Jag älskar kärleken, jag är kär i kärleken kan man säga. Men att hitta sin stora kärlek är inte lätt, det är en lång väg och man kommer mötta och bli kär i idioter. min väg till min stora kärlek har varit jävlig tuff, jag har gråtit så mycket och inte orkat leva mera. Jag har blevit så oehörd sårad så jag kommer aldrig riktigt att läka. Det finns val som jag ångrar att jag gjorde och vill så oehört mycket ta tillbaka dom valen, men det kan jag inte. Jag har alltid dragis till "badboys" och det är inget jag kan  hjälpa för när man är kär så är man blind och man ser allt så jävla klarare när allt är över. Många killar har tagit mig för mitt utesende, jag har ett väldigt bra utsende, det är ett skäll till varför jag inte vill berätta vem jag är och lägga ut bilder på mig, för då skulle jag få mycket mer läsare pgu hur jag ser ut och det vill jag inte, jag vill att ni läsare ska ta till er det jag skriver, och det blir mycket lättare utan ni vet hur jag ser ut. Det är nästan alla killars drömm att få en snygg och sexig tjej, och blir ihop med henne bara för det. Det här hänt mig ett x antal gånger och varje gång blir jag lika ledsen och sårad, jag har inte valt att få se ut såhär så behandla mig inte som om mitt utesende betyder allt. Jag är också en persson  och jag vill ha kärlek, och jag blir minst lika sårad som alla andra. För cr 2 år sedan så blev jag så oehörd sårad av en kille som jag var så så så kär i, vi träffades på mitt jobb och han var där med en kompis, och dom skulle prova på att dansa hiphop, och det var inte jag som höll i dansen, jag skulle bara filma. Och när han kom in när med sitt taighta linne och shorts och sina muskler så blev jag helt stöm och frågade mig själv: Drömmer jag?

Hade jag drömmt så hade jag blevit så glad för av denna killen skulle förstöra en del av mig själv. Eftersom jag själv blevit tagen och behandlad efter mitt utsende så började jag också göra det med andra, och det kan jag inte fatta, jag visste hur jävla ont det gör hos en persson men ändå så gjorde jag det för att försvara mig själv, jag var oehört rädd för att bli kär för att det fanns en chans att bli sårad. Iallafall, denna  kille han var något extra, han tittade på mig och jag tittade på han under dansen och vi flörtade lite. Sen efter lektionen så kom han fram till mig och vi små pratade lite sen så frågade han om jag jobbade här osv och jag sa ja, så nästa kväll så kom han till gymet och började prata med mig, och han frågade om jag ville tränna lite med honom och självklart sa jag ja. Vi började tränna och han verkade så trevlig och så snäll, han frågade om jag ville gå ut och äta på Lördag och jag sa ja. Vi träffades på Lördag och hade det jätte mysigt, vi började träffas mer och mer vi påbörjade ett förhållande, det var inget bra förhållande, det handlade mest om sex. Sex är en jätte fin sak men man kan inte vara ihop med en persson bara att få knulla. Jag har ganska mycket pengar, min pappa äger ett ganska stort företag, och växt upp med det. (Jag kommer skriva mer om pengar i ett inlägg) Denna kille hade fått höra att jag hade pengar och han började spela lite både på mitt utsende och pengar. Han hade aldrig kännslor för mig, jag var kär i honom och han sa att han var kär i mig och fick mig att tro det, han såg mig i ögonen och ljög, det skulle jag aldrig klara av att se en persson i ögonen och ljuga med tydligen kunnde han det. Han började köpa saker för mina pengar, och en dag så hade han beställt en resa till han och hans kill kompis för MINA pengar och då tog det stop. Han hade lurat åt sig 70.000 av MINA pengar, det kanske inte låter mycket men för mig var det mycket för jag blev lurad och sårad. Jag stämmde honom och som hämd så la han ut naken bilder på mig, dom låg ute i 3 veckor, och det var skit jobbigt för mig, för när folk såg på mig så troode jag dom såg mig naken. Sen så var det någon som tog bort dom som ägde sidan. Att bli sårad och lurad på detta sätt, förstörde en del av mig själv. Sen detta hände så har jag väldigt väldigt svårt att lita på folk. Det var till och med så illa att jag inte vill leva mer, jag var riktigt illa ute men sen så tog jag mig upp och hade det inte varit för mina vänner och familj så hade jag inte levt idag.

