Direktlänk till inlägg 15 mars 2012

Hur sorgen har påverkat min familj

Av sannigen - 15 mars 2012 18:35

Idag fick jag en väldigt jobbig telefonsamtal det var min lilla syster på 8 år som frågade om inte jag kunnde komma hem för hon hade bakat min favorit kaka.Direkt när jag hörde hennes röst började tårarna rinna, jag saknar henne och min lillebror (12 år) så himla mycket. Jag träffade dom senast dagen före min födelsedag och det var i Januari och det har jag valt också. Usch så hemskt det låter att att välja att inte träffa sina syskon men någonstans är det för deras bästa. Dom är så små och jag vill inte lägga mer tyngd på dom. Dom har sorgen efter våran bror, dom förstår inte varför han inte finns längre och var han nu är. Dom pratar om honom som om han fortfarande fanns och att han kommer tillbaka. Helt plösligt sa min bror en dag; Idag så ska jag åka och hälsa på brorsan jag har saknat honom så mycket så jag ska ge honom en drake en såndär grön och stor som han alltid lekte med tsm med mig. Dom ser också hur mamma och pappa har det, det är också något jag har valt att blunda för. Jag vill inte se mamma och pappa må så dåligt och sörja våran bror, jag vill inte att dom ska må dåligt att dom faller isär som dom gör. Jag mår liksom mer dåligare när jag ser att min familj mår så dåligt som dom gör och då vill jag inte att dom ska se sin stora syster må så dåligt. Och man kan ju inte komma ifrån att man mår hemskt dåligt och vill inte leva mer när man förlorar sin son eller bror. Hela livet förändras och helt plösligt så ska man leva med att han är död, att det alltid kommer fattas en person på familjemiddagar och högtider.

Min familj kommer nog aldrig bli detsamma igen det är jag väldigt säker på. Vi är 5 nu och inte 6, det fattas ju för fan 1 person och det finns inte ord för hur tomt det känns. Man ska få tillbaka en fungerande vardag mitt upp i sorgen och det är nästan det svåraste. Jag glömmer av mig ibland när jag mamma och jag pratar tex om middagar då rabblar hon upp alla som ska komma men då säger jag; Men Johan då, kommer inte han? Ibland så känner man hat från den döda, jag hatar inte min bror men ibland så känner jag hat. Hur kunnde kan splitra och förstöra våran familj såhär, hur kunnde han ge våra syskon den har starten på livet? Men han ville ju inte ge oss mer smärta, för smärtan för oss bliv bara större och större för oss när han var i livet för han sjunk ju bara längre och längre ner i drogerna. Och det går inte att komma ifrån att man skyller på sig själv. Kunnde jag ha gjort något annat? Bliv det såhär pgu mig? Jag tror att pappa lägger mest skuld på oss själv han puschade både mig och Johan så grymt mycket, pressen från honom var enorm och det var så jobbigt att leva upp till kraven och det var ännu värre att göra honom besviken. Han gav nästan aldrig Johan någon riktig kärlek, han gav det han troode var kärlek och det var att ställa så stora och höga krav. Man ska ju hålla ihop under sorg och svåra tider men man glider ifrån varandra för man sörjer så olika och till slut så förstår man inte den andra. Har du förlorat någon familjemedlem? Hur påverkade det din familj?

Allmänt

Dela

Maya

15 mars 2012 20:20

Ingen familjemedlem. Men min kompis tog livet av sig i söndags.Jag fick reda på det igår och det var som allt jag har kämpat för är borta. Jag hade inte träffat henne på länge men ändå när dom sa det blev jag ledsen det känns tomt. Jag hade tänkt på henne innan dom berättade.

