Hej idag ska veckans ämne handla om mitt självhat och orespekt mot mig själv. Jag tänkte att jag skulle ta upp det efter andra viktiga ämnen men eftersom jag mår väldigt dåligt idag. Idag är en sån dag då min deperation har tagit över så skriver jag det nu för det är bättre än att jag skriver när jag mår bra och sen mår dåligt efter jag skrivit det. Så nu behöver inte oroa er för att det inte ska komma dom ämnena ni röstade fram.

Mitt självhat började vid 14 års ålder då man faktiskt blir medveten om hur en tjej ska se ut och vara. Det är den vanligaste åldern att få självhat. Vad är det då jag menar med självhat? Jo för mig är det när man hatar sig själv, inte ser något som är bra med en själv. Att man är så värdelös,oälskad och fruktansvärt ful och tjock. Det värsta du kan göra i åldern 14-15 när du är som kännsligast är det jag gjorde, jämföra dig själv med alla. Jag var inte tillräckligt snygg, hade ingen fin färg på ögonen dom var får små, mina öron stod ut, mitt hår var för slitet, min kropp bliv aldrig som jag ville, jag kan forsätta i evigheter. Jag ville bara döda mig själv, varför var jag så äcklig för? Ingen kan väl älska mig, inte ens vara i närheten av att gilla mig? Jag sjönk ner när jag gick, kunnde inte gå rakt för jag skämdes över att vara jag. Pratade så tyst jag bara kunnde, för jag förtjänade inte att bli tiltalad eller att tiltala. Jag bar kläder som var 2 storlekar för stora, allt för att inte visa vilken tjock och äcklig kropp jag hade och för att dölja mina ärr jag gjort på mig själv. Jag bar 10 lager smink på mig, för att ingen skulle misstänka att jag mådde dåligt. Jag åt ingenting, för jag förtjänade inte att äta. Det här var bara några av massor med saker jag gjorde och kännde under den här perioden. Det var så tufft att hata sig själv så mycket, jag gick sönder mer och mer för varje minut.

Jag har gått i terapi så många år för det här och delvis är det borta. Jag kan stå framför min spegel och säga och tycka: Fan jag ser bra ut idag. Jag ser mina fördelar istället för mina nakdelar. Jag vet att min kropp ser bra ut och är normal. Men mer än så inte, jag är bara en vanlig vanlig medelmåtta. Inte killarnas första val och inte heller dröm tjejen. Men jag jämför mig fortfarande och ibland kan jag säga att jag ser bättre ut men för det mesta så är jag fulare.

Mitt bästa tips är att du skriver upp allt du är bra på, det finns något jag lovar. Ett exempel är att jag lyckas få in en fot i tränings branchen och att jag har ett eftertraktat gym. Det är alltid något som gör dig speciell, ingen annan är som dig. Tex, en tjej kan vara så mycket finare än dig MEN du har en så mycket finare personlighet. Allt hänger inte på utsende.