Med denna text vill jag säga: Utsende och pengar betyder inte ett skit, ta aldrig en tjej eller kille för utsende och pengar. Du anara inte hur mycket det sårar, du ska ta en tjej/kille för att du är kär i H*n och ser en framtid!

 Första gång jag träffade dig så var det som  en stöt i hela kroppen. Vi träffades på min favorit natt klubb. När jag såg dig där i kön så bad jag vakten som var min kompis att låta dig gå före och du tittade mig i ögonen med världens finaste leende som har gjort min värld upp och ner. När du frågade mig om du fick bjuda på en drink så löss jag upp som en sol och sa självklart ja. Jag tog min favorit drink och det vissade sig att drinken var din favorit med. Sen så började vi småprata, jag fick reda på ditt namn och hur gammal du var, sen så satt vi där och pratade i 2 timmar, det känndes som 2 minuter. Sen tog du min hand och vi började dansa, du dansade så bra! Sen så gick vi tillbaka till baren och våra blickar möttes och för första gången så kysstes vi och jag kännde direkt hur en blixt gick rakt igenom kroppen, och då visste jag att jag höll på att bli kär i dig, att denna kyss bara var början på tusentals kyssar. Det slutade med att vi gick hem till mig, vi hade aldrig sex du tittade mig i ögonen och sa: Du är en speciel tjej, det finns inga många som du och jag tycker verkligen om dig och jag vill verkligen vissa att jag inte är en player. Med dom orden så visste jag att du var en drömm kille. Du sov på min soffa, jag vaknade upp genom att du satt på min säng med frukost, vilken kille gör så mot en tjej han bara kännt en natt? Det vissade bara mer vilken toppen kille du är. Den dagen så spenderade vi ihop, vi såg på film, vi pratade och hade det så trevligt och mysigt, du vågade verkligen öppna upp dig själv. Nästa dag så var du tvugen att åka hem, du bodde inte i samma stad som jag utan 50 mil bort. Du var bara här för att fira en vän. Vi bestämmde att du skulle komma och hälsa på mig redan om 1 vecka. Dom 7 dagarna känndes så långa, vi hade kontakt med varandra nästan hela tiden. Vi pratade i telefon i timmtals och sms:ade. Det bästa var att vakna upp och läsa dina morgon sms, dom sms:en vill alla tjejer läsa, dom var så oehört vacker och tro det eller ej men det var dom finaste ord som någon har sagt till mig. Vi träffades igen och tiden ståg still, det var du som tog första steget, du visste hur sårad jag hade blevit tidigare av killar så du ville vissa att du verkligen inte var en sån kille. Du var hos mig i 3 dagar och dom dagarna var helt underbara, vi låg mest i sängen och bara tittade och skrattade och pratade, och så blev vi flickvän och pojkvän. Du åkte hem och vi bestämmde att du skulle komma hit igen om 1 vecka och 4 dagar, vi pratade nästan jämt, varje gång jag såg ditt namn på min telefon så blev jag så glad och hade världens största leende. Nästa gång vi träffades så åkte jag upp till dig och så forsätte det. Jag älskar dig så mycket och jag är så oehört glad att jag gick ut en kvällen, hade jag inte gjort det så hade jag inte träffat mitt livs kärlek  

