Nu har jag haft Fido i ett dygn och jag är helt såld på honom, han är så oehört söt och gulig så det inte finns.

Det var inga problem för honom att åka bil, en heldel hundar hatar det och spyr men detta var han första gång och det gick hur lätt som helst. Han och jag satt i baksettet och bussade, jag vill att han ska vänja sig med att åka bil innan han ska få sitta i en bur.

Och när jag kom hem till mig så gick han runt och nossade, man märker verkligen att han trivs. Han hittade genast sina 3 platser och det är i köket, vardagsrummet och sovrummet. När han är i vardagsrummet så ligger han vid dörren för hallen är där. Och han älskar att vara i soffan och sängen.

Soffan tycker jag det är okej med, visst han kommer bli vuxen och ta jätte stor plats men jag har en så sjukt stor soffa så det gör inget.

Jag hade en säng till honom brevid min säng där jag tänkte att han skulle få sova. När vi skulle gå och lägga oss så släkte jag överallt och visslade på han och han kom direkt och han la sig i sin säng men efter 30 min så började han gny och riva på sängen så då fattade jag att han ville komma upp och det fick han, så han sov hela natten i min säng, det är helt otroligt att han sov hela natten i sitt nya hem där han aldrig har varit.

Jag har lagt ut tidnigspapper som han ska kissa på men han har inte gjort det någon gång och uppföddaren berättade att han har varit den duktigaste av dom alla, han är väldigt rumsren. Men vi har varit ute och jag bor ju mitt i centrum så jag har försökt gå där det inte är så mycket folk. Det kommer ju massor som tycker han är söt och vill klappa honom och så och det är jätte kul.

Han är väldigt lugn, lite bussig och gossig precis som jag ville. Så allt har gått jätte bra, inga problem. Jag ångrar inte att jag köpte honom!

Jag kommer alltid finnas för dig
Du var min älskling och det vet du mycket väl
Jag stod upp för dig och allting som du sa
Du var så underbar och jag saknar det vi har
Idag är du borta och jag saknar dig

 Jag glömmer aldrig bort när jag sa till dig
Jag älskar dig, jag älskar dig
Du var så mycke mer än en pojkvän för mig
Du var så mycke mer än en bara en kille
Du var min själ, du var mitt liv
Jag saknar dig, jag saknar dig
Saknaden blir större för varje dag som går
Känslan av din närhet och doften av ditt hår
Allt som vi hade ligger gömt I mitt hjärta
Jag svor på att älska dig och att du var den rätta
Varje natt när mörkret faller så gråter jag I timmar
Minnen av dig försvinner sakta in I dimman

Jag saknar dig, jag saknar oss
Och ibland så känner jag din närhet
Jag saknar dig, jag saknar oss
Och ibland så ångrar jag vår kärlek

Alla fina minnen dem kommer jag ihåg
Den gången på perrongen när jag åkte med ett tåg
Tyvärr så kommer tåget åka där igen
Men då så står ja framför för o ge igen
Du såg på när jag grät men inte sittandes bredvid
Fortfarande är det svårt att fatta att du ljög
En sista chans för kärlek, aldrig att jag dög
Gråtandes hemma I flera veckor
Helt förstörd när jag blev sårad av den rätta
Kunde inte äta mer, tårarna åt upp mig
Du vet vad du gjorde, jag hoppas att du ångrar dig
Vill ha dig nära hos mig, jag vill känna dina andetag
Historien om dig blev mitt största misstag...

Jag saknar dig, jag saknar oss
Och ibland så känner jag din närhet
Jag saknar dig, jag saknar oss
Och ibland så ångrar jag vår kärlek

En kärlekshistoria utan lyckligt slut
Ensamma nätter vågar inte gå ut
Du gav mig hopp, du gav mig liv
Jag saknar våran tid
Var är min älskling som älskade mig
Jag behöver dig så, kom tillbaka till mig
När kroppen ligger död o mitt hjärta slutar slå
Då hoppas ja du fattar och försöker att förstå

Jag saknar dig, jag saknar oss
Och ibland så känner jag din närhet
Jag saknar dig, jag saknar oss
Och ibland så ångrar jag vår kärlek

Förlåt för mig dåliga uppderingar, men jag tror ni fattar varför. Jag har fullt upp med att kämpa, orka mig igenom detta. För varje minut som går så blir jag räddare för att jag ska må lika dåligt som jag gjorde förut, jag får inte må så dåligt igen för det kommer bli min död. Jag kommer inte orka om jag hammnar där, jag kommer aldrig kunna ta mig upp och jag vet det så jävla bra och jag får pannik av tanken på att jag kanske kommer må så dåligt igen. Ni kanske undrar, hur vet du att det kommer bli din död? Jag orkade knapt inte det då, och sen dess har jag gått igenom massor som tynger ner mig mer, jag kommer inte orka stå i mott självmords tankarna, självklart vill jag inte ta mitt liv aldrig i helvete men jag kommer vara för svag för att ens tänka och jag kommer komma till en punkt där jag måste överväga att göra det. Därför är det livsviktigt att jag inte mår så dåligt igen för då är det helt kört för mig.

