Ja la upp ett sms igår till min bror och då var det en gulig tjej som frågade om det var jag som hade skrivit och skickat sms:et och om jag brukar göra det och varför.

Svar: Ja, det var jag som hade skrivit och skickat sms:et annars hade jag aldrig skrivit min blogg på själva bilden så ingen annan skulle ta bilden.

 Det började faktist med att när polisen kom hem till oss och lämnade beskedet att våran son och storebror har tagit livet av sig så vägrade jag tro det, för han och jag lovade varandra att aldrig ta självmord ovasett hur dåligt man mår. Så då ringde jag hans mobil och då var det telefonsvarare och det var då jag verkligen fattade att han hade hoppat framför tåget, jag lämnade ett meddelande där jag bara skrik och sa: Nej det kan inte vara sant, du lovade ju! Han svarade alltid när jag ringde, dag som natt även om han var upptagen för han visste vad jag gick igenom och han ville stöta mig till max och han var så oehört rädd för att jag skulle lämna honom men nu lämnade han mig.

Sen dess har jag skickat sms och pratat in röst meddelanden till han. Det är oehört viktigt för mig att göra det för när jag skickar sms eller röst meddelanden så känns det precis som om han läser eller lyssnar, som om jag hade ett samtal med honom.

Det kanske låter dummt för er varför jag slösar pengar på att skicka sms och ringa till min bror som är död som aldrig kommer få sms:en och meddelanden.

Jag tror faktist han har får dom. Dom säger att står man en nära som dör så kommer h*n att se och höra allt. Och det har jag faktist inbilat mig själv.

Den dagen jag slutar med det här, då är det den dagen jag har lyckats. Lyckats kämpa mig vidare i livet. Men jag har väldigt svårt att förstå hur jag ska gå vidare utan honom, eftersom  han i stort sett var det enda jag behövde.

Det hjälper oehört mycket att få skriva och prata med honom, kanske läser han och hör kanske inte. Men om han inte gör det så spelar det ingen roll. För det känns som att jag håller honom levande för mig när jag gör det här.

Här är ett till sms som jag skickade imorse till honom, allt jag skriver till honom är äkta ord som kommer från djupet av mitt hjärta som beskriver hur jag verkligen känner.

Vill ni att jag ska lägga upp mer sms?

Det börjar närma sig jul, bara 4 dagar kvar och det är med blandade kännslor, mest med sorg och total pannik.

I år är det allra första gången jag är utan min enda store bror och på 2 år så har jag inte en pojkvän. Både gör så sjukt sjukt ont men självklart gör det ondast att inte ha min bror hos oss.

Jag har skrivit det förut men han älskade julen, det var hans favorit högtid. Han var ju drog missbrukare men han försökte verkligen allt han kunnde för att vara drog fri på julafton och han lyckades nästan alltid. Jag vet inte hur jag ska orka denna julafton, jag vet inte hur mina föräldrar kommer orka. Han var alltid så sjukt glad och han köpte alltid julklappar i massor och han köpte saker som verkligen betyde något för en. Hela julafton så hade han alltid världens största leende på läpparna och han gick runt och skämmade med allt och alla och det smittade alltid av sig på alla andra så vi alla var toppen glada och det var en så otrolig stämmnig. Men iår vet jag inte hur det kommer bli. Jag vet att det aldrig kommer bli samma sak utan honom, aldrig samma glädje och stämmnig.  Det gjorde oehört ont för mig att köpa julklappar till en mindre. Han älskade att få julklappar vad han än fick så var han så extremt tacksam för vad man gav honom. I år så får jag inte se hans lycka när tomten läser upp hans namn och han öppnar paketet och han springer till mig och ger mig världens största kram.  Men jag har beställt  speciela stennar från internet där det står: God jul min älskade bror. Det blir hans julklapp, jag kommer lägga stennarna på hans grav på julafton. Det känns som en självklarthet att gå till hans grav på julafton, jag skiter i om mitt smink kommer rinna. Jag gråter redan nu för det kommer bli så sjukt tufft utan honom jag skulle göra vad som helst till och med ofra mitt liv för att få tillbaka honom på julafton.

