Det gör så ont att skriva detta inlägg. Jag har alltid haft en konstigt relation till min pappa. Jag kan lova er hade han kunnat byta ut mig och Johan hade han gjort det för han skäms så fruktansvärt över oss. Och kom inte och säg till mig att han älskar mig för det vet ni inget om. Min pappa är inte som alla andra och det är inte på ett positivt sätt. Han skämms till och med över att jag mår dåligt.
Jag kommer ihåg att vi skulle ha möte med skolan för att diskutera om hur vi skulle göra medans jag var på ett behandlingshem. Mamma och jag gick ifrån bilen rakt igenom hela skolan hand i hand men pappa gick bakvägen till där vi skulle ha möttet. Jag var så sårad. Han gick bakvägen för att ingen skulle se honom och han skällde ut mamma och mig mellan rader för att vi hade skämt ut honom genom att ta den vägen. Nu skulle så rykten gå att hans dotter ska läggas in på behandlingshem och vem skulle göra affärer med honom då?
Min pappa är väldigt speciell. Han är en stor affärsman och utan hans pengar skulle han inte va någonting. Allt kretsar runt pengar för honom, han gör verkligen vad som helst för pengar. Han har alltid tänkt på sitt rykte och att allt ska så så himla fint ut utåt fast det egentligen hade varit ett helvete av skam om allt skulle komma ut. Han förnekade till och med flera gånger att Johan var hans son när folk frågade han Johan tog droger. Ibland har jag tänkt att det kan ha varit en av orskaerna som drivde honom till självmord.
Och nu kom jag till en gräns. Han valde att inte gå till mitt första samtal med min familj på behandlingshemmet för att han känner flera läkare där. visst jag hade fattat om han inte ville gå ditt för att han kännde läkarna jag behandlades av men han väljer att inte gå ditt för att det finns personer han kan träffa som försämrar hans rykte. Hur fan kan han göra såhär? Tänka på sin jävla affärer och rykte framför sin dotter som är längst nere på botten som är bered på att ta livet av sig. Det här är oförlåtligt.
Cornelia
13 juli 2012 19:18
Jag förstår dig verkligen!
För min pappa handlar allting om hans jobb och hans sporter som han är tränare i. Om han hade kunnat hade han aldrig gjort mig alls...
Du ska skita i din pappa, du är vacker och förtjänar de absolut bästa i ditt liv! Och du är sjuk redan, så du behöver inte någon knäppskalle som trycker ner dig ännu mera.
Man är automatiskt inte en pappa bara för att man har gjort barnet, de krävs otroligt mycket mera än så.
Jag hoppas du blir bättre och inser att han inte är värd att slösa tid på :)
http://cornelliiaaa.bloggplatsen.se
Thea
13 juli 2012 22:19
Fortsätt kämpa. Man behöver inte älska sina föräldrar, men de är deras skyldighet att älska sina barn. Känns som du ska släppa taget om din egoistiska, rädda pappa. Känner igen det mig.
http://levaleva.bloggplatsen.se
Malin
13 juli 2012 23:23
Jag förstår din sorg. Kan verkligen inte vara kul att känna att ens pappa skäms för en. Men försök komma ihåg att det beror helt och hållet på hans egna självkänsla. Skulle han ha en stark självkänsla skulle han ha tro på sig själv utan pengar, och inte vara rädd att hans rykte ska försämras. Skulle gissa att det han egentligen är mest rädd för är att betraktas som en dålig far eftersom att han själv känner så. Sedan skyller han det på sin yrkesroll. Troligen känner han sig maktlös över din situation och vet inte hur han ska hantera det.
Det han inte tänker på är att hans rykte försämras mer av att inte vara för dig.
Hoppas att du kommer att få ro på behandlingshemmet att jobba med dig själv till ett trivsamt liv.
