Jag skriver ju förut att jag ska på dejt och det ska jag imorgon kväll. Ganska spännande men jag är jätte osäker och orolig. Allt det här med ett nytt förhållande skrämmer mig faktiskt. Men jag tar iaf ett litet steg till att hitta en ny kille genom att börja dejta.

Ni som följt min blogg vet att min förra kille var otrogen mot mig vilket tog ordentligt hårt på mig. Det är svårt att gå vidare från ett så stort svik och jag har inte riktigt lagt det bakom mig. Räddslan att bli sviken är jätte stor och att kunna lita på en kille igen kommer bli riktigt tufft för mig.

Jag är riktigt rädd för att förstöra den killen som jag blir ihop med, det låter jätte konstigt men eftersom jag har Borderline och jag har mina problem med självhat och sorg osv så kommer jag trycka ner honom också och jag vill ju att min kille ska vara den lyckligaste någonsin och inte vara nere pga att han har en flickvän med en psykiskstörning och hennes förflutna. Jag kan ju inte hjälpa det men han får ju inte en normal flickvän. Han kommer inte få ett normalt liv för mitt liv är inte normalt. Förstår ni hur jag tänker?

Men självklart vill jag ha en kille som klarar av mig som kan trösta mig som vet hur han ska behandla mig när jag är som värst när jag är nere på botten. Jag saknar kärleken, jag saknar någon att dela livet med förutom Fido. Jag vill somna och vakna upp i någons famn som kysser mig godmorgon och godnatt. Jag har inte lika lätt att hitta en kille som kan stå ut med mig men han finns där ute och jag kommer hitta honom någon dag.

Någon som har tips på hur man kan ha ett bra förhållande med någon som har borderline eller annat psykiskstörning? Vill verkligen kunna hantera det.

Hej på er. Hoppas ni har en bra Fredagkväll. Jag är helt slut!!! Thanks gud is Friday! Sitter i soffan med en jätte trött hund och tittar runt på kläder, älskar modet med all glitter. Passar perfekt nu i höst och vinter.

Har jobbat Onsdag till Idag mellan 07-21 så inte undra på att jag är trött. Eftersom jag har Borderline så svänger mitt humör ordentligt fort och jag kommer in i perioder där jag bara jobbar och jobbar och sen i en period där jag inte klarar av att jobba. Jag älskar mitt jobb och vill självklart jobba som en normalpersson men ibland går det inte och det är en del av min sjukdomsbild jag måste aceptera helt enkelt.

I helgen så ska jag på dejt, jätte spännade men det kommer ett inlägg om det. Sen så ska jag bara vara hemma och ladda batterierna och se massor med filmer. Självklart ska jag ta minst 3 långpromenader med Fido. Eftersom jag är väldigt aktiv och trännar så blir han det med och älskar att röra på sig och vara ute men han älskar också att bara ligga i sängen och soffan och sova.

Nu ska jag forsätta kolla på kläder men jag önskar er en riktigt riktigt bra helg, ska blogga ihelgen lovar!