Mitt bloggande har inte varit det bästa och det har jag förvarnat er på. Varje dag är en resa och kamp till ett bättre liv och det är tufft men jag tar mig igenom dag för dag. Försöker komma igång med vardagen igen och sakta men säkert komma tillbaka till jobbet. Jag är väldigt glad att jag inte är ensam ägare till gymet som jag ville ibörjan, det skulle aldrig ha gått. Min "partner" har fixat allt så oerhört bra och sköt allt exemplarist. Och som jag skrivit förut så har vi kännt varandra väldigt länge, så han vet precis vad jag går igenom. Och alla mina anställda tar i mot mig med öppna armar och det känns så skönt att ha deras stöd och att dom förstår. Vi har väldigt mycket stamisar som kommer och tränar och dom lär man känna och dom är också oerhört snälla och goa. Nu ska jag gå en lång promenad med min snälla vove och sen fixa mat blir nog hämtmat. Ha en bra dag så ska jag försöka bli bättre på att blogga

Godmorgon mina härliga läsare. Kom ni ihåg att dra tillbaka klockan? Vi fick faktiskt sova en timme längre och det gör ju ingenting värre när vi ska dra fram. I helgen har jag haft en underbar tid med min mamma. Vi hade filmkväll i går och i Fredags så gick vi på stan och åt tre rätters. Jag är så tacksam mot min mamma från skillnade från min pappa så har hon stöttat mig hela tiden. Hon har varit mitt bästa stöd och gjort så jag orkat kämpa. Det är därför jag inte har hunnit göra en header och ny design än men den kommer snart jag lovar. Nu ska jag ut på en lång promenad med Fido. Kommer ett inlägg om honom senare så titta in om några timmar :)

snart kommer en helt fantastisk header och ny design jag lovar.

Jag mår bra nu,MEN jag har en lång resa kvar. Som min psykolog sa som följt mig sedan jag var 14: Din resa kommer hålla på hela livet, men du måste se till att det är du som bestämmer och uppfyller allt du vill.

Jag blir inte frisk över en sommar. Jag har fått så många diagnoser men när jag fick diagnosen borderline var faktiskt en lättnad. Jag fick så många svar och bekreftelse. Nu måste jag hantera sjukdomen för nu äntligen vet jag vad det är för fel på mig. Jag har besätmmt mig för att kämpa aldrig mer vara så långt ner på botten som jag var. Men det kommer inte vara lätt och det vet jag. Jag vet att jag alltid kommer brottas med minnen och tankar. Men jag har lovat mig själv att jag ska göra mitt allra bästa och mer kan jag inte göra. Jag har fått så mycket kämpar glöd. Och jag vet att jag är stark men kommer aldrig fatta hur stark jag är.

och TACK till alla er som skriver så fina kommentarer. Ibland kan jag bara skriva tack för jag blir så stum helt ärligt. Det går verkligen rakt in i hjärtat på mig och nu får mig att kämpa, ni får mig att inse att jag är stark och vacker. Ni är underbara för mig!

Känns som tusen år sedan jag skriv och det har varit mycket som hänt. Jag fick en inflamation i magen pga bristen mjälte för jag hade körtelfeber och jag opererades. Och sen bliv jag ganska fort frisk som var så himla skönt och nu mår jag bra. Så jag åkte tillbaka till kliniken jag behandlas på för mitt psyke men jag har skrivits ut därifrån för cr 1 vecka sedan. Både jag och dom anser att jag längre inte har några självmordstankar och är kapabel till självmord. Jag har varit inskriven sedan sommaren började men då var det tvångsvård. När jag låg där på sjukhuset och faktiskt var nära döden så kom det upp för mig: Vad fan, du har allt du behöver, du har en familj fantastiska vänner och jobb som du älskar och du får hjälpa andra. Jag är faktiskt glad över att mjälten brast för det har fått mig att värdesätta så mycket mer. Jag kommer alltid ha mina minnen, saknaden och sorgen av min bror, såren från min barndom och mina perioder men jag har inset att det finns så många som har det värre än mig. Jag kommer helt klart blogga mer men det är så mycket jag måste ta tag i så jag hoppas ni håller kvar och har tålamod :)

Jag fick körtelfeber och redan efter 4 dagar så fick jag kraftiga smärtor i magen. Ambulansen fick komma och körde mig direkt till akuten. Man röntgade mig och såg då att jag hade en rejäl blödning i buken mjälten hade brustit. Man fick stopp på blödningen och lade in mig på intensivvårdsavdelningen men blödningen kom tillbaka så det bliv ytterligare operation. Och nu är min mage inflammerad, massor med var och vätska. Så det blir ytterligare en operation och massa med slangar i magen och hjärtmaskiner och syrgas. Jag är jätte rädd. Anledningen till att jag kan och orkar skriva just nu är morfinet jag får, styp i kvarten får jag det plus att det tagit mig 2 timmar och 43 minuter att skriva det här. Men ni har rätt att veta hur jag mår. När jag mår bra skriver jag igen,puss

Jag har inte skrivit på några dagar och kommer inte göra det. Jag var förskyld förra veckan och under helgen så har jag inte ätit för jag har inte kunnat svälja, inte ens kunnat stå upp för att det har varit något som tryck mot huvudet och ögonen. Och nu fick jag svar att det är körtelfeber. Hoppas ni förstår och när jag mår bättre då skriver jag igen :)