Jag hatar detta så jäva mycket. Jag är så oehörd sviken och sårad.

Självklart mennade jag inte att jag skulle ta livet av mig när jag skriv igår "snälla skjut mig någon" Det känns som en bra utväg just nu men självklart kommer jag inte göra det.

Jag har gått igenom svårare saker och detta ska inte få knäcka mig och falla tillbaka så jag mår så dåligt som jag har gjort. Men självklart mår jag skit just nu, jag troode verkligen att han var mitt livs kärlek, han som jag skulle dela mitt liv med, men fan vad fel jag hade.

Jag lyckades boka om mitt tåg egentligen så skulle jag åka 18.30 men jag orkade verkligen inte stanna kvar på hotellet och i den skit staden så jag fick betala en heldel men jag ville bara hem så tåget gick 09.10

När jag kom hem så väntade min syster, och några kompisar på perången och dom lämnar mig inte ensam nu. Hade jag inte haft dom nu så skulle det vara så mycket svårar, för nu kan jag sitta och prata med dom om hur jag känner och mina tankar, hade jag varit ensam så skulle det kunna gå åt helvete. Nu kan jag ligga i deras famn och gråta, det känns mycket tryggare då

Jag får pannik av detta. Jag får ångest och pannik av att veta vad han har gjort. Han vet vad jag har gått igenom och att jag inte skulle klarar av detta men ändå så gjorde han det.

Jag skrev ju egentligen inte vad som hännde igår.

Jag kom helt enkelt fram till att han hade varit otrogen, jag pratade med en kompis och alla pusselbittar kom på plats. Ni ska bara veta hur ont det gjorde, det var som tusen knivar i hjärtat.

Min kille var och tränna så när han kom hem så bad jag honom att sätta sig i soffan. Jag hade gråtit jätte mycket innan men lyckades sammla mig tillräckligt mycket för att se honom i ögonen och få fram ord. Jag sa att jag visste vad han hade gjort, och han nekade ju till allt och sa att han älskade mig och att jag var hans allt. Men sen så började jag verkligen stor gråta, och då la han armarna om mig och sa som det va och att han ångrade sig så mycket men jag slet mig ur hans grep och skrek rakt ut, du kan dra åt helvete ******, jag kan inte förlåta otrohet och det vet du. Det är slut.

Jag tog min vätska och började ta på mig skor och när jag precis är klar så ställer han sig vid dörren och då ser jag att han gråter, jag har bara sett det några få gånger tidigare. Han bad mig att stanna, att han var en idiot. Men jag tog bort hand arm och lyckades ta mig ut.

När jag kom ut på gatan så tittar jag upp mot hans balkong och där stog han och grät jätte mycket. Det bevisar för mig att han ångrar det men jag kan inte förlåta honom bara för att han ångrar sig.

Jag tog in på ett hotell och bara la mig på sängen och stor grätt, jag fick inte luft, det bliv mörkt för mig precis som det gjorde när jag mådde som sämst. Det är en hemsk upplevelse, jag kan inte kontrollera mig då. Allt bliv för mycket, och sår från förr gick upp. Jag grät konstant hela natten.

Sen på morgonen ringer jag min bästa kill kompis och bara säger: Snälla va på stationen om 4 timmar.

Tågresan var hemsk, jag försökte göra allt för att inte gråta och ta det lugnt, ta djupa andetag. Men det gick inte alls bra så jag satte på musik som alltid lugnar mig eftersom jag tänker på texten men det var sjukt jobbigt.

Mycket riktigt, så står min bästa kill kompis där och 3 andra kompisar + min syster, dom visste vad som hade hänt för han hade ringt och frågat var jag hade tagit vägen.

Jag hoppas att ni förstår, att jag inte kommer skriva så jätte mycket. Men när allt har lugnat ner sig lite, så kommer jag skriva mer, jag lovar. Ha det jätte bra, puss!   

Hoppas du är nöjd, för du har förstört mig!

Helvete! Denna helg har inte alls vairt som jag önskat, en av mina sämsta i hela mitt fucking liv. Nu är jag grymt ledsen och kan inte sluta gråta, jag hyperventilerar. Jag har fått reda på att min kille, som jag älskar överallt annat på jorden, som är hela mitt liv, som jag inte klarar av att leva utan har varit otrogen mot mig. Det gör så oehört ont att skriva, 2 olika killar har varit otrogna mot mig och redan första gången lovade jag mig själv att jag aldrig mer skulle bli så oehört sviken och sårad genom otrohet men så blev det igen. Min kille har varit otrogen, jag har la misstänkt det lite. Vi har bestämmt att vi alltid ska ringa efter vi har varit ute och festat men han ringde inte på natten och på morgonen så grät han när han ringde och han sa att det berode på att han saknade mig men sen har det gått massa rykten osv. Och så pratade jag med honom och efter många om och men så sa han sannigen och han skyllde på att han var full men han har alltid sagt att man inte kan skylla på det. Jag vet inte hur jag ska orka detta, jag hade nog med att min bror är död. Jag hatar livet just nu.