Stay strong! <3

http://therealmeee.bloggplatsen.se

sannigen

17 mars 2012 12:15

Maya jag beklagar verkligen sorgen och jag finns här om du vill prata!

issa

15 mars 2012 20:36

Jag beklagar verkligen, hemskt det som hände din bror! Jag har förlorat många i min släkt, det var visserligen ''naturliga dödsfall'' ålderdom osv. Men det är ändå jobbigt. Det jobbigaste var när min morfar dog nu i höstas, han stod mig så nära å alltid fått mig att må bra, nu känns det som ett tomt hål.
Ska inte ödsla denna kommentar på att skriva om mig, vill bara säga att jag förstår hur jobbigt du har det å vet hur livet kan vara orättvist. För mig läkte tiden såren. Det kanske är annorlunda för dig, men jag tror att med tiden kommer du må bättre, du kanske inte blir riktigt hel och saknaden försvinner, men jag tror inte att du kommer må dåligt hela livet. Det här är bara vad jag tror och vad som händer för mig, som sagt det är olika. Om det finns något du vill skriva om så finns jag här. <3 Beklagar ännu en gång :'( <3

http://www.thelifeaboutme.bloggplatsen.se

sannigen

17 mars 2012 12:14

Tack Issa! Jag beklagar din morfars död! Ja jag tror också att tiden kommer läka sår och att jag till slut kan leva med sorgen. Och jag finns här för dig ska du veta!

tankaviktigt

15 mars 2012 20:53

Du, jag tycker det är helt otroligt att du orkar skriva om det som har hänt dig, och då menar jag inte bara om din brors död utan också om hur det har påverkat din familj! Riktigt strongt gjort! Själv har jag också förlorat en familjemedlem, men inte så nära som en bror. Men när hon dog så trodde jag att allting bara skulle gå sönder och jag skulle aldrig klara mig upp igen.. jag vågar inte tänka på hur stor sorgen skulle blivit om det var min bror.. På ett sätt så kan jag säga "jag förstår dig" men så tänker jag på att ingen kan någonsin förstå min sorg.. Jag ska be för dig! hälsningar http://tankaviktigt.bloggplatsen.se/

sannigen

17 mars 2012 12:12

Tack så jätte mycket! Det betyder jätte mycket för mig. Och att du klarade av det gör dig väldigt stark, det är aldrig lätt att förlora någon. Massor med kramar till dig!

Monica

15 mars 2012 21:31

Hej!
Jag förlorade min mamma alldeles för tidigt. Jag har 2 syskon som inte blev normala efter det, det va dom iofs inte innan heller men efter blev det värre. Så istället för att förlora en känns det som jag förlorade 3. Visst sörjer alla olika men man är ändå en familj. De som är kvar ska man ju visa att man bryr sig om medans man kan. Idag har jag ingen kontakt längre med mina syskon, tyvärr. Det är 10 år sedan min mamma dog. Livet går vidare men det finns mkt som gör ont o kommer blöda hela livet.
Hoppas du hittar en väg att gå så det blir bra för resten av din familj tillsammans i livet, det gör ondare att förlora fler.
Kram Monda

http://monda.bloggplatsen.se

sannigen

17 mars 2012 12:09

Hej! Tusen tack för din kommentar. Jag ska verkligen göra allt för att få en bra realtiion med mina syskon igen!

Tack så jätte mycket igen Monda!

Maya

19 mars 2012 16:35

Det skulle jag vilja men jag vet inte hur.. Att skriva genom kommentarer känns ganska öppet om du förstår.

http://therealmeee.bloggplatsen.se

sannigen

21 mars 2012 18:05

Det förstår jag helt klart, du får gärna adda min msn; sannigen@hotmail.com

Cicci.

22 mars 2012 15:01

Jag beklagar sorgen.

Jag har inte förlorat någon familjemedlem. Men däremot har jag en döende mormor just nu. Det är väldigt jobbigt.

