. Hon tog mina händer och tittade rakt in i mina ögon. Jag kommer aldrig glömma dom ögonen, dom var fyllda med sorg, saknad men framförallt med räddsla.

Hon sa: Min älskade töss, jag vet att du har det jätte tufft. Jag vet att det du går igenom är ett rent helvete. Men du måste lyssna på mig. Jag har förlorat en son, din bror. Ett barn kommer alltid fattas mig, vi kommer alltid vara 1 person mindre i våran familj. Jag vaknar upp på morgonen och får ständigt påmina mig själv att min stora pojk, mitt första barn inte finns i livet längre. Att jag aldrig kommer få krama om honom och säga: Mamma älskar dig. Han bliv aldrig förstår för det, men nu är han borta så jag kommer aldrig få göra det igen. Men på senaste tiden har jag blivit rädd för att jag ska förlora en dotter. Jag vill och kommer inte klara av att förlora ett barn till, skärskild inte dig. Du är mammas lilla töss. Jag är så stolt för vad du har lyckats gå igenom, du har gått igenom saker som ingen annan skulle klara. Du är den starkaste jag vet, och jag vet att du kommer kunna gå igenom det här med. Jag är så stolt över att jag har dig som dotter. En mor kunnde inte bli stoltare. Så vad du än gör så kämpa gumman för få har dött utav att kämpa vidare, många har dött utav att ge upp. Och du ska inte ge upp, du ska vara här på jorden. Du är den starkaste och vackraste kvinna jag vet. Så snälla älskling, lämna inte din mor.

Det var första gången jag verkligen insåg att min mamma verkligen fruktade för mitt liv. Och mamma har rätt jag kommer gå igenom det här

  Idag har jag en sån dag jag bara vill lämna allt och alla, där jag bara vill bli en ängel. När allt lidande är slut, där jag äntligen kan få frid. Jag vill dö helt enkelt, allt känns så jävla tyngt och jobbigt just nu och jag vet inte hur länge till jag orkar! Men samtidigt vill jag inte dö, för jag vill inte lämna min familj och vänner aldrig i helvete.

Idag är det en sån dag jag måste kämpa extra mycket för att överleva.

Jag kommer svara på era frågor ikväll, när jag har fixat denna jävla dag

Idag är det 1 månad och 7 dagar sen jag bliv singel, sen jag var tvugen att lämna mitt ex.

Jag har slutat skriva om honom som ni märkt men för det så betyder det inte att jag inte saknar honom, jag saknar honom varje dag mest av allt så saknar jag att han ringer bara sådär och allt han säger är: Jag älskar dig min prinsessa, puss. Han brukade ringa och bara säga det när han var på jobbet några gånger per dag, och varje gång så stannade tiden för några sekunder.

Vi har inte haft så mycket kontakt, men för 1 timme sedan så skickade han det här. Jag skiter i om det är han eller någon annan som skrivit detta men att han skickar detta betyder verkligen jätte mycket, och det får mig att inse hur mycket jag saknar honom:

Jag väntar på den dagen du står utanför min dörr. Du var min i 2 år och 7 månader men nu är det över. Jag kan inte fatta att det är slut.För du betyder hela världen för mig så medans hela jävla världen hör mig ska jag vara ärlig mot dig. Du gav mig så mycket styrka, du skappade lycka som jag aldrig kännt förut. Det bästa var att få vakna upp med dig i min famn.  Vet att jag sabbade allt, att jag insåg allt för sent vad jag hade. Men nu kan jag springa runt hela jorden för dig. För du är värd varje sak du ber om. Bilder på oss dom finns kvar, när jag ser dom så faller tårarna sakta ner längs mina kinder. Bara tanken på att du inte längre är min, det dödar mig, hör du mig? Jag älskar dig och ber till gud att du snart kommer hem igen

För älskling min ögonsten, du är och förblir min prinsessa, mitt allt, du är hela mitt liv. Önskar att jag kunnde ta tillbaka allt och göra det ogjort. Snälla gumman, kan du inte ta min hand och blunda? Och säga till mig att allting kommer ordna sig, att jag ska ge dig lite tid och att det blir vi två igen, att alltig ska bli som förr. Så jag väntar på den dagen du står utanför min dörr.