Kramar från en hobbypsykolog ;-)
http://orkanensmitt.bloggplatsen.se
cajzalife
14 juli 2012 00:07
aså fy jag började gråta när jag läste detta fy jag tycker synd om dig <3 :( du borde inte ha ett sånt här liv eller i alla fall inte en sån pappa jag tycker så mycket synd om dig & din familj & ingen tänker på folk som lever så här dom bara tänker på att hjälpa barnen i afrika när det finns folk som er :( tänk om någon bara kunde börja en väljgörenhet (stavning) som kan hjälpa folk i en sån här sitvation :( fy jag tycker så mycket synd om dig
http://cajzalife.bloggplatsen.se
jag-vet-mycket-om-lite
14 juli 2012 01:48
Hej! Föräldrar reagerar på olika sätt när deras barn mår dåligt. Vissa gapar, skriker, slåss medan andra drar sig undan, förnekar eller till och med bara säger jag önskar att du aldrig fötts. Jag kan ärligt säga att en förälder som reagerar på detta sättet är osäker för vad andra ska tycka om han/hon. De kanske känner att de har misslyckats med att uppfostra oss när vi blir sjuka av hat, sorg eller till och med vill ta vårt liv för att omgivningen är så fruktansvärt krävande att vi inte orkar leva där. Jag har haft tankar på självmord flera gånger, jag skar upp mina armar och såg blodet rinna, mina föräldrar såg ärren ibland till och med när de var sår. Enda kommentaren jag fick var vad är det där? Jag sa alltid det är inget jag rev mig. Och de accepterade det svaret. Jag lever idag utan att skära mig och utan tankar på att dö men det är inte tack vare dem. De önskade att jag aldrig blivit till och har inte brytt sig så pass mycket om att hjälpa mig och stötta mig så jag har liksom rest mig upp ifrån grunden utan deras stöd. jag står på helt egna ben på en stormig strand men jag vet nu att jag är starkare än någonsin. Att förlora någon man älskar eller bara känner för att han/hon inte orkar leva sitt liv här på jorden är fruktansvärt. Det är ju en människa man litar på, älskar och inte vill och nästan inte kan leva utan. Man kan leva utan dem men inget blir som innan och allt bara känns förfärligt. Jag har rest mig ensam utan mina släktingars stöd och jag är stark. Jag vill hjälpa dem som känner sig värdelösa, ensamma, missförstådda, misslyckade och bara inte finner någon anledning till att leva. För jag vet hur mörkt, kallt och frustrerande det än är att leva på detta sättet så enda utvägen är att acceptera det som är och leva med det. Inget förändras och kan göras ogjort bara för att man med hela sitt liv önskar de. Så jag vll bara säga ta mig inte fel på orden. Alla har en styrka inom sig där man klarar sig själv trots att ens föräldrar, släktingar eller vänner drar sig undan och skäms för vem man är. ALLA kan leva och få ett bra liv bara de inte ger upp. Kolla gärna in i min blogg och skriv gärna en kommentar. Lycka till och kämpa vidare KRAM hon som vet hur det är.
Hanna
16 juli 2012 19:43
Fan, vad jag blir arg på din farsa när jag läser det där! Han är väldigt lik min farsa som också bara tänker på pengar och sig själv framför sina barn men det där var bland det egoistiska jag någonsin har läst!
http://emocutting.blogg.se
sannigen
27 augusti 2012 19:46
Grymt mycket respekt som klarat kampen! Kram
Hanna
12 augusti 2012 01:10
Numera har bloggen blivit väldigt oaktiv. Jag vet att du går igenom svåra saker men skulle du kunna blogga mer. Kram.
http://AvHanna.bloggplatsen.se
sannigen
27 augusti 2012 19:45
Nu är jag tillbaka Hanna :)
Dina
14 augusti 2012 20:50
Hej!
vrf skriver du inte längre?:(
sannigen
27 augusti 2012 19:44
Dina nu är bloggen i gång igen :)