Direktlänk till inlägg 26 januari 2013

Veckans ämne - Självmord.

Av sannigen - 26 januari 2013 18:00

Jag ska börja skriva inlägg om veckans ämne. Veckans ämne är som det låter att en gång i veckan så kommer jag välja ett ämne att skriva om mina åsikter och kunskaper om det. Som ni vet som följer mig så kommer det vara väldigt djupa ämnen som inte många vill prata om och ämnen jag har nära hjärtat.

Idag är veckans ämne självmord. Självmord, jag rysser och mår dåligt av bara ordet. Självmord är någon som tar livet av sig, som "mördar" sig själv. Jag tycker inte självmord är ett bra ord för att beskriva att något/någon drev någon person så mycket att den inte klarade mer, som inte hade ork eller kraft kvar. Jag har väldigt mycket saker omkring självmord i mitt liv.

Min bror tog ju självmord, Johan. 1 Maj 2011. Jag fick veta det när jag var hemma hos mina föräldrar, 3 poliser och en präst kommer in och säger: Johan *********** har tyvär avlidit, han hoppade framför ett tåg av egen vilja. Det är det värsta besked jag någonsin fått och någonsin hört någon säga. Det går inte att beskriva hur det är att vara anhörig till någon som tagit självmord, som valt att lämna dig ensam kvar och valt döden. Sorg procesen blir aldrig klar, man sörjer aldrig färdigt och man kommer aldrig riktigt kunna gå vidare. Det är värre när en person faktiskt tar livet av sig än dör en naturlig död. För man kommer alltid få leva med det, jag kommer alltid få leva med att min bror valde ta livet av sig att jag inte var tillräcklig. Johan hade ett långt missbruk bakom sig och var anledningen till att han faktiskt valde att lämna denna värld. Han skulle ha knarkat i hjäl sig om han inte tagit självmord. Saknaden är fruktansvärd och jag mår så dåligt över och kommer aldrig förlåta honom för att han valde att ta självmord, jag har acepterat att han är död men inte att han tog självmord.

Det är så många unga tjejer och killar idag som faktiskt funderar på självmord. Som inte ser sig själva bra nog, att livet är ett helvete och mår så fruktansvärt dåligt. Jag var en sån tjej i min ungdom och spåren sitter självlart fortfarande kvar. Jag hade så många psykiska problem och självmord låg alltid nära till hanns. Att man tänkte: Klarar jag inte det här så kan jag alltid ta självmord. Men jag hade aldrig modet att faktiskt ta livet av mig. Jag tänkte allt för mycket på min familj och vänner. Många säger att självmord inte är modigt och man kan se det på många sätt. Det krävs mycket att få en människa att ta livet av sig men det är inte fegt att ge upp. Det finns dom som kämpat och råkat ut för så mycket att dom aldrig kan få ett bra liv igen att deras liv är förstörda. Men det är fegt att inte försöka, för ovaset hur svårt man har det så blir det bättre med tiden fast man fortfarande har kvar ärr och minnen det gäller bara att orka så länge. Det är fegt och orätvisst att lämna sin familj och vänner i en otroligt stor sorg.

Jag har borderline och 10-20% som har diagnoserats av det tar faktiskt självmord. När man får såna fruktansvärda humör svägningar och dalar som är djupare än den högsta toppen är man både bered fysiskt och psykiskt att ge upp. Jag kommer aldrig släppa tanken på självmord men jag vet att här och nu att jag inte tar självmord. Men när dalen är som djupast då vet jag att jag löper väldigt stor risk för att få ett infall och ta självmord.

Till alla som funderar på självmord: Du tror att ingen skulle bry sig men titta runt omkring dig. Du har en familj som skulle gå sönder av sorg, dina väner skulle förlora en underbar kompis. Jag vet att du mår förjävla dåligt att du inte ser något ljus. Men det finns hjälp att få, ditt liv behöver inte sluta med att du ger upp. Du är så värdefull och du är inte dålig på någotsätt. Sätt dig ner med någon och säg som det är att du funderar på självmord. Och våga be om hjälp, det är inte skamfyllt att be om det utan det är starkt och modigt att säga som det är.

vad har ni för syn på självmord och tankar om det? Har ni någon anhörig eller i din närhet som tagit livet av sig?