Det är svårt för mig att sitta här idag och inte känna lite skuld och ångest för allt jag gjorde mot dig.  Vi hade det så bra ibörjan och jag var stört kär men du förändrades du var inte den killen längre som jag troode jag skulle dela mitt liv med. Jag vet inte exakt när du förändrades men sakta men säkert märkte jag det. Du blev en hel annan persson och jag la skulden på mig själv, jag var inte tillräcklig som flickan till dig. Vad gjorde jag för fel? Den frågan ställde jag till mig själv varje dag. Efter en tid så började du jobba sent och hade en helt annan atityd mot mig. Mina kompisar sa att jag förtjänade bättre, att jag kunnde få vilken kille som helst med mitt utsende. Och kanske utnyttjade du mgi för mitt utsende,  kommer du ihåg hur stolt du var när du vissade upp mig för dina kill kompisar och hur imponerade dom blev.  Jag ville inte ens tänka tanken på vad du gjorde när du "jobbade sent" inerest inne så visste jag vad du gjorde men jag ville inte inse att det var sant för jag skulle bli så sårad av sannigen för du var den första killen jag riktigt riktigt var kär i. Om jag ska vara ärlig så har jag alltid gått på utsende hos killar innan jag går på insidan, men med dig så gick jag på insidan först och sedan utsidan, du är inte alls lika snygg men för mig var du det vackraste som fanns. Vi började bråka nästan varje dag, och jag fick pannik av att du hade förändras. Du började kalla mig ord som slampa, hora, fitta och ibland troode jag på det du sa, och det förstörde hela mig och mitt självförtroende, jag behandlade dig inte heller så bra men vad tyckte du jag skulle göra? En dag kom jag hem på middagen och du var ledig den dagen och jag ropade på dig men du svarade inte och jag letade överallt i våran lägenhet och till  sist gick jag in i sovrummet och där låg du med en blondin över dig. Jag visste inte vad jag skulle säga eller göra så jag smällde igen dörren och sprang in i vardagsrummet och bara la mig ner och sen blev det svart för en stund, min värsta mardrömm har blevit sann, min pojkvän som jag älskade hade verkligen en annan och det som jag mest tänkte på var att du aldrig dragis till blondiner! Efter ett tag så kom du och la dina armar runt mig och jag visste inte vad jag skulle säga eller göra, du började berätta varför du hade gjort på detta sätt och  du berättade att du inte kan vara tillsamans med en enda persson att du hela ditt liv har varit otrogen. jag hade hört massa rykten om dig och otrohet men jag ville inte att rykten skulle förstöra vårat förhållande. Jag började gråta och jag skrik: Hur fan kunnde du göra såhär?

Jag gick in i sovrummet och började packa mina kläder och du försökte stoppa mig men jag brydde mig inte, jag tog mina kläder och skrik: Jag hämtar resten av mina grejer imorgon. Dagen efter när jag skulle hämta mina saker, jag hade med mig många vänner och en lastbil. När jag kom in och såg dig så var du helt förstörd, du hade mjukbyxor på dig som du aldrig brukade ha, dina ögon var helt röda och svullna, det gjorde riktigt ont i mitt hjärta. Det gick väldigt fort att ta mina saker för vi var så många. När vi hade packat i allt i lastbilen och du och jag var ensama i lägenheten så tog du mina händer och kysste mig på kinden och sa: Förlåt förlåt, jag vet vad jag har gjort och du ska inte förlåta mig för du förtjänar en bättre kille, men du ska veta att jag verkligen älskar dig och jag försökte mer än du någonsin kan ana att inte vara med någon annan, ta inte på dig skulden för detta är mitt fel enbart mitt fel. Jag pussade dig på kinden och sa att jag älskade dig, och sen gick jag, sen dess har jag inte sett dig mer för jag flyttade till storstan. Ibland går jag in på din profil på facebook för att se om du har hittat någon annan eller titta på dina bilder. På dom senaste bilderna så ler du det gjorde du inte på ett bra tag efter vi gjorde slut, men jag antar att både du och jag gått vidare.....

Jag ligger i min säng och jag vet inte vad klockan är men det är inte långt kvar tills jag måste gå upp. Jag vet att jag måste sova för att orka men med alla tankar så får jag ingen ro. Jag känner hur ångesten och saknaden börjar komma och jag känner hur en tår rinner ner på min kind. Jag försöker ständigt ta bort saknaden och ångesten på dagen men på natten kommer allt tillbaka och jag kan inte stoppa det. Varja dag är det människor som säger att jag måste gå vidare, att det kommer bli bättre med tiden. Att tiden läker alla sår. Då brukar jag säger tillbaka att tiden läker alla sår men inga ärr. Saknaden efter dig och din död har blevit så många ärr. Jag vill tro att det kommer bli bättre men jag ser inget ljus. Du fick säga hejdå till mig med ett brev men jag fick inte ens säga att jag älskade dig en sista gång. Det är svårt att inte lägga på sig skulden, jag var inte tillräcklig, om jag hade vetat hur dåligt du mådde hade jag då kunnat stoppa dig? Varför sa du inget? Varför berättade du inte vad han hade gjort mot dig? Dom svaren kommer jag aldrig få reda på men jag vet att vi kommer ses igen.