Men jag kan inte tänka mig hur jobbigt det måste vara att förlora ett syskon. Men tänk positivt, det kommer finnas sorg, men sedan efter ett tag kommer den inte vara lika stark som nu, och du är nog en stark tjej som kommer komma över det här!

http://Cicciintheskywithdiamonds.bloggplatsen.se

Jag-vet-mycket-om-lite

8 maj 2012 20:10

Hej! Min morfar dog i cancer och efter det att han dött så har jag bara fått kämpa själv. Jag trodde inte att hans död skulle splittra släkten så här men idag så pratar alla om känslor med varandra betydligt mindre och ingen av dem är hos mig. Jag bor under samma tak som min familj men ändå känns det som att jag är ensam. Vi bråkar bara och vi förstår inte varandra. Jag har byggt upp en mur runt mig för att omvärlden inte ska kunna se hur mycket jag sörjer honom. Han har varit död i snart två år och det känns fortfarande som att det var nyligen. Jag har levt med så mycket självhat för att jag aldrig tog farväl som de andra och jag sörjer honom varje dag. Allt jag gör gör jag nu utan honom. Men jag är stark för att jag vill vara det och vill visa alla att man kan bli stark och leva trots att ens förääldrar och släktingar trycker ner än och trots att alla tror att man är svag. Jag vet att jag klarar detta för jag har valt det. Lycka till och med tiden så blir det lättare att leva med sorgen men det kommer alltid göra lika ont att tänka på din bror. Han var ju trort allt din andra hälft. Jag ger dig all förståelse jag kan för det du känner och känt. Om du vill så kan du kolla in min blogg.

moarehn

17 augusti 2012 18:42

hej.. jag är en tjej på 15 år, jag misste min storebror när jag var tio, han var tolv.. hur det hela har påverkat oss.. jag håller mest min smärta för mig själv.. och det är inte bra det heller.. du får gärna skriva till mig på fb, kansk eskulle va bra med någon som mist sin bror, att prata med liksóm.. moa rehn heter jag iallafall. <3

http://clakkiomokki.blogg.se

sannigen

4 september 2012 16:57

HEJ, tyvär går jag inte ut med min fb men jag har msn vi jätte gärna kan prata på sannigen@hotmail.com

Bra!

Kommentarer (0)

Av sannigen - 20 april 2013 16:50

Jag mår bra efter omständigheterna. Mamma börjar må bättre och återhämtar sig fint och det gör våran familj med. Sen Johan dog så har vi varit splitrade på något sätt och det här har varit som en väckarklocka för oss alla och vi har börjat om från bö...

Vad händer med bloggen

Kommentarer (0)

Av sannigen - 20 april 2013 16:43

Bloggen är väldigt lagd åt sidan för mig och jag vågar inte riktigt gå in och kolla statistiken för jag tror jag har förlorat för många av er läsare kanske till och med er alla, för jag har lovat mer och mer inlägg att jag ska bli med aktiv och jag h...

Tankar

Kommentarer (0)

Av sannigen - 5 april 2013 13:39

Hej på er. Nu har jag lite tid och ork att försöka få ur mig ett vettigt inlägg, skriv ett inatt som aldrig publicerades för det var väldigt rörigt och osammanhängande. Som jag skriv har min mamma fått en hjärtattack och det är för 19 dagar sen och d...

Mamma :(

Kommentarer (0)

Av sannigen - 30 mars 2013 11:53

Hej på er, om jag nu har några läsare kvar. Jag vet att jag har lovat gång efter gång att bli mer aktiv och skriva mer det har jag försökt det svär jag på, men det händer saker hela tiden som gör att jag har svårt att orka blogga svårt ens att kunna ...

Tillbaka

Kommentarer (0)

Av sannigen - 12 mars 2013 22:22

Åh herregud vilken usel bloggare jag är! Men ni vet varför och det tycker jag gör min blogg lite charmig. Jag börjar återhämta mig från det svarta eller vad jag ska säga, jag kan inte säga att jag återhämta från min deperation för det gör jag verklig...

Visa fler inlägg