( Tar mina sista krafter för idag och skriver dagens ämne rean nu )

- Att bli utsatt för en våldtäkt,är att du har haft inbrott inte bara i kroppen utan även i själen och att inbrott i själen inte går att tvätta bort.

Så beskriv en tjej för mig hur det var att bli våldtagen. Jag har haft och har mycket kontakt med tjejer/killar som har vairt med om våldtäkter. Varje gång jag hör ordet våldtäkt så blir jag helt varm i kroppen och tiden stannar, inte för att jag gillar våldtäkter utan att det gör så ont i mig och att jag hatar våldtäkter mer än något annat. Våldtäkt är ett så kännsligt ämne men våldtäkter ökar och ökar, mer än 15 tussen fall i Sverige anmäls och mörketalet är större än vi någonsin kan förstå.

Hur ska jag kunna skriva ett blogginlägg till alla er som blevit våldtagna tänkte jag när jag fick förfrågan om att skriva det här från en tjej som blevit våldtagen. Hur ska jag någonsin få mina ord att dämpa smärtan från upplevelsen? Jag vet att det är svårt men jag ska iaf försöka

Jag börjar med att säga att jag aldrig har blevit våldtagen men alla er som har det har min största respekt. Livet efter den/dom här hemska uppleversen/uppleversna är totalt kaos jag vet. Men det är okej att reagera på vilket sätt du än gör, låt ingen säga att ditt sätt är onormalt. För vad är normalt? Våldtäkt är inte normalt, man ska inte behöva få uppleva en sån. Det är okej att känna precis som du gör. Det är okej att du inte orkar någonting, det är okej att bara ligga i sängen. Det är okej att inte se någon menning med livet. det är okej att gråta liter efter liter. Det är okej att vara rädd, arg,glad,förvirrad, det är okej att känna vad du vill! Mina största 2 tips är:

1. ANMÄL! Anmäl vad du varit med om och personen/personerna om du vet vilka som gjort det här. Tveka inte en sekund, för h*n/dom förtjänar ingenting förutom att få sitt straff! Det är okej att vara rädd för att inte bli trodd. Det är polisens jobb och dom ska fan göra det, jag vet allt för många vars fall där poliserna inte trott dom där poliserna lagt ner det men senare att det kommit fram att hon/han talade sanning. Det är okej att vara rädd för personen/personerna som gjorde det här mot dig, räddslan kommer aldrig riktigt gå bort. Men i dom flesta fall så gör dom ingenting för att polisen utreder h*n/dom och kanske känner skuld och fattat att h*n/dom gjort fel. Men känn ingen skam, för du har inte gjort något fel. Aldrig gjort något för att förtjäna det här. Sluta aldrig kämpa för att få din rättvissa, det är aldrig försent!

2. PRATA/BERÄTTA. Jag är ingen expert, kanske hade jag vetat alla svaren till hur du ska gå vidare om jag blevit våldtagen själv. Men jag finns alltid här för er som vill prata, jag brinner för att hjälpa speciellt lite extra för er offer. Ni måste prata berätta vad ni varit med om vad ni känner, helst med någon som är utbildad och kan det här. Om ni inte vill så gör det bara med någon. Du kan inte gå runt och bära på det själv för det kommer brista förr eller senare. Du måste få prata av dig, jag vet att det gör så sjukt in i helvete ont men det hjälper. Du får stöd, du får tips framförallt får du se det från någonannas synvinkel. Det är aldrig bra att vara ensam om en sån här sak och du ska aldrig vara det heller!

Varför jag skriver både killar och tjejer är för att det inte bara är tjejer som kan och blir våldtagna utan också killar, vi får verkligen inte glömma av killarna i det här fallet dom är lika viktiga!!

Och glöm aldrig att det inte var ditt fel. Du har blevit utsatt för en av dom vidrigaste brotten av en person som är sjuk på riktigt, som inte vet var gränsen går. Du har aldrig gjot något så du förtjänar att bli våldtagen, ALDRIG! Hade jag kunnat så hade jag gett er all min kraft. Jag vet att det är så sjukt svårt men glöm aldrig att det blir bättre ovasett hur mörkt det blir. Och du förtjänar mer än någon att må bra, att ha ett bra liv!

