Det är lite mer än 1 månad sen jag bloggade, och det har hänt så otroligt mycket. Men jag ber om förlåtelse för att jag inte bloggar och helt ärligt vågar jag inte titta på min statistik.

På min brors årsdag så bloggade jag ju men jag fick aldrig ur mig hur dåligt jag faktiskt mådde. Men jag visste aldrig på morgnen att den dagen skulle bli den absolut tuffaste i mitt liv. Jag troode aldrig att jag skulle få känna på dom tuffaste dagarna igen jag hade när jag var i 15 års åldern och verkligen kämpade för att klara varje liten timme men det fick jag göra. Alltså nu pratar jag om 1 maj för ungefär 1 månad sen och inte 1 år sen. Jag har mått så dåligt i flera månader precis som när jag var ung då jag behandlades och fick äta mediciner för depration osv. Jag kännde verkligen att när som helst kommer helvetet bryta ur på riktigt som aldrig förr. Jag var helt borta den dagen på hans årsdag, hela familjen gick tills hans grav och bara grätt till och med pappa och farfar grät som dom aldrig brukar. Sedan gick vi hem allihop och försökte äta och ta oss igenom den dagen men jag klarade det verkligen inte så jag ville åka hem men mamma och pappa förstod att det inte var en bra ide. Jag gick iallfall och la mig i mitt flickrum och somnade direkt men jag vaknade av att jag såg in i Johans rum och han stod där, jag såg det såklart. Jag sprang ditt men han var inte där och då bryt helvetet ut. Jag skrik, och kastade porslin i vägen till och med på mig själv, jag kommer inte ihåg något förutom att jag ville ta mitt eget liv. Jag vaknar upp på psykakuten och får berättat för mig att jag hade försökt ta mit liv genom att kasta en stor stor och tung kruka i huvudet på mig. Dom röntgar mitt huvud och plåstrar om mig osv för att fixa min skador fysiskt. Sen börjar det pysiska, dom pratar med mig och gör några tester och bestämmer att jag ska läggas in på ett behandligshem för självmordsbenägna.

Jag låg på sjukhusets pyskavedelning i 2 nätter sedan så fick jag komma till det här hemmet som jag är på nu. Det finns olika skaler på hur självmordsbenägen man är och jag behandlas för att jag har mycket stor risk för att ta självmord, från 1-5 på skalan är jag 4,5. Jag har ännu större risk att skada mig själv. Det jag behandslas för är; Mycket stor självmordsbenägenhet, allvarlig självskadandebetende, kraftig desperassion och jag utreds också för borderline personlighetsstörning.

Jag visste väl egentligen att det här skulle hända men jag visste inte att det skulle kännas såhär. Så oerhört mycket sår från förr går upp nu. Jag hatar verkligen det här stället och jag vet inte när eller om jag kommer bli frisk från dom här sjukdomarna som det faktiskt är.

Det här tog mig 1 timme att skriva. Jag kommer självklart skriva mer men som ni förstår så måste jag verkligen kämpa i mot mig själv för att inte skada mig eller i värsta fall ta mitt liv.

 

Zizzi

6 juni 2012 21:25

Hej,din blogg är otrolig. Jag ska följa den!

http://www.cissan.bloggplatsen.se

 

Amanda

7 juni 2012 00:39

låter riktigt jobbigt....

har också bott på behandlingshem och varit inlagd på psyk...vet vilket helvete det är

http://skrivnaord.bloggplatsen.se

 

Clara

7 juni 2012 17:16

jag vet hur du känner, själv har jag varit i den situation du är i, jag förstår din smärta.

 

Johan

14 juni 2012 09:43

Hej :) Jag är en kille som verkligen beundrar dig :) DU har kämpat även om han och din vän har försvunnit från dig :) Och säg inte förlåt för att du inte har bloggat du har annat och tänka på t.ex dig själv din familj och dina vänner! Kämpa för dem att du ska vinna !! du får inte förlora mot det .... :) Jag vill ge dig en stor guldmedalj för att du bara du ingen annan än du är så GRYM!

sannigen

14 juni 2012 22:51

Hej Johan. Vilken oerhört stärkande kommentar du gav mig :) Tack så jätte mycket! :)

 

Hanna

14 juni 2012 20:43

Usch,vad hemskt! :( Hoppas att du vet att du är en av dom starkaste jag vet för du har klarat dig ända till idag! <3 Du SKA klara dig,snälla,snälla,ta inte självmord även om du lever tufft för även om jag inte känner dig eller ens vet vem du är så kommer jag vara sjukt ledsen! KÄMPA!!! <3 KRAM!!! // Ahlstrommer.devote.se

http://ahlstrommer.devote.se

sannigen

14 juni 2012 22:49

Tack så oerhört mycket Hanna. Jag ska göra mitt absolut bästa för att inte ta mitt liv. Vilken underbar tjej du är, tack för att du tror på mig! Kramar!

 

mickis

15 juni 2012 20:38

jag vet inte vem du är men det intrycket ja får ifrån dina texter efter jag har läst den i ett år ungefär!
så får jad det intrycket av att du är en stark person
som försöker peppa alla andra även om du mår sämre än dom..
du försöker att inte visa hur du mår, du stäger in dina känslor! det är inge bra för dig för det blir förmycket.
och när det blir förmycke får du utbrott du vet inte vad du gör!
om du skulle försöka prata med någon om hur du känner så tror jag att det skulle lätta lite iaf! de är kanske svårt för dig att prata med någon men FÖRSÖK!
nu hoppas jag värkligen att det där inte är din arm !

http://indian.bloggplatsen.se

 

....

23 september 2012 20:57

jag vet hur det är låg nyss inne på psyket...

sannigen

24 oktober 2012 15:50

kramar till dig!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag mår bra efter omständigheterna. Mamma börjar må bättre och återhämtar sig fint och det gör våran familj med. Sen Johan dog så har vi varit splitrade på något sätt och det här har varit som en väckarklocka för oss alla och vi har börjat om från bö...

Bloggen är väldigt lagd åt sidan för mig och jag vågar inte riktigt gå in och kolla statistiken för jag tror jag har förlorat för många av er läsare kanske till och med er alla, för jag har lovat mer och mer inlägg att jag ska bli med aktiv och jag h...

Hej på er. Nu har jag lite tid och ork att försöka få ur mig ett vettigt inlägg, skriv ett inatt som aldrig publicerades för det var väldigt rörigt och osammanhängande. Som jag skriv har min mamma fått en hjärtattack och det är för 19 dagar sen och d...

Hej på er, om jag nu har några läsare kvar. Jag vet att jag har lovat gång efter gång att bli mer aktiv och skriva mer det har jag försökt det svär jag på, men det händer saker hela tiden som gör att jag har svårt att orka blogga svårt ens att kunna ...

Åh herregud vilken usel bloggare jag är! Men ni vet varför och det tycker jag gör min blogg lite charmig. Jag börjar återhämta mig från det svarta eller vad jag ska säga, jag kan inte säga att jag återhämta från min deperation för det gör jag verklig...