Nu har jag väldigt lite batteri kvar, min kille har data laddaren till hans dator och jag glömmde min laddare hemma. Jag låg och tänkte tillbakas lite förut, precis när jag startade bloggen. Helt otroligt hur stor bloggen har växt egentligen. Från början så skulle bara bloggen vara för mig, liksom att jag skulle få skriva av mig. Men sen så började mer och mer människor komma hit och jag fick tillräckligt självförtoende att göra "reklam" för min blogg. Jag har faktiskt börjat inse själv att jag har en bra blogg som skiljer sig från så många andra.

Jag vill bara spy på alla bloggar där allt är så perfekt fast egentligen så är det inte det, att man måste fejka leenden för att man måste se bra ut och sminka sig i timmar för en enda bild. Jag skriver precis vad jag vill, tycker och tänker och gillar ni det inte så är det inte mitt problem för jag kommer aldrig någonsin ändra mig för att passa in någonstans och verkligen inte i bloggvärlden. Jag vinner  väldigt mycket på att faktiskt skriva en sån här blogg, och det är absolut inte många som vågar det.

På tal om att göra reklam. Jag tänkte först inte göra det men det är ju egentligen självklart hur skulle min blogg växa om inte jag vissade att jag fanns och min blogg?

Bloggen och er läser betyder så sjukt mycket för mig. Bloggen har blivit som en dagbok för mig, jag skriver om hur jag mår ser på saker och ting. Efter några månader kan jag gå in och jämföra hur det var då och nu. Jag hjälper människor, har fått så otroligt fin respons från er och många tackar mig. Jag gör ju det utan att riktigt tänka på det, det som är svårt för mig skriver jag om och ger tips. Ni har också hjälpt mig väldigt mycket igenom svåra perioder, ni förstår inte hur en kommentar kan ge mig mer styrka att orka och le.

Jag har flera gånger funderat på att lägga ner för ibland så vänder jag ut och in på mig själv och skriver för djupt  så då tar jag bara en paus sen så är jag i forum för att skriva igen. Och jag är så glad att jag faktiskt driver den här bloggen och jag kan helt ärligt inte tänka mig ett liv utan den här bloggen för då skulle jag stänga in mig själv allt för mycket.

Nu är snart batteriet dött men vill bara säga att jag är så otroligt stolt över att det är JAG som driver den här bloggen och att den blivit så stor!