Idag så är det ett helvete för mig, jag har inte kommit ur sängen idag och det kräver en oehörd anstränignig av mig att gå in på min mobil och skriva några rader nu. Jag mådde skit igår, men jag var tvugen att ta hand om Fido och min kill kompis var tvugen att jobba natt så jag fick ta hans 8 månader dotter, det bliv för mycket för mig. Och inatt när jag var så nära att verkligen hoppa ut igenom balkongen så ringde jag min mamma och bad henne komma för jag var inte kapabel att ta hand om Fido och bebisen, jag kunnde ju fan inte ta hand om mig själv. Ibland har jag såna dagar där allt bara faller och jag vill inte leva mer. Men sen har jag dagar där jag är glad och kan le utan att det är fejk, utan att jag gråter floder men idag är det inte en sån här dag

Jag står här med en kniv i min hand,
en enkel biljett till drömmarnas land
Jag torkar mina tårar och ler
och hoppas att jag aldrig mer denna värld ser!

Om man slutar fejka, bryter man ihop då? Och om man bryter ihop, är det en
underbar chans att få bygga upp sig själv på nytt?

Idag tänker jag skriva om att fejka att man bra, vilket jag har en väldigt stor efarenhet av. Det är sorligt med sant, jag har fejkat att jag mått bra i stort sett så länge jag kan minnas och gör än idag.

Jag är en jävel på att få alla att tro att jag mår bra och att mina leenden och skratt är äkta.

När jag mådde som sämst så var det en kamp att bara komma upp ur sängen, jag mådde så dåligt att jag aldrig fick lugn och ro, jag kunnde aldrig lugna ner mig så pass att jag kunnde sova. Jag kom inte upp vissa dagar för att pyskiskt och fyskiskt så funkade jag inte,.Mitt psyke bliv bara sämmre när jag låg och grät så att jag inte kunnde få luft och tänka så mycket som jag gjorde. Jag mådde verkligen inte bra fysiskt, kroppen behöver sömn för att fungera och min kropp fick inte det.

När jag väl kom upp så började det stora arbetet med att sminka över tröttheten. Jag hade överdrivet mycket smink men det var bara för att ingen skulle se att jag inte mådde bra. Mina ögon var röda och svullna av all gråtande, jag hade possar under ögonen, min hy var jätte förstörd. Det såg inte alls bra ut med all smink men det döljde iaf allt det där.

Jag kunnde inte heller bära linnen och t-shirtar med korta armar vissa perioder, jag skärde mig. Jag älskade hur ont det gjorde, för jag tyckte att jag förtjänande det. Men sen så slutade jag med det för att alla sa: Du har en sån fin kropp, vissa upp den istället för att dölja den.

När jag väl skulle till skolan (jag mådde som dåligast i årkurs 8:an 9:an första ring och andra ring)

Det var oehört jobbigt för mig, det krävde en oehörd styrka av mig för att orka spela. Spelet som jag spelade det var jätte hårt, det gick ut på att få allt och alla att tro att jag var världens gladaste och lyckligaste persson. Jag skrattade och gav leende på leende, men inuti mig så skrik jag av smärta. Jag fick låsa in mig på toaletten flera gånger för att orka spela, jag grät av mig och kom ut och spelade spelet igen.

När jag kom hem så fall jag ihop, jag gick raka vägen upp till mitt rum och kasstade mig i sängen och grät i flera timmar. När jag hörde steg i trappan så försökta jag sluta gråta omedelbart.

Jag fick väldigt bra betyg, det kan vara helt tvärtom för andra som mår dåligt att dom får dåliga betyg. Men för mig kämpade jag verkligen för att försöka leva ett bra och normalt liv. Jag ville vara den duktiga flickan.

Än idag så fejkar jag, jag gör det hela tiden. Jag kan konsten att lura människor men inte dom som verkligen känner mig. Frågar dom hur jag mår och jag svarar genom att ge dom världens största leende och säger att allt är bra så ger dom mig en skarp blick som tränger igenom mig och så säger dom: Du mår inte alls bra, sluta fejka nu *****

Jag har sagt så många gånger till mig själv: Sluta fejka nu *****, varför ska du fejka, du mår inte bra, ditt liv suger.

