Jag tittar på statistiken och ser att ni verkligen kämpar er kvar, jag tittar på den här tomma skapa inlägg sidan och får pannik. Denna blogg som skulle gå så bra har plösligt runnit ut ur sanden och jag har slut på inlägg jag vet inte vad jag ska skriva mer. Men jag vill så gärna skriva, jag vill så gärna ha kvar er underbara läsare! Ni förstår inte hur underbara ni är, tänk att ord kan betyda så oerhört mycket från människor jag inte ens vet vilka dom är eller känner!

Jag vill ha tips från er vad jag ska blogga om. Vad vill DU att jag ska blogga om? Jag vill skriva om saker som berör och inte bara hur min dag har varit, vilken outfit jag har idag osv. Utan något som folk verkligen kan ha nytta av!

I den stora sorgens famn
finns små ögonblick av skratt
så som stjärnor  tittar fram
ut ur evighetens natt
och i solens första strålar
flyger  svalorna mot skyn
för att binda sköra trådar
tvinna trådar
till en  tross
mellan oss..
så vi når varandra

i den hårda tidens brus
finns de skrik som ingen hör
allt försvinner i ett sus
som när vinden  sakta dör
alla tårarna har torkat
till kristaller på min kind
jag har  ropat allt jag orkat
allt jag orkat efter dig
hör du mig
kan vi nå  varandra

i den långa vinterns spår
trampas frusna blommor ner
och  där ensamheten går
biter kylan alltid mer
ändå har jag aldrig tvekat
mellan mörker eller ljus
för när månens skära bleknat
har allt pekat åt  ditt håll
och från mitt håll
kan vi nå varandra

i den stora sorgens  famn..