jag ber så fruktansvärt om ursäkt för att jag inte har uppderat, jag har jätte dåligt samvete och jag lovar er jag ska ta upp bloggen igen.

Men det finns en anledning till att jag inte har  bloggat. Från första stund jag startade denna blogg så har ni verkligen stötat mig och jag har vuxit väldigt mycket av det ska ni veta. När ni skriv att jag var eran förebild att jag var den starkaste ni kännde till så gjorde ni min värld mycket bättre och det har jag levt på under den här tiden och kommer göra.

som ni vet hamnade jag på psyket och ligger fortfarande här men jag förflyttades till en  privatklinik. Så hela sommaren har gått ut på att överleva att orka. Jag har alltid sagt: När jag inte orkar mer och ligger som djupast ner på botten då är det då mitt liv  är över. Jag har aldrig mått såhär dåligt, jag har aldrig varit såhär djupt ner på botten. Det som skrämmer mig  mest är inte att jag inte klarar av att ta mig upp ur sängen, jag orkar ingenting. Utan konstigt nog hur människor ser mig just nu.  Jag är så van vid att fejka göra allt i min makt för att inte vissa hur dåligt jag mår. Men nu skiter jag i det. Det gör så fruktansvärt ont att se läkare och allt som har med det här att göra på gång på gång försöka och försöka få mig att må bra men  inte lyckas. Över 2 långa samtal per dag, massor med lugnade. Massor av  behandlingar och nu ser jag i deras ögon att dom snart inte vet vad som ska göra, vad och hur dom ska få mig lycklig och få tillbaka livgnistan. Jag har förlänge sen  tappat hoppet och det är den största misstaget man kan göra som människa.

Jag vet faktiskt inte hur allt kunnde gå så fruktansvärt fel. Hur kan jag plösligt bli den tjejen igen som har tappat allt. Jag skämms så fruktansvärt för att jag inte är starkare just nu. Men psykologer, läkarare och min  familj försöker varje dag tala om för mig att jag klarar det här jag kommer komma upp från botten för jag klarade mig såhär länge. Jag har klarat mig sen jag var 14 men jag klarade inte mer. Jag hatar mig själv för att jag inte har gjort mitt liv bättre. Jag hade det jätte bra, jag ägde ett gym och var personligtrännare, tjänade jätte bra och älskade mitt jobb. Jag fick hjälpa tjejer som mådde dåligt 2 dagar i veckan. Och pang så sabbar jag allt. Jag visste ju att jag skule falla men inte såhär och inte så hårt.

 

Smile

29 augusti 2012 16:33

Jag tycker du är jätte stark. Att klara så mycket är helt obegripligt! Men du har klarat dig så här långt, så jag tror du kan komma längre! Även den allra starkaste behöver hjälp ibland!

http://smile-big-smile.blogspot.com

 

Hanna

31 augusti 2012 19:47

Det smärtar mig verkligen att läsa vad du skriver. Det känns seriöst som att få ett spjut kastat i hjärtat. :( När du skriver att du borde vara starkare så vill jag ännu en gång att du ska veta att du är den starkaste på jorden. Om du inte var stark så skulle du inte ha kunnat skriva det här inlägget, du skulle ha gett upp. Men det har du inte gjort, du är kvar på jorden och kämpar för allt du har. Jag hade det så otroligt svårt under en lååång period och har det än men under den svåra tiden skulle du bara vetat hur otroligt mycket jag såg upp till dig och visste att om du kunde klara det så kunde jag också. Kramar! <3

http://AvHanna.bloggplatsen.se

sannigen

4 september 2012 16:58

Tack så jätte mycket för hur mycket du bryr dig om mig Hanna! Du har helt rätt i det du skriver och jag tänker också klara det. Massor med kramar

 

Lisa

16 oktober 2012 15:45

vaddå inte stark ? Du har kämpat med detta sedan du var 14 år, och du lever fortfarande, även om du nu i vissa stunder önskar att du inte gjorde det. Det sårar mig djupt att se någon så långt ner. Du halkade på vägen, och efter att ha kämpat så länge och tappat hoppet är det otroligt starkt av dig att skriva det här. Det är ett stort steg, att berätta det för hela världen. Du är starkare än vad du tror. Just nu behöver du inte klara av att gå upp på morgonen, ligg kvar så länge tills du orkar att ta tag i ditt liv på riktigt, den gången kommer du lyckas. Ingen lyckas på första gången, den som gör det, har inte vart längst ner. <3

sannigen

24 oktober 2012 15:45

Åh tack snälla underbara Lisa. Dina ord betyder fruktansvärt mycket för mig. Du får mig att se det med egna ögon.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag mår bra efter omständigheterna. Mamma börjar må bättre och återhämtar sig fint och det gör våran familj med. Sen Johan dog så har vi varit splitrade på något sätt och det här har varit som en väckarklocka för oss alla och vi har börjat om från bö...

Bloggen är väldigt lagd åt sidan för mig och jag vågar inte riktigt gå in och kolla statistiken för jag tror jag har förlorat för många av er läsare kanske till och med er alla, för jag har lovat mer och mer inlägg att jag ska bli med aktiv och jag h...

Hej på er. Nu har jag lite tid och ork att försöka få ur mig ett vettigt inlägg, skriv ett inatt som aldrig publicerades för det var väldigt rörigt och osammanhängande. Som jag skriv har min mamma fått en hjärtattack och det är för 19 dagar sen och d...

Hej på er, om jag nu har några läsare kvar. Jag vet att jag har lovat gång efter gång att bli mer aktiv och skriva mer det har jag försökt det svär jag på, men det händer saker hela tiden som gör att jag har svårt att orka blogga svårt ens att kunna ...

Åh herregud vilken usel bloggare jag är! Men ni vet varför och det tycker jag gör min blogg lite charmig. Jag börjar återhämta mig från det svarta eller vad jag ska säga, jag kan inte säga att jag återhämta från min deperation för det gör jag verklig...