Jag har gråtit tusentals tårar för dig och kommer fälla  miljontals!

Det här är ett inlägg som jag aldrig troode jag skulle skriva eller berätta för någon, men eftersom ni inte vet vem jag är och jag tänker inte berätta heller så tänker jag skriva det.Och jag hoppas verkligen inte ni dömmer mig, och varför jag skriver detta är för att det brukar hjälpa mig själv och jag kan se allt mycket tydligare och kanske så kan jag hjälpa någon. Jag mår psykiskt dåligt, jag hatar att säga det för jag vill vara glad och må bra. Jag vill inte gråta och må skit varenda dag, men nu är det så. Jag har mått psykiskt dåligt ganska länge nu 2-3 år och jag har faktist försökt göra ett självmordsförsök men lyckades inte för det tåget jag skulle hoppa ifrån var inställt. Mina föräldrar,syskon och vänner märkte inte att jag försökte ta livet av mig så jag försökte spela att inget hade hänt, jag hoppades att jag skulle må bättre. Och det har jag gjort ett tag men nu har jag kommit in i det mörka igen och överväger självmord. Det enda som som hindrar mig är att svika dom jag älskar. Att ta livet av sig är sjukt egoistiskt och man ger ett stort svik. Jag vill inte ge min familj denna sorg, jag vet inte om dom klarar av att sörja sin dotter och syster. Jag vet att dom kommer ta det väldigt hårt och dom kommer glida i skär, vi är verkligen inte nära i familjen vi skäller och bråkar ganska mycket men jag älskar dom lika mycket ändå. Jag får pannik av tanken på att hur mamma och pappa kommer reagera när dom får reda på att jag har tagit självmord, dom kommer bli så besvikna på mig och lägga all skuld på sig själva. Men det är inte deras fel att jag mår psykiskt dåligt, men jag antar att alla föräldrar vars barn har tagit sitt liv lägger lite skuld på sig själv även om det inte är deras fel. Mina föräldrar ser inte att jag mår psykiskt dåligt för jag bär en jävla mask, som ger dom falska leende och skratt, som gör så att jag ser glad och lycklig ut men sannigen är att jag gråter flooder på nätterna och jag sover kanske bara 2-4 timmar per natt när jag egentligen borde sova runt 8-10 timmar. Jag känner mig egentligen ganska liten här i världen och klarar inte av att bära upp så mycket, jag gråter för det minsta. Men jag har bestämmt mig för att kämpa in i det sista och jag vill inte ta självmord, så jag ska verkligen göra allt för att må bättre och få bort dom här tankarna

Du tror inte ord och blickar kan såra, du tror inte att skit snack kan skada någon. Men dags att vakna upp, det sårar mer än vad du någonsin kan tro. Men när du inte ser så rinner tårarna och man hör en röst i sitt huvud som säger: Hon har rätt, jag är ful,jag är världelös, jag är en hora och slampa. Men inerst inne vet du att det inte är sant. En dag kommer du kunna se hon som sårade dig så mycket i ögonen och säga: Jag troode på allt ditt skit snack då men nu så vet jag att du är en svag och liten människa.

Att få vakna upp vid din sida och känner hur du kysser min kind, gör min dag. att få gå hand i hand med dig på stan gör mig till en av världens lyckligaste tjejer, när du trycker mig närmare när det kommer ett gäng snygga tjejer för att vissa att du har den snyggaste tjejen och du är så stolt för att du har mig som flickvän gör mig till världens lyckligaste tjej. Varje gång du säger dom 3 mest underbara ordern så blir jag lika molös. Att få dela mina inersta hemligheter och tankar med dig och veta att dom kommer stanna hos dig, gör mig så trygg. Du är min, jag är din, vi är varandras.

Hon låter ingen se hennes tårar. Hon låter ingen se att hon är ledsen. Hon ger leende på leende men ingen kommer få veta att det är fejk leende. Flickan gör allt för att folk ska tro att hon är glad och lycklig men om sannigen ska fram så är det helt tvärtom men det kommer aldrig någon få veta. Det är hennes största och mörkaste hemlighet