Allmänt

Dela

Mezzy Essy Madness

26 januari 2013 18:15

Jag tycker självmord är hemskt, riktigt hemskt. Mitt ex tog livet av sig när han blev flyttad till fosterfamilj för ca 7 år sedan. Det var riktigt hemskt att bli av med någon på det sättet. Man kände sig själv värdelös som inte kunde hjälpa till. :/
Härligt att någon vågar ta upp något som det här!

http://www.mezzymadness.bloggplatsen.se

sannigen

27 januari 2013 16:28

Beklagar ditt ex självmord :/ Tack kännde att det var dags att någon verkligen vågar prata om det

Micke

26 januari 2013 22:24

Min Syster tog livet av sig i sommras! Hängning. Är blandade känslor. Ledsen, arg mm. Hon hade två barn, då kan man undra hur man kan göra någonting sånt! Men jag tror att man inte kan sätta sig in i hur en annan person tänker. När man mår så dåligt att man väljer att ta sitt liv så kan man nog inte hindra den personen. Tror JAG iaf. Det konstiga i allt är/var att man inte visste någonting att hon mådde dåligt,kom verkligen som en shock.

http://www.mikael82karlsson.bloggplatsen.se

sannigen

27 januari 2013 16:27

Jag håller med dig precis i att man aldrig kan sätta sig in i en annans persons tankar. Jag visste att min bror mådde dåligt så kan inte föreställa mig vilket slag det var för dig och din familj

maria

27 januari 2013 10:34

Starkt att komma ut med det såhär. Han finns med dig.

sannigen

27 januari 2013 16:24

Tack snälla du

Hanna

27 januari 2013 14:04

Jag kan inte se någon form av mod i att ta självmord. Mod är att våga saker man inte vet att man klarar av, en dag till.
Jag har många gånger tänkt att vad som än händer så finns det alltid något att leva för, det finns alltid några människor som älskar en. Det finns alltid någon som fortfarande gör en glad. Man kommer inte vara fast i botten föralltid. Men jag förstår att det kan vara svårt att se det när man är i botten, det måste finnas någon utifrån som kan säga det till en, och då måste någon i omgivningen veta hur illa det är..

http://hannaekstrom.bloggplatsen.se

sannigen

27 januari 2013 16:23

Jag håller med dig delvis. När man är på botten är det inte självklart att något gör en glad att man klarar av en dag till bara för att ens botten är så djup. Det är inte alltid man ser eller märker på en person att den vill ta självmord så därför är det så viktigt att våga berätta och prata om det.

Elly.

27 januari 2013 14:12

Hej. Jag har begått med självmord försök. Jag är bara 14år. Jag har blivit mobbad, sparkad, kallad för hora osvosvosv. När jag såg att din blogg handlade om självmord så tryckte jag direkt. Jag började gråta. Jag tror att jag läste den där texten minst 2 gånger. Tack för att du peppade upp iallafall lite.. :/

http://theblackraiinbow.bloggplatsen.se

sannigen

27 januari 2013 16:21

Det du varit med om är så fel men du är stark tjejen så forsätt kämpa

Fay marvelous

27 januari 2013 20:55

Hej. Fin blogg :) Jag tror jag har en fråga angående självmord. TÄnkte eftersom du har vart den anhöriga. En liten del av mig känner att det är själviskt att ta självmord. Att man inte tänker på sina nära och kära. Min bror har adhd och asberger och vart nära flera ggr..stoppad in i det sista. Å jag blir så förbannad samtidigt som ledsen. Kanske för att jag inte förstår hans sjudom på samma sätt som han själv eller andra,. men folk som gör det bara för att dom inte orkar.. Shit asså.. jag vet inte ens var min fråga var längre det blir så jävla djupt tänkande.. Jag beklagar iaf! kram!

http://marvelous.bloggplatsen.se

sannigen

28 januari 2013 20:24

Hej! :)
Jag tycker precis som du att det är själviskt att ta självmord för att man just lämnar sina anhöriga. Du, jag eller någon annan kommer aldrig kunna sätta oss in i hur en människa tänker och känner, därför förstår jag att du känner så om din brors sjukdom, jag kännde precis så för min brors missbruk. Jag hoppas att allt löser sig med din bror! Kram!

http://ahealthytry.bloggplatsen.se

28 januari 2013 10:46

Hej! Tack för en jätte bra blogg. Det är så bra att du skriver om din sjukdom. Så att fördomar kan minska. Jag skriver själv om min sjukdom och jag skulle gärna vilja ha en länk till din blogg på min blogg så att andra kan hitta din blogg genom mig. Skulle det vara okej? kram c

http://ahealthytry.bloggplatsen.se

sannigen

28 januari 2013 20:20

Hej! tack för att du läser min blogg och tycker den är bra! :) Det skulle vara underbart att ha de! Kram!