Jag har världens bästa familj och vänner som stöttar till 1000, dom har inte lämnat mig ensam en enda minut, det har alltid varit någon hos mig och dom vet att det hjälper, för är jag ensam så mår jag dåligare och har tid att tänka på allt det dåliga.

Det är så frusterande. Jag håller med om alla som säger: En gång otrogen, alltid otrogen.

Men han har aldrig varit otrogen mot någon innan och jag vet inerst inne att han inte kommer vara det igen. Han är världens bästa kille, han är verkligen inte en sån kille som är otrogen. Och jag tror han gjorde det för att han var så påverkad av alkohol. Men det är verkligen ingen ursäkt till att han har varit otrogen. Han gjorde ett misstag som förstörde allt. Han kommer alltid finnas i mitt hjärta.

oh yeah, ta dina drömmar,dina löften,våra minnen,alla foton, ja allt som du vill ha, för jag tänker inte stanna kvar.

 Din tid är över, chanserna är slut, för ingen kan förändra det faktum, att det aldrig, att det aldrig kan bli som förut. 

 oh oh.

Det gör ont nu, men det blir bättre, jag tröstar mig själv med att det inte kan bli sämre, tiden läker alla sår men just nu så mycket mer än jag tål.

Du gav mig löfte efter löfte, du gav mig kärlek, kärlek som jag trott på, kärlek som var sannig, men inget spelar nån roll, något roll nu mer, det gör ont, jag fäller tårar.

Det svider i hjärtat och jag faller isär, vill fly bort från allt, orkar inte stanna här, finns så många minnen, kan inte glömma, det som hänt, du har svikit alla löften, snälla kom inte hem.

Ta din drömmar,dina löften,våra minnen, alla foton, ja ta allt som du vill ha, jag tänker inte stanna kvar, hey, spara dina tårar, din förklaring, packa din väska, och dina saker, glöm våra drömmar, våran sång, gå härifrån och vänd inte om.

 Vi går tillbakas, det var första gången jag såg dig, mitt hjärta slog så hårt, jag såg direkt du var min kille, jag var säker, hela du var min värld, ingen annan runt omkring kunnde få oss isär, jag tänkte för mig själv var det nu eller då?

 Allt bliv fel, jag förstår, okey du svik, och nu kan du aldrig få mig tillbaka. Men jag står här knäsvag och kär, jag var en tapper soldat men ditt svik ändra mig.

 Troode aldrig att mitt hjärta skulle krossas  av dig, ett liv utan öde, ett sjätte sinne som ska hjälpa men allting blir skit, jag försöker le men allting känns som förr.

lyssna noga nu, de här är det sista du hör, fan jag älskar dig men nu går vi skilda vägar.

Ta din drömmar,dina löften,våra minnen, alla foton, ja ta allt som du vill ha, jag tänker inte stanna kvar, hey, spara dina tårar, din förklaring, packa din väska, och dina saker, glöm våra drömmar, våran sång, gå härifrån och vänd inte om

Usch vilken helvete dag det har varit idag, jag har gråtit floder och det har gjort så jävla ont hela dagen bara av tanken på att jag kommer vara singel innan den här dagen är över. Jag träffade min kille som nu är mitt ex för att berätta att jag inte kan förlåta honom och att vi måste gå skilda vägar, det var nog en av det jobbigaste  sakerna jag någonsin har berättat för en människa.

Hans tåg kom in till station kvart över 2, och först så kännde jag inte igen han när han ståg framför mig, han såg jätte sliten och trött ut och det gjorde ju fan inte saken lättare. Han ville kramas men jag ville inte det, för det skulle bli svårare att berätta för honom då för jag vet att i hans famn så glömmer jag tid och rum. Vi gick hem till mig. Jag ville sitta ner och prata med honom i lugn och ro och inte på något cafe med folk.