Jag skriver mer imorgon när jag är hemma

Snälla skjut mig!

Förlåt för att ni har fått vänta på detta inlägg men jag jobbade som sagt igår och var helt slut när jag kom hem, att ha så många fys pass på en kväll är verkligen jätte jobbigt, så jag somnade dirket på soffan och glömmde till och med ringa min pojkvän. Men som tur är så är jag ledig idag och har tid och ork att skriva.

 Åldersskillnad i ett förhållande är ett ganska stort och viktigt ämne som folk borde prata och skriva mer om, eftersom det alltid kommer finnas åldersskillnad, folk kommer alltid bli kär i en persson som är yngre eller äldre.  För mig så är ålder bara en dum jävla siffra, det kanske låter gammalt, men så är det för mig. Om jag blev kär i en man som är 50 och jag 20 så väljer jag ju inte bort han för att han är 30 år åldre än mig. Man kan vara 50 och bete sig som om man våre 20 och tvärtom, det beror helt enkelt på hur perssonen är i sättet.

Jag är 20 och min pojkvän är 6 äldre än mig, detta är inte alls en stor åldersskillnad enligt mig, för jag är väldigt mogen av mig och har alltid varit så det har alltid varit naturligt för mig att jag ska ha en äldre pojkvän.

Min kompis är ihop med en som är 25 år äldre än henne och först var dom skit rädda för vad folk skulle tycka och tänka, hon ser väldigt bra ut och han är väldigt mycket pengar så ni kan ju bara tänka er vad folk egentligen tyckte och tänkte, men vi som ståg dom nära och kännde dom bra, vi såg och kännde hur kära dom var i varandra. Det var många som tyckte det var jätte äckligt och dom gjorde slut ett tag för dom orkade inte med alla rykten och skit snack men dom kunnde ju inte vara ifrån varandra, så nu har dom varit ihop i 4 år och har 2 barn ihop, och nu skiter dom i vad folk tycker.

 Jag tycker folk som pratar och snackar skit om åldersskillnad kan dra någonstans, prata inte skit, sprid inte rykten prata med perssonerna ansikte mot ansikte istället. Man blir kär i personligheten och inte i åldern, för som sakt ålder är bara en siffra, och till alla er som är i ett förhållande där ni har åldersskillnad så vill jag bara beröma er, och skit i vad folk tycker!

Och till er som tycker ålderskillnad är äckligt så tänk om, skulle du verkligen inte bli ihop med en persson som är kanske 10-20 år äldre än dig om du verkligen verkligen var kär i h*n. Jag skulle aldrig kunna leva med att jag valde bort den kille för att han var äldre och veta att han kanske var min stora kärlek, jag skulle få både pannik och ångest för det.

 Jag är för ålderskillnad, ett förhållande kan faktist vara bättre om man är ihop med en persson som är äldre eller yngre än sig själv. Tillexempel, du kan vara väldigt löjlig av dig och vara i 50 års åldern, och killen eller tjejen du är ihop med kan vara väldigt mogen om h*n är 20-30 år åldern, och då matchar ni varandra väldigt bra, för då är ni tekniskt sätt i samma ålder. Det finns perssoner som bara tänder på folk som är äldre eller yngre, så lått det vara så! Och tveka aldrig för att gå in i ett förhållande där ni har en stort åldersskillnad!

Skriv gärna i en kommentar eller i ett mail: sannigen@hotmail.com

vad ni tycker om åldersskillnad, skulle vara väldigt kul att veta!

