Ni har varit otroliga som har gått in och lyssnat på hennes sånger, det betyder jätte mycket. Men nu har hon gjort nya låtar, och hennes röst är helt otrolig verkligen. Så gör min Fredag och gå in och titta och lyssna! Puss!

Och nej, det är verkligen inte jag som sjunger, och det är inte jag som är tjejen. vill bara förtydliga detta så ni inte behöver fråga eller undra!

http://www.youtube.com/watch?v=etfp-JgMnlA&feature=related

http://www.youtube.com/watch?v=H14b3w2iu0M&feature=related

http://www.youtube.com/watch?v=kEh3SIgG_PA&feature=related

1. När du känner att du vill skära dig tar du en penna och ritar en fjäril. Där du oftast brukar skära dig. Eller vill skära dig.

2. Namn ge din fjäril efter en någon som betyder mycket. Eller någon som verkligen vill att du ska må bättre! Jag döpte mina 2 efter min brors namn och R namn

3. Du måste låta fjärilen äta naturlit. Inget försök att skrubba bort den

.
4. Om du skär dig innan fjärilen är borta så har du dödat den. Om du inte har det lever den. Jag ville ju verkligen inte att dom skulle dö igen

 
5. Om du har fler en än och du skär dig vid en fjäril dör alla ändå.

6. Om någon annan ritar fjärilar på dig så blir dom speciella. Dom vill du väl hålla vid liv? Jag lätt min syster rita en utan att hon förståg innebörden

7. Även om du inte skär dig så kan du rita ditt en fjäril för att visa support. Om du gör det kan du namn ge den efter någon du vet skär sig. Det kan hjälpa!

Gör detta, för det här hjälpte mig än så länge iaf!

Ännu en novemberdag
Alla färger suddas ut till den gråa nyans
Fast jag vet  att solen finns där nå'nstans
Har jag svårt att se det ske
Som ett litet  barn kan se

Tårar från himlen, när änglarna gråter
Är tårar av glädje  och tårar av hopp
Tårar från himlen, när regndroppar faller
Blir till en  flod som bär kärlekens bud till dig

Ja, jag ser hur månen lyser ner på mig
Jag tänker: kan man  fara dit, kan jag hitta till dig
En resa bortom både rum och tid
Kräver  barnens fantasi att göra tanken fri

Tårar från himlen, när änglarna  gråter
Är tårar av glädje och tårar av hopp
Tårar från himlen, när  regndroppar faller
Blir till en flod som bär kärlekens bud

Mellan dröm  och verklighet
Finns svar på livets hemlighet

Tårar från himlen, när  änglarna gråter
Det är tårar av glädje, av kärlek  och hopp
Tårar från himlen, när regndroppar faller
Det blir till en flod  som bär kärlekens bud
Som bär kärlekens bud till dig

Ännu en novemberdag
Alla färger suddas ut till den gråa nyans
Fast jag vet  att solen finns där nå'nstans
Har jag svårt att se det ske
Som ett litet  barn kan se

Tårar från himlen, när änglarna gråter
Är tårar av glädje  och tårar av hopp
Tårar från himlen, när regndroppar faller
Blir till en  flod som bär kärlekens bud till dig

Ja, jag ser hur månen lyser ner på mig
Jag tänker: kan man  fara dit, kan jag hitta till dig
En resa bortom både rum och tid
Kräver  barnens fantasi att göra tanken fri

Tårar från himlen, när änglarna  gråter
Är tårar av glädje och tårar av hopp
Tårar från himlen, när  regndroppar faller
Blir till en flod som bär kärlekens bud

Mellan dröm  och verklighet
Finns svar på livets hemlighet

Tårar från himlen, när  änglarna gråter
Det är tårar av glädje, av kärlek  och hopp
Tårar från himlen, när regndroppar faller
Det blir till en flod  som bär kärlekens bud
Som bär kärlekens bud till dig

Jag hade ingen ork till att skriva förän jag gick in och såg era underbara kommentarer och mail till mig. Det är inget jag bara säger men ni betyder så oerhört mycket för mig, även fast jag inte ens vet vilka ni är så ni jätte snälla mot mig. Era kommentarer kan jag läsa medans jag gråter, det känns så otroligt bra att ha erat stöd och att ni tror på mig. Och att vissa av er har mig som förebild det går inte att beskriva hur det känns, det är en otrolig ära för mig och jag är så tacksam ska ni veta. Det är många bloggar som säger "Jag älskar er osv" men jag mennar verkligen det, ni får mig att tro på mig själv, att vilja kämpa och vara stark.

Det är första Fredagen i stort sett jag inte är ute och festar eller är med någon, nu är jag helt ensam i min säng och känner att jag inte orkar mer både pyskiskt och fyskiskt. Det har varit en oerhört svår vecka, jävligt tung! Jag går fortfarande runt som i en bubla, R dog för lite mer än 1 månads sen och det går inte att beskriva vilken månad det här har varit. Jag vill bara riva av mig håret och skrika rakt ut. Det går inte att beskriva hur ensam jag känner mig. Jag har massor med vänner och familj runt om mig men R är inte här, en av mina närmaste vänner, han som betyde världen för mig, han som jag inte levt utan innan. När jag är på jobbet så kan inte jag kontrollera tårarna, dom kan komma när som helst och jag tycker det är hemskt. R var här nästan varje dag och trännade och nu har han inte varit det på 1 månad, han kommer aldrig komma in genom dörren och skrika; Var är *****? och sen få världens största kram. En sak jag kommer sakna så oerhört mycket är när han krammar mig och lyfter upp mig och snurrar mig, han gjorde alltid det. Han var så stor och stark men hade ändå ett så stort och varmt hjärta, det går inte att beskriva hur underbar han var. Så oerhört orättvisst detta, varför han? Varför han som var älskade av alla?

Imorgon så ska jag upp och jobba igen. Min dag går egentligen ut på att jobba från 07.00-18.00 sen hem och ramla ihop i hallen och ligga där i fosterställning och skaka. Försöka samla kraft och styrka för morgon dagen. Hyperventulera hela natten och knapt får 1 timme söm och upp igen och göra samma sak som dagen innan.

Förstår ni varför jag inte orkar mer!?