Anna

28 januari 2013 18:19

Hamnade här av en slump, min pappa begick självmord för 14 år sedan. Sorgen och saknaden går aldrig över, såren läker aldrig, men det blir lättare eftersom tiden går. Jag har också borderline (eller instabil emotionell personlighetsstörning, som är ett bättre och mer passande namn) och försökte begå självmord otaliga gånger, ett försök ledde till att jag bröt ryggen och är därefter rullstolsburen, efter det vände mitt liv till det bättre. Jag ingick i en DBT-grupp och fick kontroll över mina känslor, och är frisk i dag ...
Självmord är aldrig en lösning, du vet inte vad som händer om 1 år, eller 5 år, eller 10 år, det blir för det mesta bättre ...

http://medhjulen-pajorden.blogspot.se

Emma

5 februari 2013 15:10

Min kompis försökte ta livet av sig men jag klarade inte av det och ringde SOS det var när jag var 16. Sen så tog min grabb livet av sig på grund av droger. åh vad jag saknar honom:(

sannigen

7 februari 2013 18:30

jag beklagar verkligen, kämpa på! :(

Sofia

9 februari 2013 19:21

Min kompis var bara 11 när hon dog livet av sig, tror verkligen inte de var meningen att hon skulle skära sig så hårt, men de vart tyvärr så.. Hon var min bästis, o kommer alltid vara de även om hon finns uppe i himlen, hon finns ändå i mitt hjärta o kommer alltid att göra d

http://staystronger.bloggplatsen.se

sannigen

10 februari 2013 14:59

Jag beklagar verkligen!

Sara

16 februari 2013 00:06

Jag hade en vän som tog livet av sig. Hennes åtta åriga dotter trodde hon sov hon var på bättringsvägen hade åkt in och ut på psyk och åt massor av tabletter. Hon var ganska stor också hade gått upp och ner i vikt blev mamma tidigt. 2008 så kom hennes åtta åriga dotter hem från skolan. Hon trodde hennes mamma sov. Men när hennes kille kom hem så var hon död. Och jag minns att jag var arg på henne för att hon inte kom och tog hand om hennes häst och det är nog det jag ångrar mest att jag var arg på henne. Vi saknar hennes fortfarande hela familjen. Vi ville intala oss ett tag att det inte var självmord men det var det och det värsta av allt var att hon lämnade hennes dotter ensam. Dottern är nu 11 år och hon frågar sig fortfarande vad gjorde jag för fel?

http://Teambus.bloggplatsen.se

sannigen

22 februari 2013 18:56

Jag beklagar vad som hände din vän. Vad hemskt, jag förstår att dottern klandrar sig själv. Men mår man dåligt så dåligt så hjälper inget, inte ens att man har ett litet barn. Inget hjälper. Det är inte hennes fel hon gjorde säkert allt hon kunnat!

Bra!

Kommentarer (0)

Av sannigen - 20 april 2013 16:50

Jag mår bra efter omständigheterna. Mamma börjar må bättre och återhämtar sig fint och det gör våran familj med. Sen Johan dog så har vi varit splitrade på något sätt och det här har varit som en väckarklocka för oss alla och vi har börjat om från bö...

Vad händer med bloggen

Kommentarer (0)

Av sannigen - 20 april 2013 16:43

Bloggen är väldigt lagd åt sidan för mig och jag vågar inte riktigt gå in och kolla statistiken för jag tror jag har förlorat för många av er läsare kanske till och med er alla, för jag har lovat mer och mer inlägg att jag ska bli med aktiv och jag h...

Tankar

Kommentarer (0)

Av sannigen - 5 april 2013 13:39

Hej på er. Nu har jag lite tid och ork att försöka få ur mig ett vettigt inlägg, skriv ett inatt som aldrig publicerades för det var väldigt rörigt och osammanhängande. Som jag skriv har min mamma fått en hjärtattack och det är för 19 dagar sen och d...

Mamma :(

Kommentarer (0)

Av sannigen - 30 mars 2013 11:53

Hej på er, om jag nu har några läsare kvar. Jag vet att jag har lovat gång efter gång att bli mer aktiv och skriva mer det har jag försökt det svär jag på, men det händer saker hela tiden som gör att jag har svårt att orka blogga svårt ens att kunna ...

Tillbaka

Kommentarer (0)

Av sannigen - 12 mars 2013 22:22

Åh herregud vilken usel bloggare jag är! Men ni vet varför och det tycker jag gör min blogg lite charmig. Jag börjar återhämta mig från det svarta eller vad jag ska säga, jag kan inte säga att jag återhämta från min deperation för det gör jag verklig...

Visa fler inlägg