Jag har förståt att det är många unga perssoner som läser min blogg och nu tänker jag ta upp att förlora sin oskuld.  Jag var 14 år när jag förlorade min oskuld, jag var alltså inte byxmyndig, egentligen tycker jag det är löjligt att sätta upp en åldergräns på när man får ha sex. Det är olika från persson till persson när man är redo att ha sex och känner man att man är redo före 15 då ska man ha det tycker jag, bara man är redo och är med på det och tycker det känns bra. Det finns massor som tycker lika dant och det finns oxå massor som tycker det är bra att det finns en åldergräns, jag säger inte att jag har rätt i den här frågan absolut inte, men jag säger bara vad jag tycker.  Jag var som sagt 14 år när jag förlorade oskulden och det var mitt uppe i allt mitt självhat och identitet kris och den killen jag var med fick mig verkligen att tycka om mig själv så jag tyckte det var rätt självklart att vi inte skulle vänta tills jag var 15, han var 15 och jag var 14. Han tog i mig på ett sätt som fick mig att fatta att jag inte var en hora och världens fulaste som jag fick mig själv att tro, när han tog min oskuld så blev faktist mitt liv bättre. Det gjorde lite ont när han trängde igenom mig, men både han och jag hade fått höra att tjejen MÅSTE vara våt och kåt när han börjar för annars gör det skit ont, så han slickade mig, det rekomenderar jag verkligen till alla be er kille slicka er före han kommer in i er, det blir både skönare för dig och honom och det gör inte ont. men jag hade en bästakompis som tyvär inte fick det såhär bra när hon förlorade oskulden. Hon var olyckligt kär i en kille som tyvär utnytjade henne, han var redan ihop med en annan men höll på med min kompis och sa att han älskade henne osv och dom hade sex, hon hade så frukstansvärt ont efter så hon stannade hemma från skolan dagen efter, hon skyllde på mag ont till sina föräldrar. Och när jag kom hem till henne dagen efter så var hon helt förstörd, det gjorde naturligtvis ont för mig att se henne sån så då åkte jag raka vägen hem till honom och skällde ut honom efter rader och bad han välja sin tjej eller min bästa vän och valde han inte henne så skulle han ge fan i henne och dra åt helvete, och vad tror ni det svinet gjorde? jo han valde sin flickvän, min bästa kompis kännde sig så utnytjad och kännde sig som en idiot för att hon gick med på att ha sex med honom. Därför MÅSTE det kännas rätt för er när ni förlorar oskulden och med rätt kille eller tjej för det kommer hänga med erat sex liv hela livet! Så känns det inte rätt att ha sex med den tjejen eller killen så ha det inte, jag vet att det är jätte svårt att säga nej för att man vill inte såra den andra men ni måste vara ego på den fronten för det är ni som ska leva med det. Hoppas att ni tar till er lite av det jag säger

Detta är till alla som inte tror att man kan ha ett långdistands förhållande;

Jag och min kille bor 50 mil från varandra, det är väldigt väldigt långt och ibland så känns det som 50.000 mil. Jag har skrivit om hur jag och han träffades: http://sannigen.bloggplatsen.se/2011/10/23/6510024-jag-ar-din-du-ar-min-vi-ar-varandras/

Jag visste vad jag gav mig in på när han och blev ihop, men jag kunnde inte ge upp bara för att det är 50 mil mellan oss, jag visste att detta skulle bli något stort mellan oss. Det är väldigt jobbigt att ha 50 mil i mellan en själv och den man älskar, ibland kan det kännas skit hopplöst, och jag kan sakna honom så otroligt mycket. Har man tur så bor ens kille i samma stad och man kan träffas jämt. Men jag kan inte träffa mina älskling jämt, vi försöker träffas varannan helg, men ibland kan det dröja flera veckor innan vi träffas för både han och jag jobbar helg. Att inte träffa sin pojkvän på 2 veckor eller mer det är tufft alltså, jag kan ligga och gråta mig tills sömn. Men en av det positiva sakerna med ett långdistans förhållande är faktist att man börjar uppskata varandra mer, vi tar verkligen vara på den tiden vi får vara tillsamans. Och när man ser den andra på tågstation så får man tillbaka den där kännslan man fick när man precis hade träffas för första gången. När vi träffas så kan vi inte släppa ögonen från den andra, det är en underbar kännsla att få somna i hans famn när vi inte har setts på länge. Att bara få höra han andas gör så att jag sover som en prinsessa i min famn. Jag känner mig verkligen som en prinsessa, för han behandlarr mig verkligen som det. Han brukar alltid säga: Du är min alldeles egna prinsessa. Och varje gång blir jag lika glad. En av  dom viktigaste delarna i att ett långdistands förhållande ska funka är att man MÅSTE lita på varandra. Ni vet ju att jag har väldigt svårt att lita på folk så i början var det riktigt riktigt jobbigt för mig för jag visste inte vad han gjorde när vi inte träffades eller pratade, det jobbigaste var när han skulle ut och festa, det finns massor med snygga tjejer där utte och man gör väldigt dumma saker när man är full. Det tog ett tag innan jag kunnde lita på honom helt, men nu litar jag på honom till 110% och jag har inte en oron längre för att han ska träffa en annan för jag vet att han aldrig skulle göra så med det jag gått igenom. Man måste verkligen ha regelbunden kontakt, man måste prata varje dag för att må bra. Han är faktist den som ringer mest, och i flera förhållanden är det bara tjejen som får ringa till killen för att dom ska prata men jag är jätte glad att han ringer så mycket som han gör, han och jag pratar i flera timmar per dag och vi har alltid saker att prata om och jag skrattar alltid, han kommenterar det flera gånger att jag skrattar när vi pratar men då brukar jag svara tillbaka: Såklart jag skrattar jag är ju glad för att få prata med min älskling.
Vi sms:ar väldigt mycket också, vi skickar nog runt 50 sms per dag, det låter kanske jätte mycket men det blir väldigt lätt så att man skickar så mycket för man vill så gärna prata med den perssonen. Dom bästa sms:en är på morgonen, han börjar alltid jobba före mig på morgonen och då skickar han så underbara sms så dom gör min dag, jag får alltid en bra start på dagen genom det. Ibörjan var jag rädd för att han inte skulle vara sån som vissade kännslor, men han vissar så mycket kännslor och vågar säga och beskriva sina kännslor, och varje gång vi är ute på stan ihop så går vi tät tät ihop och när det kommer ett tjej gäng så trycker han mig extra nära för att visa att han har tjej och att han är så stolt för att jag vill vara hans tjej. Vårat mål är att vi ska flytta ihop och det är inte alls långt kvart nu, vi är redo att ta nästa steg och skaffa familj för jag är säker på att han och jag kommer leva ihop tills dödenskiljer oss åt.

