Jag har bestämt mig jag ska ta min behandling och ge mig fan på att jag ska få mitt liv tillbaka. Jag är så trött på att må dåligt så jag inte vet var jag ska ta vägen. Jag har kännt den kännslan i så många år, sen jag egentligen var 14.

Jag har så många gånger tänkt ta mitt liv och jag är enormt stolt över mig själv att jag inte har gjort det än. Jag visste någonstans inom mig att det kommer en dag då jag inte orkar mer där jag inte ens är kapabel till att ta mitt liv därför ligger jag här. Det är så många som har sagt till mig; Du kan inte hålla på såhär.

Och jag har vetat det inerst inne men skjutit upp det. Jag har varit så oerhört rädd för att hamna där jag är nu. Ett hem för folk som inte klarar mer, som har tappat bort livsgnistan.

Jag har så svårt att aceptera att JAG är en av dom.

Hur kunnde mitt liv av miljarder liv bli såhär? Jag har så många frågor som jag aldrig kommer få svar på. Jag har verkligen gjort allt för att må bra och ha ett fungerande liv men jag har inte lyckas och det skäms jag för, jag är så otroligt besviken på mig själv. Samtidigt som jag vet att jag har fått bära mer än den starkaste hade klarat.

Det är så konstigt att människor säger till mig att jag är den starkaste dom vet, den starkaste skulle inte må såhär då tänker jag. Men kanske är det så att jag har blundat för hur stark jag är och bara sett ner på mig själv med hat. Jag har inte haft det lätt i mitt liv, och det har du nog inte heller men det kommer till en punkt då din stryka är allt du har, det enda som håller dig i liv och då är man så mycket starkare än någon och du själv tror.

Jag vill få ett liv där jag mår bra men det är så fruktansvärt svårt med allt jag har gått igenom, jag stöter på det så fort jag vaknar på morgnen. Alla sår som har blevit ärr kommer aldrig läka jag måste lära mig att leva med dom och det  är min kamp som någ kommer hålla på hela livet. Och så fort jag tänker på det så blir det svart, för jag vet inte om jag orkar det för det krävs så pass mycket.

Jag ska försöka blogga men jag måste också hitta tillbaka till mig själv och ett liv.

 

Bokberoende

18 juni 2012 08:14

Jag hoppas att du mår bra tillslut!!! Du är stark som har lyckats hålla ut så länge med allt det här!!! :)

http://www.bokberoende.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag mår bra efter omständigheterna. Mamma börjar må bättre och återhämtar sig fint och det gör våran familj med. Sen Johan dog så har vi varit splitrade på något sätt och det här har varit som en väckarklocka för oss alla och vi har börjat om från bö...

Bloggen är väldigt lagd åt sidan för mig och jag vågar inte riktigt gå in och kolla statistiken för jag tror jag har förlorat för många av er läsare kanske till och med er alla, för jag har lovat mer och mer inlägg att jag ska bli med aktiv och jag h...

Hej på er. Nu har jag lite tid och ork att försöka få ur mig ett vettigt inlägg, skriv ett inatt som aldrig publicerades för det var väldigt rörigt och osammanhängande. Som jag skriv har min mamma fått en hjärtattack och det är för 19 dagar sen och d...

Hej på er, om jag nu har några läsare kvar. Jag vet att jag har lovat gång efter gång att bli mer aktiv och skriva mer det har jag försökt det svär jag på, men det händer saker hela tiden som gör att jag har svårt att orka blogga svårt ens att kunna ...

Åh herregud vilken usel bloggare jag är! Men ni vet varför och det tycker jag gör min blogg lite charmig. Jag börjar återhämta mig från det svarta eller vad jag ska säga, jag kan inte säga att jag återhämta från min deperation för det gör jag verklig...