Vi satte oss i soffan och först var det en väldig jobbig tystnad men sen så tog han upp ett brev och gav det till mig men jag bad honom att läsa det för mig och såhär ståg det:
Jag önskar jag kunnde berätta i ord hur mycket jag älskar och ångrar mig, men det går inte det finns inga ord för det. Jag hatar att inse att jag har förlorat dig, jag klarar inte av att tänka på det men det är mitt eget fel bara mitt. Du är precis allt jag har önskat, allt som en tjej ska ha och så mycket mer. Men jag var en idiot som sabbade det, jag förstörde oss och dig. Att se dig gråta, att se sviket som jag har gett dig i dina ögon får mig verkligen att ångra vad jag har gjort. Du hade nog med sorg och svik i ditt liv men du har du fått mer och det är pgu mig. Det här var det sista jag ville men jag gjorde ett misstag som kommer bli det största i mitt liv för jag vet att du är mitt livs kärlek. Jag förtjänar inte att du förlåter mig, du förtjänar en kille som kan vara dig trogen och jag är inte han. Många frågar: Shit vad fan har du gjort, hon var ju en toppen tjej hur kunnde du? Jag kan inte svara på den frågan för jag har inget svar, bara att jag är helt jävla dum i huvudet som svikit och sårat den bästa tjejen som någonsin kommer finnas. Och hur jag kunnde göra så mot dig kan jag inte svara på för det är helt jävla omöjligt samtidigt som jag vet att jag har gjort det, men jag var ett svin jag insåg vad jag hade allt för sen. Det gör ont att veta att jag aldrig mer kommer få kalla dig min tjej igen, men det är mitt fel och jag får ta konsekvenserna av mitt hanlande. Det är inte fel på dig, du är så perfekt det är fel på mig. Jag kommer älska dig tills jag dör och saknaden av dig kommer döda mig. I mitt hjärta och mina drömmar kommer du finnas. Jag kommer fortfarande önska att du ligger i min famn när jag somnar och vaknar, för det var där du egentligen skulle vara.

Gå ut och hitta världens bästa man för jag var inte han. Han kommer bli världens lyckligaste man för någon bättre än dig kan man inte få.

När han läste upp det som ståg ibrevet gjorde det så oehört ont i mitt hjärta och själ, det var som om det brann. Jag tog hans händer och såg honom i ögonen det kräfdes mycket ansträgnig och styrka att berätta för honom att det aldrig skulle bli han och jag igen, att allt var över och när jag hade berättat det för honom så började han stor gråta och jag bliv så chockad för han är inte en sån kille som gör det, han vissar inte så mycket kännslor.  Jag sa att jag älskade honom överallt annat och om jag kunnde så skulle jag förlåta han för det är det jag vill men jag kan inte, att jag kommer sakna honom så oehört mycket.

Båda satt och grätt floder, det var oehört jobbigt för båda visste att det väntar en grymt jobbig tid fram över med både ångest och saknad. Han hade ingen tid att passa för han skulle sova över hos en kompis inatt och åka tillbaka imorgon.

Jag bliv chockad av att han redan visste att han inte skulle bli förlåten, men han känner mig så otroligt bra och vet allt om mig så han visste att jag inte skulle förlåta för jag har så oehört svårt att lita på folk. Och jag skulle aldrig kunna lita på honom mer och det är en av dom viktigaste sakerna i ett förhållande.

Efter 10 minuters tystsnad så kysste han mig på kinden och sa hejdå, och att se han gå ut genom min dörr bliv allt svart för mig. Jag vet inte vad som hände, men jag allt bliv svart för ett par sekunder och Anton kom och "väkte" mig, förmodligen var det en ångest eller pannikatack.

Jag vet att detta kommer bli jätte jobbigt och jag kommer må skit. Men jag har gett mig fan på att jag aldrig ska må så dåligt som jag har gjort, jag har lovat mig och mina anhöriga det. Om jag kommer må så dåligt igen så kommer det bli min död, jag kommer inte orka den kampen, jag kommer inte orka stå imott. Och han är inte värld att jag ska må så dåligt, ovasett om han var mitt livs kärlek och hur mycket jag älskar honom så var det han som förstörde det, det var han fel jag förtjänar en bättre kille.

Det är nu allt står på spel, om kämpadet från det mörka gör så att jag orkar eller inte.

Godmorgon på er, jag har kunnat sova i 2 timmar inatt och det är tack vare min bästa kill kompis ( Vi kallar honom för Anton)  mamma. Han har varit hos mig i stort hela tiden sen jag kom hem, han troode jag skulle lugna ner mig lite men han tycker jag är blivit värre. Alltså att jag mår dåligare, jag skriker, jag gråter, jag skakar så igår kväll fick Anton nog och ringde sin mamma som är en hög uppsatt doktor så hon fick komma hit och titta på mig och hon har gett mig lugnade tabletter och idag så ska jag få sömntabletter. Hon är jätte go och vi känner varandra väldigt bra så det var därför hon kan ge mig sånt här.

Anton är nog den som känner mig bäst, så han och jag satt och pratade om vad jag skulle göra och jag har redan kommit fram till om jag ska förlåta eller inte, men det är inget jag kan skriva här nu. Jag kan ändra mig men jag tror inte det, men om jag ändrar mig så kommer jag förvirra er.