Att inte vakna upp brevid han , att inte känna hans underbara läppar mot min kind och höra han säga: God jul min älskling. Jag får pannik utav detta. Han och jag var ihop i 2,5 år men det är ändå 2 år och 5 månader och man hinner bli så himla fäst vid en människa på den tiden. Att inte få sitta i soffan på julafton och få känna lyckan när jag får öppna hans paket och ge han världens största kyss kommer jag sakna. Jag kommer överhuvudtaget sakna någon att sitta i famnen och bara få myssa. En jul blir så mycket bättre när man har någon man verkligen älskar och delar sitt liv med. Jag kommer sakna hans leende för han hade det vackraste leendet i hela världen. Men nu får jag fira jul utan pojkvän och det gör ont men det var hans som valde det och jag tänker inte älta om det. Han fattade inte att jag kunnde ge honom hela världen.

Denna jul kommer bli den värsta i mitt liv, det är jag säker på. Jag vill inte ha jul just nu, det är för jobbigt, alldeles för smärtsamt. Jag är glad över att jag har sån stor och fantastisk släkt och vänner för annars så skulle jag inte orka med denna jävla jul. Jag måste göra mitt bästa för mina syskon, jag vet att dom också har det tufft och jag vill inte vara så självisk att förstöra deras jul, det är första  gången sen han dog jag verkligen har sett dom glada. Jag har lovat min lilla syster att sova med henne natten före och efter julafton och självklart får min lille bror också sova tsm med oss men han är lite större än henne och han är ju den där coola killen men han är väldigt sårbar på insidan. Jag har fått ligga många gånger brevid dom och tårkat deras tårar och försökt trösta dom och varje gång gör det lika ont för hade jag kunnat göra allt bra så hade jag gjort det men det kan jag inte, jag kan inte göra så att vi får honom tillbaka. Jag måste också göra mitt bästa för mina föräldrar, jag kan inte ens föreställa mig vad dom känner mitt i all julstress som tur är så är vi inte hemma hos oss i jul. Först ska vi vara hemma hos min farmor och farfar och fira jul med pappas sida på dagen sedan på kvällen hos mormor och morfar och fira jul med mammas sida.

Jag kommer sätta på mig den där masken som gör så att jag ser glad ut men jag kommer flera gånger falla ner i grått och inte orka mera. Jag vill inte att dom ska se den ledsna tjejen som inte orkar mer, inte på en julafton!

Nu sitter jag i soffan med en bild på dig framför mig och stor gråter. ALLT SOM HAR MED SAKNAD OCH SORG KAN DRA ÅT HELVETE FÖR JUST NU HÅLLER DEN PÅ ATT DÖDA MIG!

När jag äntligen troode jag hade någorlunda hade kommit på fötter, när jag någorlunda troode jag mådde bra så faller allt. Allt som jag har byggt upp rassar. All kämpande, alla tårar har varit helt jävla mennigslöst. För varje gång allt rassar så tar det dubbelt så mycket tid och ork att orka bygga upp allt igen. Och jag orkar inte bygga upp allt igen.

Jag träffade våra syskon idag, och dom ser verkligen inte ut att må bra. Jag som syster kan se att dom inte mår bra på flera meters avstånd för dom är precis som dig och mig super glada och spraliga i grund och botten. Jag vill göra allt jag kan för att dom ska må bra men jag kan inte det och det gör jätte ont för dom måste själva sörja och sakna och det kan jag inte göra åt dom, men kunnde jag så skulle jag det. Vi har ju 2 syskon och både är mindre än oss så när du åkte in på behandlingshem osv så förståg dom inte men jag fattade och därför har vi ett starkare band och det är tuffast för mig. Det är våra små syskon som ger mig kraft till att orka, orka kämpa vidare för deras skull. För det här tar nästan knäcken på dom och dom skulle aldrig orka att sörja både sin storebror och storasyster.

Jag har i stort sett suttit med din minnessida på facebook hela dagen. När du dog så gjorde jag och din bästa vän en privat minnessida där alla som kännde dig kunnde dela sin sorg. Just nu har vi 3759 "vänner" och det är så otroligt underbart att få läsa allt från saknad och sorg till minnen. Och få all stöd från folk det är guld värt.

Du hade så otroligt mycket vänner, och det är verkligen få som säger något dummt om dig. Du var en underbar persson, som hade väldigt lätt för att få vänner och behålla dom för du var så oehört omtänksam och tänkte alltid på andra först.