Jag har lärt mig på min resa och kommer lära mig mer att fejka leder bara till att man mår dåligare. Det finns människor som kan hjälpa dig om du bara vill släppa in dom. Jag vet hur svårt det är att släppa in dom och för mig så har jag fortfarande inte lärt mig det.

Fejka inte!

Är du ledsen så gråt, men skratta INTE om du inte är glad!

Jag är kvar på samma plats men jag har kämpat och slitigt. Jag vet att det blir bättre men jag har inte kännt det hittitlls. Jag fastnar i tankar och försöker ta mig loss. Jag tänker på den dagen det hände något med mig. Men nu vet jag vart jag står och jag behöver inte veta. Jag bröt upp med mig själv och jag gick av på mitten. Jag har kastat mina minnen, jag har saknat och glömt. Men det var jag och världen som kämpade till döds. Jag höggs i ryggen, vad var det som hände?  Jag menar, det skulle bli bättre.  Jag har förändrats så mycket. Jag vet knappt vem jag är och vart tog den gamla personen vägen, som alltid fanns där? Jag tror inte att  jag vet vem jag är.
 
Jag förlorade min tro när jag släppte mitt förflutna. Men jag vet mycket väl att jag en dag kommer att le. Men nu när jag sitter här och skriver rinner tårarna ner. När livet sviker är det bra att veta vem man är. Men när ena halvan av mig slutade att förstå. Att när jag sviker finns det inte mycket kvar. Och jag glömmer aldrig bort det, det gör ont mer för varje dag.
 
Jag blev lämnad här som tack för hjälpen? Jag delades i två och försökte greppa tag i andras händer. Jag försökte göra allt men min andra halva gjorde fel. Löften om att bry sig fanns inte längre. Jag var ärlig mot mig själv men var det såhär det skulle bli? I så fall trodde jag fel om hela mig själv och mitt liv. Varför hände det här? Ett misstag som förändrade allt. Förändrade hela min värld!
 
Såklart jag vill känna lugn, men jag ser att det inte går. För varje gång jag försöker, river jag upp gamla sår. Jag har inte förlåtit mig själv för jag kan inte ta emot det. Och all skit som jag fått ta. Jag är fan värd det! Vill jag må bra får jag börja med en sak, förlåta mig själv och ge tillbaka mitt liv, för det var det jag stal.
 
Alla minnen stannar kvar och alla stunder som jag skrattat, det är bara det jag vill ha tillbaka. Så när livet sviker är det kanske bra att vara två. Men ena halvan av mig själv har slutat att förstå. När jag försvinner finns det inte mycket kvar. Och jag glömmer aldrig bort det som hänt, för det gör ont mer och mer för varje dag.

Nu är jag faktist lite irriterad på bloggplatsen. Varför skaffar ni inte en app, så man kan blogga från mobilen? Jag testade att gå in på bloggplatsen.se när jag skriv om "hemska jävla nätter" och det var jätte svårt att skriva. Jag tror att ni kommer få mycket mer bloggare om ni skappar en app som alla andra stora bloggportaler har.

Jag är vaken, jag har precis varit ute med Fido och nu ligger han och sover. Jag är alltid inne på min iphone men när jag ska blogga så måste jag gå in på datorn för det, det är lite drygt. Och nu är det så att min iphone är helt urladdad och inga pengar kvar, jag blir så trött. Men som tur är så har jag fått låna mammas mobil, så jag är inne nu och försöker skriva direkt på bloggplatsen, och det går åt helvete så snälla rara söta bloggplatsen skaffa en app!

Förut var vi fyra. Du, jag, kärleken och lyckan. Nu är vi också fyra. Jag, ensamheten, hatet och smärtan

Jag ligger i min säng och tussen tankar snurrar i mitt huvud.Jag känner hur en tår rinner ner från min kind och när natten är slut så kommer 1000 tårar hunnit rena. Jag försöker somna, fly från verkligheten och tankarna. Varför får jag aldrig lugn och ro? Varför ska jag få lida och kämpa fast jag inte har någon kraft. Snart kommer jag falla! Såna här nätter får mig att känna mig så liten och svag, JAG ORKAR INTE!!!