Du har väl inte glömmt allt löften vi lovade varandra? Vi sa att det skulle vara vi två för alltid, vi planerade vår framtid, planerade våra barn. Men jag bröt vårat löfte, om att alltid vara trogen. Men finns drömmen fortfarande kvar? För hos mig så kommer den alltid finnas. Jag väntar på den dagen du är redo för en ny start. Jag förstörde dig, jag sårade dig djupt men snälla plåga mig inte mer. Du ville vara i frid men nu klarar jag inte mer.

Snälla fråga dig själv om jag är han som du verkligen vill gå på stan med och hålla i handen? Om jag är killen du vill vakna upp med. Är jag han du vill spendera dina dagar med, är jag personen som du vill vara med medans saker är som dom inte ska? Jag lovar dig jag kommer aldrig mer såra dig igen. Du kommer alltid vara den enda för mig och den enda som får föda mina barn

Jag vet inte vad jag ska säga längre. Jag önskar du var här så att jag fick hålla din hand, känna din kärlek, och kyssa din mun, ligga brevid dig och krama dig. Jag blir så arg på mig själv bara jag pratar om det, för tanken på att jag kankse inte mer får göra det mer dödar mig. För jag vill ge dig mycket mer än jag gav dig, ärligt tallat älskling vi kan inte vara klara än. Jag gjorde världens misstag, jag sabbade allt men tro mig när jag säger att jag älskar dig lika mycket än.

Jag ska inte tjata på dig länge men vill att du ska veta att jag älskar dig för mycket för att bara gå vidare. Så snälla jag ger dig all den tid du behöver för att det ska bli du och jag igen, och jag hoppas på att jag kommer få vakna upp med dig i min famn igen

Tårarna bara forssade ner när jag läste det, det får mig verkligen att längta tillbaks.

För en sekund så var jag nära på att ringa honom och säga att jag förlåter honom, att det blir han och jag igen. Men det kan jag inte göra, jag kan inte förlåta honom så ovaset hur ont det gör så måste jag gå vidare.

Godmorgon på er, jag gick faktist upp extra tidigt för att skriva ett inlägg en aplåd för mig.

Idag så ska jag vara modell för ett företag ni vet att jag inte kan skriva vilket.Jag ska fotoas ihop med en kille som jag gjort förut, han är en helt fantastisk kille. Många i modellbranchen är så ytliga av sig men det är verkligen inte han. Han är så oehört snygg så man blir helt svimmfärdig i hans närhet och det bästa av allt är att han har en underbar personlighet, han vågar verkligen bjuda på sig själv och det gör jobbet så mycket roligare.

Jag vet inte om jag ska älska eller hata att vara modell. Jag har plåtats hos fotegrafer cr 15 gånger. Och ni kanske ni blir jätte förvånande för jag har inte den typen som är modell. Men det är av dom stegen för mig för att kunna bli frisk från min identietkris och mitt självhat. Det är så många som säger till mig: Satsa på det här, du skulle bli en stor super modell och modellagenturerna skulle slåtsas om dig, om du flyttade och satsade helt på att vara modell. Men det kommer jag aldrig göra, jag kommer aldrig flytta ifrån Sverige och jag kommer aldrig ha modellandet som det enda jobbet. Ni vet ju att jag hatar att folk tar mig för mitt utsende, för min insida är precis lika vacker. Så det är därför jag inte kommer satsa på modellandet.

När jag ska vara modell så försöker jag göra allt jag kan för att min insida verkligen ska fastna på bild för det är den äkta skönheten som kommer in ifrån.

Ne nu måste jag gå för jag ska vara där om 1 timme, ni får ha en jätte bra dag, puss!