Det går visst att ha ett långdistans förhållande, det är tufft men kärleken övervinner allt!

 Jag älskar kärleken, jag är kär i kärleken kan man säga. Men att hitta sin stora kärlek är inte lätt, det är en lång väg och man kommer mötta och bli kär i idioter. min väg till min stora kärlek har varit jävlig tuff, jag har gråtit så mycket och inte orkat leva mera. Jag har blevit så oehörd sårad så jag kommer aldrig riktigt att läka. Det finns val som jag ångrar att jag gjorde och vill så oehört mycket ta tillbaka dom valen, men det kan jag inte. Jag har alltid dragis till "badboys" och det är inget jag kan  hjälpa för när man är kär så är man blind och man ser allt så jävla klarare när allt är över. Många killar har tagit mig för mitt utesende, jag har ett väldigt bra utsende, det är ett skäll till varför jag inte vill berätta vem jag är och lägga ut bilder på mig, för då skulle jag få mycket mer läsare pgu hur jag ser ut och det vill jag inte, jag vill att ni läsare ska ta till er det jag skriver, och det blir mycket lättare utan ni vet hur jag ser ut. Det är nästan alla killars drömm att få en snygg och sexig tjej, och blir ihop med henne bara för det. Det här hänt mig ett x antal gånger och varje gång blir jag lika ledsen och sårad, jag har inte valt att få se ut såhär så behandla mig inte som om mitt utesende betyder allt. Jag är också en persson  och jag vill ha kärlek, och jag blir minst lika sårad som alla andra. För cr 2 år sedan så blev jag så oehörd sårad av en kille som jag var så så så kär i, vi träffades på mitt jobb och han var där med en kompis, och dom skulle prova på att dansa hiphop, och det var inte jag som höll i dansen, jag skulle bara filma. Och när han kom in när med sitt taighta linne och shorts och sina muskler så blev jag helt stöm och frågade mig själv: Drömmer jag?