Hoppas mina ord är till någon nytta. Det är så svårt att skriva om en sån här sak, men alla är vi nog överens om att våldtäkter har djävulen kommit på. Jag finns alltid här på bloggen eller på hotamilen som är: sannigen@hotmail.com men är snabbare på bloggen. Jag kan lova er att eran berättelse och det vi pratar om stannar mellan oss 2 och jag dömer dig inte, skulle aldrig kunna tänka tanken!

 

Linda

11 februari 2013 23:08

Bra skrivet!

http://Lindadelicious.bloggplatsen.se

 

Hanna Ahlström Klammer Coleman.

12 februari 2013 01:40

Tack för inlägget, det betyder verkligen mycket. <3 Jag har mejlat dig i din mejladress som du skrev i inlägget. :)

 

maja

14 februari 2013 01:45

Jag blev våldtagen i november 2011. Berättade det efter ett tag för mina närmaste vänner. Dom trodde inte på mig.

Sen när jag skulle anmäla fick jag veta att det inte var en våldtäckt utan ett övergrepp då jag inte ''protesterade'' tillräckligt eller skrek.

Han som tog min värdighet bort från mig hade dessutom en höggravid flickvän tio mil bort.

Efter den dagen har jag aldrig vågat lita på någon alls.

Jag är fortfarande otroligt arg på honom..för att han inte lyssnade när jag sa nej, försökte knuffa bort honom.. när jag grät och sa att jag inte ville.

jag har ingen värdighet kvar. Försöker fortfarande tvätta mig ren varje kväll.

Skammen försvinner nog aldrig. För det är mitt fel, jag gick dit.
Jag kramades med honom i soffan. Kysste honom.

http://aldrig.bloggplatsen.se

sannigen

14 februari 2013 18:37

Jag beklagar verkligen! Den mest vanliga reaktionen hos familj och vänner är först att dom inte litar på dig bara för att det är en sån stor och hemsk sak att ta in och ingen vill aceptera att ens vän har blevit våldtagen.

Att det bliv övergrepp istället för våldtäckt har jag väldigt svårt att fatta varför. För många våldtäcksoffer stänger precis av allting, som om du lämnar din egena kropp.Kanske ska du försöka anmäla igen för ingen kan komma och säga att det inte var någon våldtäckt bara för att du inte protestera.

Det är inte ditt fel, åter igen det är inte ditt fel! Du kysste honom, och kramade honom i soffan men aldrig gjorde du några tecken på att du ville bli våldtagen. Du sa inte ja till att bli våldtagen. Det är han som bär skulden eftersom han inte visste var gränsen gick!

 

Ella

15 februari 2013 16:29

det känns som att jag alltid kommer tro att det var mitt fel.

http://raped.blogg.se

sannigen

22 februari 2013 18:55

men det är det inte har aldrig varit och kommer aldrig vara

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag mår bra efter omständigheterna. Mamma börjar må bättre och återhämtar sig fint och det gör våran familj med. Sen Johan dog så har vi varit splitrade på något sätt och det här har varit som en väckarklocka för oss alla och vi har börjat om från bö...

Bloggen är väldigt lagd åt sidan för mig och jag vågar inte riktigt gå in och kolla statistiken för jag tror jag har förlorat för många av er läsare kanske till och med er alla, för jag har lovat mer och mer inlägg att jag ska bli med aktiv och jag h...

Hej på er. Nu har jag lite tid och ork att försöka få ur mig ett vettigt inlägg, skriv ett inatt som aldrig publicerades för det var väldigt rörigt och osammanhängande. Som jag skriv har min mamma fått en hjärtattack och det är för 19 dagar sen och d...

Hej på er, om jag nu har några läsare kvar. Jag vet att jag har lovat gång efter gång att bli mer aktiv och skriva mer det har jag försökt det svär jag på, men det händer saker hela tiden som gör att jag har svårt att orka blogga svårt ens att kunna ...

Åh herregud vilken usel bloggare jag är! Men ni vet varför och det tycker jag gör min blogg lite charmig. Jag börjar återhämta mig från det svarta eller vad jag ska säga, jag kan inte säga att jag återhämta från min deperation för det gör jag verklig...