Jag försöker verkligen skriva i ord hur mycket och jag älskar och saknar dig men det går fan inte, och kommer aldrig göra för det finns inte ord som beskriver det!!!

kan du höra mig?
kan du höra alla ord som jag viskar till dig ?
Kan du se mig nu kan du se att jag är här och tar farväl nu av dig?
 Så ge dig av, ge dig av jag lovar att jag ska bära med mig alla minnen av dig som jag minns du var.
Så flyg, du är en ängel nu som dansar på molnen så fri.
Ja, flyg du är en ängel nu stunder vi levt är förbi.
En ängel som vakar över mig som vet det ordnar sig.
Alla mörka dar ska jag tänka på den tid som jag fick leva här med dig.
 Och alla kloka ord du har sagt till mig ska jag bära med inom mig.
 Din klara blick din varma hand ditt leende av guld.
Ditt hjärta som var stort och starkt och som slog för allas skull.
 Så flyg, du är en ängel nu som dansar på molnen så fri.
Ja, flyg du är en ängel nu stunder vi levt är förbi.
En ängel som vakar över mig som vet det ordnar sig.
Man kan aldrig veta hur det känns innan man är där.
Aldrig ana saknaden för nån som inte längre finns här men nu vet jag nu vet jag.
Jag tror du hör mig nu tror du läser mina tankar och visar vägen för mig.
Jag tror du ser mig nu jag tror du ser när jag går fel så jag följer ljuset efter dig.
 Du gav dig av du gav dig av men det känns som du är här.
 Jag sträcker ut min frusan hand det känns som du vill värma mig det är en tröst för dig att tro att du är här

Jag känner att jag måste få skriva av mig till min bror för idag så saknar jag min bror något enormt mycket. I Torsdags var det 7 månader sen han valde att lämna oss.

Varför jag saknar honom idagmer än vad jag brukar göra, saknaden är något enormt efter honom jag saknar honom varje dag, varje natt, varje timme, varje minut varje sekund.

Men idag saknar jag honom extra mycket. Alltid när jag har varit ute och festat så på morgonen ringde alltid han och sa: Tjena syrran är du på topp idag?

Det är dom här små sakerna som gör så förbannat jävla ont. Jag kom på mig själv med att jag låg och väntade på att han skulle ringa imorse, men det gjorde han inte och då fall jag ner i gråt.

När all saknad och sorg kommer över mig blir jag så förbannad på dig. Varför i helvete gjorde du så mot mig? Du hade lovat att aldrig lämna mig igen, att alltid finnas där och du visste du visste så jävla bra att jag skulle må så dåligt igen om du tog ditt liv men du gjorde det. Jag har ställt mig frågan om och om igen varför varför varför? Med tiden har jag fått svar på det. Du hade inget annat val, du hade 2 val och det var att forsätta leva och knarka ihjäl dig eller få slut på ditt lidande. Du hade kämpat så enormt mycket och jag vet det men jag önskar att du hade försökt mer. Jag visste inerst inne att något av dom här valen skulle ske men jag blundade för det.

Jag var på din grav förut, det är så otroligt fint. Det är massvis med blommor,ljus,kort. Folk har inte glömmt bort dig, du lever kvar och det är så många som saknar dig så otroligt mycket. Du kan inte ens föreställa dig hur många det är som saknar dig och hur mycket vi skulle vilja få dig tillbaka. Jag skulle göra precis allt för att få dig tillbaka men ibland vill jag inte det. Det är så jävla hemskt att skriva jag vill inte att min bror ska komma tillbaka men det är för att du skulle knarka ihjäl dig och lida så mycket mer än vad du har gjort.

Julen börjar närma sig och det var din favorit tid på året, du försökte alltid vara drog fri på jul och lyckades nästan alltid. Du var så full med lycka och liv. Du gjorde min och dina vänner och våran familjs jul dom bästa man någonsin kan ha. Men nu vet jag inte hur den här julen kommer bli, det enda jag vet är att denna julen kommer bli hemsk och väldigt väldigt jobbig.

Jag pratade med en av dina absolut närmaste vänner i Torsdags och han saknar dig så enormt mycket. Han och jag satt och pratade i 3 timmar, det känns så skönt för han och jag förstår varandras kärlek och saknad till dig. Han berättade att han skulle bli pappa och det gjorde han med ett så stort och lyckligt leende men så så försvann leendet på han och en tår rann ner från hans kind och han sa: Johans dröm var att bli drogfri och skaffa tjej och kinds.