Hade jag drömmt så hade jag blevit så glad för av denna killen skulle förstöra en del av mig själv. Eftersom jag själv blevit tagen och behandlad efter mitt utsende så började jag också göra det med andra, och det kan jag inte fatta, jag visste hur jävla ont det gör hos en persson men ändå så gjorde jag det för att försvara mig själv, jag var oehört rädd för att bli kär för att det fanns en chans att bli sårad. Iallafall, denna  kille han var något extra, han tittade på mig och jag tittade på han under dansen och vi flörtade lite. Sen efter lektionen så kom han fram till mig och vi små pratade lite sen så frågade han om jag jobbade här osv och jag sa ja, så nästa kväll så kom han till gymet och började prata med mig, och han frågade om jag ville tränna lite med honom och självklart sa jag ja. Vi började tränna och han verkade så trevlig och så snäll, han frågade om jag ville gå ut och äta på Lördag och jag sa ja. Vi träffades på Lördag och hade det jätte mysigt, vi började träffas mer och mer vi påbörjade ett förhållande, det var inget bra förhållande, det handlade mest om sex. Sex är en jätte fin sak men man kan inte vara ihop med en persson bara att få knulla. Jag har ganska mycket pengar, min pappa äger ett ganska stort företag, och växt upp med det. (Jag kommer skriva mer om pengar i ett inlägg) Denna kille hade fått höra att jag hade pengar och han började spela lite både på mitt utsende och pengar. Han hade aldrig kännslor för mig, jag var kär i honom och han sa att han var kär i mig och fick mig att tro det, han såg mig i ögonen och ljög, det skulle jag aldrig klara av att se en persson i ögonen och ljuga med tydligen kunnde han det. Han började köpa saker för mina pengar, och en dag så hade han beställt en resa till han och hans kill kompis för MINA pengar och då tog det stop. Han hade lurat åt sig 70.000 av MINA pengar, det kanske inte låter mycket men för mig var det mycket för jag blev lurad och sårad. Jag stämmde honom och som hämd så la han ut naken bilder på mig, dom låg ute i 3 veckor, och det var skit jobbigt för mig, för när folk såg på mig så troode jag dom såg mig naken. Sen så var det någon som tog bort dom som ägde sidan. Att bli sårad och lurad på detta sätt, förstörde en del av mig själv. Sen detta hände så har jag väldigt väldigt svårt att lita på folk. Det var till och med så illa att jag inte vill leva mer, jag var riktigt illa ute men sen så tog jag mig upp och hade det inte varit för mina vänner och familj så hade jag inte levt idag.

Med denna text vill jag säga: Utsende och pengar betyder inte ett skit, ta aldrig en tjej eller kille för utsende och pengar. Du anara inte hur mycket det sårar, du ska ta en tjej/kille för att du är kär i H*n och ser en framtid!

 Första gång jag träffade dig så var det som  en stöt i hela kroppen. Vi träffades på min favorit natt klubb. När jag såg dig där i kön så bad jag vakten som var min kompis att låta dig gå före och du tittade mig i ögonen med världens finaste leende som har gjort min värld upp och ner. När du frågade mig om du fick bjuda på en drink så löss jag upp som en sol och sa självklart ja. Jag tog min favorit drink och det vissade sig att drinken var din favorit med. Sen så började vi småprata, jag fick reda på ditt namn och hur gammal du var, sen så satt vi där och pratade i 2 timmar, det känndes som 2 minuter. Sen tog du min hand och vi började dansa, du dansade så bra! Sen så gick vi tillbaka till baren och våra blickar möttes och för första gången så kysstes vi och jag kännde direkt hur en blixt gick rakt igenom kroppen, och då visste jag att jag höll på att bli kär i dig, att denna kyss bara var början på tusentals kyssar. Det slutade med att vi gick hem till mig, vi hade aldrig sex du tittade mig i ögonen och sa: Du är en speciel tjej, det finns inga många som du och jag tycker verkligen om dig och jag vill verkligen vissa att jag inte är en player. Med dom orden så visste jag att du var en drömm kille. Du sov på min soffa, jag vaknade upp genom att du satt på min säng med frukost, vilken kille gör så mot en tjej han bara kännt en natt? Det vissade bara mer vilken toppen kille du är. Den dagen så spenderade vi ihop, vi såg på film, vi pratade och hade det så trevligt och mysigt, du vågade verkligen öppna upp dig själv. Nästa dag så var du tvugen att åka hem, du bodde inte i samma stad som jag utan 50 mil bort. Du var bara här för att fira en vän. Vi bestämmde att du skulle komma och hälsa på mig redan om 1 vecka. Dom 7 dagarna känndes så långa, vi hade kontakt med varandra nästan hela tiden. Vi pratade i telefon i timmtals och sms:ade. Det bästa var att vakna upp och läsa dina morgon sms, dom sms:en vill alla tjejer läsa, dom var så oehört vacker och tro det eller ej men det var dom finaste ord som någon har sagt till mig. Vi träffades igen och tiden ståg still, det var du som tog första steget, du visste hur sårad jag hade blevit tidigare av killar så du ville vissa att du verkligen inte var en sån kille. Du var hos mig i 3 dagar och dom dagarna var helt underbara, vi låg mest i sängen och bara tittade och skrattade och pratade, och så blev vi flickvän och pojkvän. Du åkte hem och vi bestämmde att du skulle komma hit igen om 1 vecka och 4 dagar, vi pratade nästan jämt, varje gång jag såg ditt namn på min telefon så blev jag så glad och hade världens största leende. Nästa gång vi träffades så åkte jag upp till dig och så forsätte det. Jag älskar dig så mycket och jag är så oehört glad att jag gick ut en kvällen, hade jag inte gjort det så hade jag inte träffat mitt livs kärlek