Nu har jag haft Fido i ett dygn och jag är helt såld på honom, han är så oehört söt och gulig så det inte finns.

Det var inga problem för honom att åka bil, en heldel hundar hatar det och spyr men detta var han första gång och det gick hur lätt som helst. Han och jag satt i baksettet och bussade, jag vill att han ska vänja sig med att åka bil innan han ska få sitta i en bur.

Och när jag kom hem till mig så gick han runt och nossade, man märker verkligen att han trivs. Han hittade genast sina 3 platser och det är i köket, vardagsrummet och sovrummet. När han är i vardagsrummet så ligger han vid dörren för hallen är där. Och han älskar att vara i soffan och sängen.

Soffan tycker jag det är okej med, visst han kommer bli vuxen och ta jätte stor plats men jag har en så sjukt stor soffa så det gör inget.

Jag hade en säng till honom brevid min säng där jag tänkte att han skulle få sova. När vi skulle gå och lägga oss så släkte jag överallt och visslade på han och han kom direkt och han la sig i sin säng men efter 30 min så började han gny och riva på sängen så då fattade jag att han ville komma upp och det fick han, så han sov hela natten i min säng, det är helt otroligt att han sov hela natten i sitt nya hem där han aldrig har varit.

Jag har lagt ut tidnigspapper som han ska kissa på men han har inte gjort det någon gång och uppföddaren berättade att han har varit den duktigaste av dom alla, han är väldigt rumsren. Men vi har varit ute och jag bor ju mitt i centrum så jag har försökt gå där det inte är så mycket folk. Det kommer ju massor som tycker han är söt och vill klappa honom och så och det är jätte kul.

Han är väldigt lugn, lite bussig och gossig precis som jag ville. Så allt har gått jätte bra, inga problem. Jag ångrar inte att jag köpte honom!

Nu när Fido sover ( ska skriva mer om honom sen) så ska jag skriva om mitt hat till vicotriamilan och otrohetsajter överhuvudtaget.

Jag har länge varit så förbannad på dom här sidorna och nu är det dags för mig att skriva om det, jag vet ju hur det är när sin partner är otrogen så jag tar det ur min syn.

Jag blir så arg så fort jag tänker på otrohet och jag blir ännu argare när jag tänker på att det faktist finns folk som uppmuntrar otrohet. Otrohet är helt fel och det är ett av dom allra största sviken man kan göra mot en persson. Har man tappat kännslorna,passionen eller något gör slut då, även om ni är gifta, har barn för det är bättre att gå skilda vägar än att vara otrogen, det är mycket mer smärtsamt för en människa att få reda på att sin partner har varit otrogen.

Dom här som har startat och gör reklam för dom här sidorna är enligt mig helt jävla dumma i huvudet. Jag tycker i stort sett att allt är okej att göra reklam och tjäna pengar på men inte otrohet. Fattar inte dom som har startat och gör reklamen att dom får det attt se och låta som att otrohet är okej att det är en helt normal grej? Det är fan inte okej, man är inte otrogen så är det bara ! Jag tror ärligt talat inte att dom perssonerna tänker, vad skulle dom göra om deras partner var otrogna mot dom?

Det är ju ännu smärtsammare att få reda på att sin partner har varit otrogen via en sajt, för då vill h*n verkligen vara otrogen och går in för det.

Men var går gränsen då att vara otrogen igenom en sajt?

Jag tycker ju inte att det är helt okej att bli medlem på en sån sida men man har ju ändå inte varit otrogen då. Man kan sitta och prata om sex, skicka naken bilder mm. Men bestämmer du träff och har sex då är du otrogen.

Så länge du verkligen inte har sex så är du inte otrogen i min ögon.

MEN, jag tycker ändå att det är fel att prata om sex ( alltså med en tjej/kille du verkligen vill ha det med) och skicka nakenbilder.

Att prata sex med vänner osv är inget fel, tvärtom men pratar du med en du funderar på att ha sex med och du är sexuellt upphetsad och kanske smeker dig själv så är det ett svik.

Det finns par som har öppna förhållanden och får vara med andra då tycker jag det är okej att gå in på sånna här sidor för då är man överens och sårar inte men annars är det helt jävla fel!

Vad tycker du om otrohetssajter?