Det var din dröm och du kämpade verkligen för att uppfylla den drömmen men du lyckades inte.

Jag lever kvar för dig, jag lever på alla våra minnen och jag  vet att du är stolt över mig. Jag älskar och saknar dig något enormt mycket. Puss brossan

Du sa det skulle ordna sig, att allt skulle bli bra
 Men du lämnade livet, och du lämnade mig kvar
 Allting ser inte likadant nu för tiden
 Jag försöker gå vidare men jag saknar dig I livet
 Det finns stunder, då jag inte orkar mer
 Jag vill ha dig nära för det är bara du som ser
 Hur smärtan inombords bara river och värker
 Men du orka inte skiten, vet ej om jag gör det heller
 
Nu gäller det att orka mer, samla mera mod
 Måste klara mig igenom livet, kämpa emot
 Du valde vägen upp till himelen och blev fri
 Du blev saknad av världen, det vill jag också bli
 Du var en människa som ville alla gott
 Men det var ingen som förstod, jag önskar dom förstått
 Dom önskade och ville inget annat än att du skulle bli frisk
 

 Nu finns de bara minnen kvar, för du försvann
 Jag försökte finnas där, ge en hjälpande hand
 Men inget hjälpte till, din önskan blev sann
 Du somnade förevigt, och jag saknar dig
 Nu finns de bara minnen kvar, för du försvann
 Jag försökte finnas där, ge en hjälpande hand
 Men inget hjälpte till, din önskan blev sann
 Du somnade förevigt, och jag saknar dig så
 

 Svåra studer har paserat, utan dig brevid
 Jag försökte hjälpa dig, fan kunde du inte se det?
 Det var ditt eget val, ja det du gjorde
 Om jag fick bestämma skulle du ha stannat här på jorden
 Det går inte en dag utan tankarna på dig
 Om jag kunnat rädda dig, jag känner skulden I mig.
 Varje dag, tänder jag ett ljus på din grav
 För att hedra den du är och den du var
 
Jag önskar att det aldrig hänt, den där dagen
 Fick ett samtal på morgonen, hela min värld rassade
 Jag tänkte på vart du skulle komma efter livet
 Jag vet inte vart du finns, men jag fortsätter och skriver
 Vill att du ska veta, vi saknar dig fortfarande
 Du kämpade och kämpade men bliv inte frisk så detta var din enda utväg
 Men jag ber för dig I himmlen och hoppas att du trivs där
 För utan dig här, är det inte samma värld.

Jag ligger i min säng och tussen tankar snurrar i mitt huvud.Jag känner hur en tår rinner ner från min kind och när natten är slut så kommer 1000 tårar hunnit rena. Jag försöker somna, fly från verkligheten och tankarna. Varför får jag aldrig lugn och ro? Varför ska jag få lida och kämpa fast jag inte har någon kraft. Snart kommer jag falla! Såna här nätter får mig att känna mig så liten och svag, JAG ORKAR INTE!!!

ohhhhh min ängel, min ängel jag undrar, sitter du där uppe och beskyddar mig som du gjorde när du fanns här eller ligger du i din tysta kalla grav och väntar på mig. Är du stolt över mig för vad jag har klarat. Har du gjort så jag orkat.
Har du kännt min sorg, har du kännt min saknad efter dig. Det gör så otroligt ont ska du veta.
Ohhhh inget är dess likt, inget kommer bli likadant. För världens finaste människa är nu en ängel som flyger fritt som han så länge viljat.  Har du äntligen fått ro, har du äntligen kommit hem efter ditt långa letande. Jag väntar fortfarande på att du ska komma tillbaka och göra allt bra igen. Vad är jag utan dig, ett hav utan vatten, en äng utan blommor.
Har du kännt min sorg, har du kännt min saknad efter dig. Det gör så otroligt ont ska du veta.
Ohhh jag sa alltid att jag klarade mig själv och var en stor flicka. Ord som jag inte kan leva upp till idag. Finns du där när jag ligger ihopkrupen i min säng i mörkret och sitter på min sängkant och tårkar mina tårar.
Ohhhh min ängel, jag älskar dig!