Hej idag ska veckans ämne handla om mitt självhat och orespekt mot mig själv. Jag tänkte att jag skulle ta upp det efter andra viktiga ämnen men eftersom jag mår väldigt dåligt idag. Idag är en sån dag då min deperation har tagit över så skriver jag det nu för det är bättre än att jag skriver när jag mår bra och sen mår dåligt efter jag skrivit det. Så nu behöver inte oroa er för att det inte ska komma dom ämnena ni röstade fram.

Mitt självhat började vid 14 års ålder då man faktiskt blir medveten om hur en tjej ska se ut och vara. Det är den vanligaste åldern att få självhat. Vad är det då jag menar med självhat? Jo för mig är det när man hatar sig själv, inte ser något som är bra med en själv. Att man är så värdelös,oälskad och fruktansvärt ful och tjock. Det värsta du kan göra i åldern 14-15 när du är som kännsligast är det jag gjorde, jämföra dig själv med alla. Jag var inte tillräckligt snygg, hade ingen fin färg på ögonen dom var får små, mina öron stod ut, mitt hår var för slitet, min kropp bliv aldrig som jag ville, jag kan forsätta i evigheter. Jag ville bara döda mig själv, varför var jag så äcklig för? Ingen kan väl älska mig, inte ens vara i närheten av att gilla mig? Jag sjönk ner när jag gick, kunnde inte gå rakt för jag skämdes över att vara jag. Pratade så tyst jag bara kunnde, för jag förtjänade inte att bli tiltalad eller att tiltala. Jag bar kläder som var 2 storlekar för stora, allt för att inte visa vilken tjock och äcklig kropp jag hade och för att dölja mina ärr jag gjort på mig själv. Jag bar 10 lager smink på mig, för att ingen skulle misstänka att jag mådde dåligt. Jag åt ingenting, för jag förtjänade inte att äta. Det här var bara några av massor med saker jag gjorde och kännde under den här perioden. Det var så tufft att hata sig själv så mycket, jag gick sönder mer och mer för varje minut.

Jag har gått i terapi så många år för det här och delvis är det borta. Jag kan stå framför min spegel och säga och tycka: Fan jag ser bra ut idag. Jag ser mina fördelar istället för mina nakdelar. Jag vet att min kropp ser bra ut och är normal. Men mer än så inte, jag är bara en vanlig vanlig medelmåtta. Inte killarnas första val och inte heller dröm tjejen. Men jag jämför mig fortfarande och ibland kan jag säga att jag ser bättre ut men för det mesta så är jag fulare.

Mitt bästa tips är att du skriver upp allt du är bra på, det finns något jag lovar. Ett exempel är att jag lyckas få in en fot i tränings branchen och att jag har ett eftertraktat gym. Det är alltid något som gör dig speciell, ingen annan är som dig. Tex, en tjej kan vara så mycket finare än dig MEN du har en så mycket finare personlighet. Allt hänger inte på utsende.

Nu är jag hemma! Jag kom hem igår och det är så skönt att vara hemma, se på sin egen tv och ligga i sin egna säng och soffa och inte blir störd. Jag har skickat i väg killen att köpa massa saker till mig. Chips med dipp, dricka, chocklad och smågodis. Ja det märks att jag börjar återhämta mig och då tycker jag att jag får una mig massa godsaker. Det är ren tur att jag är personligtränare för annars hade jag haft sjuklig fetma kan jag lova. Jag älskar mat och godis och allt du kan tänka dig. Jag ska iaf försöka skriva ett veckans ämne på Fredag hade jag tänkt för att få igång bloggen igen. Tänk att jag faktiskt att saknar att blogga när jag inte gör det, tummen upp!

Hej! Nu ligger jag här med en av avdelningens datorer. Operationen gick hur bra som helst och som tur var kom jag undan med 4 tithål så det känns skönt. Dom fick bort cystan som var oerhört stor och jag har inget ont nu förutom att jag är jävligt öm men det ska man vara efter en sån här operation. Och feber börjar läga sig så det är jätte skönt. Imorgon kanske jag får åka hem eller på Tisdag det återstår att se. Jag spydde upp idag filen dom gav mig, och dom släpper inte hem mig förän allt funkar normalt. Men dom trodde det beroende på att jag inte "tål" narkosen. Men jag skriver så fort jag är hemma och inte är så öm :)

Hej allihop här kommer ett inlägg från sannigen då hon ligger på sjukhuset.

Ja ni hörde rätt, jag är återigen på sjukhuset. Räcket det inte med att jag fick ligga här efter Egypten resan? Nej tydligen inte. Min pojkvän fick nog inatt och körde in mig till akuten. När jag kom in så hade jag 39,8 i feber och hade så grymt ont. Nu ska jag opereras klockan 9, varför? Jo cystan har inte spruckit utan har vuxit och nu går det inte längre. Har allt för ont och har allt för hög feber. Så dom hoppas på att det ska gå att komma undan med cr 3-4 tithål. Jag hoppas verkligen det för i mitt yrke där jag visar upp min mage ganska mycket skulle det vara väldigt svårt för mig att ha ett stort ärr. Önska mig lycka till nu så ska jag försöka blogga när jag orkar. Jag ska tilläga att cystan inte är farlig, innehåller ingen cancer eller något. Utan det är en helt vanlig cysta som jag har haft problem med sen jag var 15. Har skrivit om det förut och cystor gillar mig men dom är min största fiende. Ha en bra helg!