Jag ringde iaf honom och Anton satt brevid och stöttade mig, jag sa som det var att allt är skit jobbigt just nu och jag orkar inte. Vi bestämmde att han  skulle komma hit på Söndag, jag vill inte lämna beskedet via telefon, förlåter jag inte honom vill jag säga det öga mot öga, förlåter jag honom så vill jag se hans leende. På Söndag kl 1 så ska han komma hit, det kommer kännas skönt att få att sagt.

Ni kanske tycker det är löjligt av mig som inte säger om jag ska förlåta honom eller inte, men jag vill verkligen tänka på det in i det sista för detta är ett stort beslut och ovasett vad jag väljer så kommer det förändra mitt liv. Men efter jag har pratat med honom så kommer jag berätta.

Nu ska jag och Anton  och mina närmaste vänner bara sitta och prata, dom känner mig bäst, dom vet vilket som är bästa beslutet för mig.

Vi hörs på Söndag, puss!

Det är väldigt många som tycker jag är lugn för att nyss blevit bedragen, många mennar det på ett positivt sätt.

 Men jag är verkligen verkligen inte lugn, jag vill inte ta ut allt på er så det är därför jag kanske verkar lugn, inersta inne så kokar jag verkligen. Jag vet verkligen inte var jag ska ta vägen. Det är så otroligt många kännslor och tankar som måste komma ut som jag är rädd för som jag vet kommer göra så ont och på tanke på hur dåligt jag har mått så är jag så rädd för att komma ditt igen.

Förut var jag mest ledsen och kunnde inte få stopp på mina tårar, jag gråter fortfarande största delen av dygnet, nätterna är värst, jag gråter ständigt då. Men nu börjar jag bli så fruktansvärt arg.

Arg för vad han gjorde mot mig. Vem fan tror han att han är som har rätt att såra mig så enormt mycket, att knulla en annan. Jag kan förstå att han var kåt, för vi bor ju 50 mil ifrån varandra, men ovasett hur kåt jag var så var jag inte otrogen mot honom, jag hade aldrig sex med någon annan. Detta tänder en glöd, att bevisa att jag kan hitta en så mycket bättre.

Sen kommer panniken och ångesten. Att aldrig kunna kalla honom för min älskling och få höra det från honom igen, att aldrig få ligga i hans famn igen, aldrig få kyssa honom igen, aldrig få säga: Jag älskar dig, du är mitt allt, och få höra honom säga likadant.

Det kommer jag ALDRIG få igen. Det gör jätte ont. Vi var ändå ihop i 2 år.

Sen kommer frågan, hur fan ska jag klara mig utan han? Han var mitt allt, han var mitt liv. Det var han som alltid kunnde få mig lugn som ingen annan kan, jag kännde en oehörd lugn när jag var i hans närhet. Jag vill inte tänka på ett liv utan honom men jag måste, ovasett hur ont det gör

Att jag är lugn är verkligen det sista jag är!

Imorgon ska jag skriva ett inlägg om vad ni tycker jag ska göra, ska jag förlåta eller inte, för mig är det rätt självklart

Kärleken är bara fejk, går livet ut på att älska,glömma och förlåta?
Du var mitt allt, du var hela min värld.
Du fick mig att andas, du fick mig att le
Du visste vad som behövdes för att få stopp på mina tårar
Har inte gått en dag, knappt en sekund
Sen du svik mig, och mitt hjärta gick i tusenbittar
Så har jag inte kunnat tänka på nått annat än dig
Jag troode föralltid att det skulle vara du och jag

Jag älskade dig, jag gav mitt hjärta till dig.
Men du lämnade tillbaka det i tusenbittar
Och det kommer aldrig kunna läka helt

Du fick mig att börja se ljus i den mörka tunneln men nu är det svart igen
Vi delade på allt, skratt,tårar,tankar,hemligheter,minnen
Men du gav mig det största sviket
Som du svår på att aldrig se mig.
Jag kunnde ha gett dig hela världen men du sabbade det

Jag älskade dig, jag gav mitt hjärta till dig.
Men du lämnade tillbaka det i tusenbittar

Och det kommer aldrig kunna läka helt

Nätterna är fullda med tårar och skrik.
Tårar och skrik som kommer direkt från hjärtat.
Att du någonsin kunnde göra något sånt här fanns inte i min värld.
Troode du bara jag skulle skratta och gå vidare och glömma alla våra dar?
Nej så lätt är det inte, för du var mitt allt, du fick mig att vilja leva.
Men nu är du borta ur mitt liv och jag står här ensam.
Du förtjänar inte mina tårar.
Men tro mig när jag säger, att detta gör så ont.