Jag har försökt skriva något i över 10 minuter, men allt jag får ut är; Fan vad allt är jobbigt och orätvisst

Idag har det varit jätte hemskt, verkligen sådär att man bara vill ramla ihop på golvet och aldrig mer vakna. Jag har självklart jobbat idag, bara för att jag har liggat och skrikit hela natten så ska jag inte vara hemma. Inte fått någon sömn alls men det är ingen ursäkt för att inte gå till jobbet. Jag var där klockan 06.00 idag och har jobbad stenhårt hela dagen. Mina kolegor, vänner och familj dom säger till mig att jag ska sluta jobba så mycket, att ta ledigt några veckor. Men då blir jag arg för jag vet inte hur jag kommer klara att inte vara syselsatt hela tiden, jag kommer ju gå under. När jag hade ett pass med en vän förut så bröt jag verkligen ihop han jobbade med hantlarna och allt kom helt plösligt över mig. Det är en av nakdelarna att göra så som jag gör, inte känna, inte tänka och inte sörja. Men som tur var så kännde jag han så han förståg ju och tog ut mig till fika rummet och tog hand om mig där.

När jag kom hem förut så slängde jag mig i soffan och tog på mig en filt, jag stängde av helt och hållet och bara tittade rakt ut medans bilder kom upp i mitt huvud. Jag såg mig och min bror när vi var små och lekte, när han åkte in på behandlingshem och jag troode aldrig jag skulle få se honom igen. Jag såg hur R låg där alldeles blodig med krossat ansikte och huvud. Det var som en skräckfilm och jag var helt kännslokall. Jag kunnde inte göra något, jag var som förlamad.

Nu så orkar jag inte hålla mina ögon öppna, mitt huvud är helt trött. Men jag vet att jag inte kommer somna och jag vet att det kommer vara lika dant imorgon och dagen efter det