Nu har jag väldigt lite batteri kvar, min kille har data laddaren till hans dator och jag glömmde min laddare hemma. Jag låg och tänkte tillbakas lite förut, precis när jag startade bloggen. Helt otroligt hur stor bloggen har växt egentligen. Från början så skulle bara bloggen vara för mig, liksom att jag skulle få skriva av mig. Men sen så började mer och mer människor komma hit och jag fick tillräckligt självförtoende att göra "reklam" för min blogg. Jag har faktiskt börjat inse själv att jag har en bra blogg som skiljer sig från så många andra.

Jag vill bara spy på alla bloggar där allt är så perfekt fast egentligen så är det inte det, att man måste fejka leenden för att man måste se bra ut och sminka sig i timmar för en enda bild. Jag skriver precis vad jag vill, tycker och tänker och gillar ni det inte så är det inte mitt problem för jag kommer aldrig någonsin ändra mig för att passa in någonstans och verkligen inte i bloggvärlden. Jag vinner  väldigt mycket på att faktiskt skriva en sån här blogg, och det är absolut inte många som vågar det.

På tal om att göra reklam. Jag tänkte först inte göra det men det är ju egentligen självklart hur skulle min blogg växa om inte jag vissade att jag fanns och min blogg?

Bloggen och er läser betyder så sjukt mycket för mig. Bloggen har blivit som en dagbok för mig, jag skriver om hur jag mår ser på saker och ting. Efter några månader kan jag gå in och jämföra hur det var då och nu. Jag hjälper människor, har fått så otroligt fin respons från er och många tackar mig. Jag gör ju det utan att riktigt tänka på det, det som är svårt för mig skriver jag om och ger tips. Ni har också hjälpt mig väldigt mycket igenom svåra perioder, ni förstår inte hur en kommentar kan ge mig mer styrka att orka och le.

Jag har flera gånger funderat på att lägga ner för ibland så vänder jag ut och in på mig själv och skriver för djupt  så då tar jag bara en paus sen så är jag i forum för att skriva igen. Och jag är så glad att jag faktiskt driver den här bloggen och jag kan helt ärligt inte tänka mig ett liv utan den här bloggen för då skulle jag stänga in mig själv allt för mycket.

Nu är snart batteriet dött men vill bara säga att jag är så otroligt stolt över att det är JAG som driver den här bloggen och att den blivit så stor!

 

Smile

30 januari 2013 23:01

Du SKA vara stolt över denna otroliga blogg! Det är en underbar blogg som inte är perfekt, det är bra. För allt är inte perfekt. Livet är inte alltid bra och tack vare din blogg kan jag själv se förändring. Jag vågar mer och jag har slutat bry mig eller rättare sagt jag orkar inte bry mig längre!
ÄLSKAR DIN BLOGG! Du får skriva hur mycket eller lite du vill, det enda jag vill att den ska finnas!
<3<3<3

http://smile-big-smile.blogspot.com

sannigen

3 februari 2013 11:23

Tack så otroligt mycket! Den kommer alltid finnas kvar!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag mår bra efter omständigheterna. Mamma börjar må bättre och återhämtar sig fint och det gör våran familj med. Sen Johan dog så har vi varit splitrade på något sätt och det här har varit som en väckarklocka för oss alla och vi har börjat om från bö...

Bloggen är väldigt lagd åt sidan för mig och jag vågar inte riktigt gå in och kolla statistiken för jag tror jag har förlorat för många av er läsare kanske till och med er alla, för jag har lovat mer och mer inlägg att jag ska bli med aktiv och jag h...

Hej på er. Nu har jag lite tid och ork att försöka få ur mig ett vettigt inlägg, skriv ett inatt som aldrig publicerades för det var väldigt rörigt och osammanhängande. Som jag skriv har min mamma fått en hjärtattack och det är för 19 dagar sen och d...

Hej på er, om jag nu har några läsare kvar. Jag vet att jag har lovat gång efter gång att bli mer aktiv och skriva mer det har jag försökt det svär jag på, men det händer saker hela tiden som gör att jag har svårt att orka blogga svårt ens att kunna ...

Åh herregud vilken usel bloggare jag är! Men ni vet varför och det tycker jag gör min blogg lite charmig. Jag börjar återhämta mig från det svarta eller vad jag ska säga, jag kan inte säga att jag återhämta från min deperation för det gör jag verklig...