Ja idag är det alla hjärtans dag om du råkat undgå det. Den här dagen är så överdriven tycker jag. Alla som inte har någon pojkvän eller flickvän deppar sönder och tycker livet suger. Men varför i hela friden känner man så en gång om året? Livet saknar inte betydelse för att du inte har någon denna dag. 

Jag har faktiskt inte firat den här dagen. Jag och min kille har liggat och hållt om varandra hela dagen framför the walking dead, han har inte återhämtat sig från sin maginfluensa och jag har fortfarande över 38 i feber. Jag ska åka in och kolla det imorgon, tror att det är för att min mage är inflamerad av allt varr och blod efter cystan. Iaf tillbaka till ämnet. Jag brukar fira den här dagen med att uppvakata mig själv lite extra, baka min favorit glass/bakverk och köpa fina kläder till mig själv men också vara lite mer romantisk mot min pojkvän. Det här är bara en helt vanlig dag som buktikerna tjänar väldigt mycket extra på :P Visa kärlek och tacksamhet alla dagar om året! Hoppas iaf att din dag varit bra ovaset om du har någon eller inte :)

( Tar mina sista krafter för idag och skriver dagens ämne rean nu )

- Att bli utsatt för en våldtäkt,är att du har haft inbrott inte bara i kroppen utan även i själen och att inbrott i själen inte går att tvätta bort.

Så beskriv en tjej för mig hur det var att bli våldtagen. Jag har haft och har mycket kontakt med tjejer/killar som har vairt med om våldtäkter. Varje gång jag hör ordet våldtäkt så blir jag helt varm i kroppen och tiden stannar, inte för att jag gillar våldtäkter utan att det gör så ont i mig och att jag hatar våldtäkter mer än något annat. Våldtäkt är ett så kännsligt ämne men våldtäkter ökar och ökar, mer än 15 tussen fall i Sverige anmäls och mörketalet är större än vi någonsin kan förstå.

Hur ska jag kunna skriva ett blogginlägg till alla er som blevit våldtagna tänkte jag när jag fick förfrågan om att skriva det här från en tjej som blevit våldtagen. Hur ska jag någonsin få mina ord att dämpa smärtan från upplevelsen? Jag vet att det är svårt men jag ska iaf försöka

Jag börjar med att säga att jag aldrig har blevit våldtagen men alla er som har det har min största respekt. Livet efter den/dom här hemska uppleversen/uppleversna är totalt kaos jag vet. Men det är okej att reagera på vilket sätt du än gör, låt ingen säga att ditt sätt är onormalt. För vad är normalt? Våldtäkt är inte normalt, man ska inte behöva få uppleva en sån. Det är okej att känna precis som du gör. Det är okej att du inte orkar någonting, det är okej att bara ligga i sängen. Det är okej att inte se någon menning med livet. det är okej att gråta liter efter liter. Det är okej att vara rädd, arg,glad,förvirrad, det är okej att känna vad du vill! Mina största 2 tips är:

1. ANMÄL! Anmäl vad du varit med om och personen/personerna om du vet vilka som gjort det här. Tveka inte en sekund, för h*n/dom förtjänar ingenting förutom att få sitt straff! Det är okej att vara rädd för att inte bli trodd. Det är polisens jobb och dom ska fan göra det, jag vet allt för många vars fall där poliserna inte trott dom där poliserna lagt ner det men senare att det kommit fram att hon/han talade sanning. Det är okej att vara rädd för personen/personerna som gjorde det här mot dig, räddslan kommer aldrig riktigt gå bort. Men i dom flesta fall så gör dom ingenting för att polisen utreder h*n/dom och kanske känner skuld och fattat att h*n/dom gjort fel. Men känn ingen skam, för du har inte gjort något fel. Aldrig gjort något för att förtjäna det här. Sluta aldrig kämpa för att få din rättvissa, det är aldrig försent!

2. PRATA/BERÄTTA. Jag är ingen expert, kanske hade jag vetat alla svaren till hur du ska gå vidare om jag blevit våldtagen själv. Men jag finns alltid här för er som vill prata, jag brinner för att hjälpa speciellt lite extra för er offer. Ni måste prata berätta vad ni varit med om vad ni känner, helst med någon som är utbildad och kan det här. Om ni inte vill så gör det bara med någon. Du kan inte gå runt och bära på det själv för det kommer brista förr eller senare. Du måste få prata av dig, jag vet att det gör så sjukt in i helvete ont men det hjälper. Du får stöd, du får tips framförallt får du se det från någonannas synvinkel. Det är aldrig bra att vara ensam om en sån här sak och du ska aldrig vara det heller!

Varför jag skriver både killar och tjejer är för att det inte bara är tjejer som kan och blir våldtagna utan också killar, vi får verkligen inte glömma av killarna i det här fallet dom är lika viktiga!!

Och glöm aldrig att det inte var ditt fel. Du har blevit utsatt för en av dom vidrigaste brotten av en person som är sjuk på riktigt, som inte vet var gränsen går. Du har aldrig gjot något så du förtjänar att bli våldtagen, ALDRIG! Hade jag kunnat så hade jag gett er all min kraft. Jag vet att det är så sjukt svårt men glöm aldrig att det blir bättre ovasett hur mörkt det blir. Och du förtjänar mer än någon att må bra, att ha ett bra liv!

Hoppas mina ord är till någon nytta. Det är så svårt att skriva om en sån här sak, men alla är vi nog överens om att våldtäkter har djävulen kommit på. Jag finns alltid här på bloggen eller på hotamilen som är: sannigen@hotmail.com men är snabbare på bloggen. Jag kan lova er att eran berättelse och det vi pratar om stannar mellan oss 2 och jag dömer dig inte, skulle aldrig kunna tänka tanken!