Tankarna snurrar runt, jag kan inte fokusera Det är knas, vet inte vad jag vill mera För allting bara drabbar mig, de känns så jävla sjukt

När man mådde som bäst, såklart att de har ett slut

 Och jag plågas av de, enda sen den dagen

 Då allting tog slut, o ingenting blev bra sen

Tankarna leker med mig, dom verkar ha kul

 För idag, så hoppas jag på en gud 

 Som kan ta mig tillbaka,ja vill känna känslan

 när man var där, o man kände sig älskad

När allting var bra, och lyckan fanns i luften

 Jag föll ner, och jag tog mig inte upp sen

Här är jag nu på gränsen mot stupet 

 Här är jag nu, på kanten mot slutet

 Lyckan som fanns, är nu ett minne blott

 Här nere på jorden så vinner man aldrig nått

 Samma skit samma knas, varje dag 

 Vill må bra, men alltid något i vägen 

 Och jag hittar inte svar, men ja 

 Tar ett andetag, o hoppas de går bra

 För det är svårt, vill va den ja en gång var

 det känns som allting bara stannar upp o jag vill inte mer de känns som jag andas för att andra ska få luft jag pallar inte de måste titta vidare på livet var e start ? jag vet snart inte längre hur de känns att må bra. jag fukuserar på den tiden som betyder men ryker i mitt minne jag försvinner in i bilder o saknar de där livet som jag en gång hade men allting är förbi jag måste bara glömma sluta drömma sluta önska alla lömska drömmar som jag drömt här

Förlåt för mig dåliga uppderingar, men jag tror ni fattar varför. Jag har fullt upp med att kämpa, orka mig igenom detta. För varje minut som går så blir jag räddare för att jag ska må lika dåligt som jag gjorde förut, jag får inte må så dåligt igen för det kommer bli min död. Jag kommer inte orka om jag hammnar där, jag kommer aldrig kunna ta mig upp och jag vet det så jävla bra och jag får pannik av tanken på att jag kanske kommer må så dåligt igen. Ni kanske undrar, hur vet du att det kommer bli din död? Jag orkade knapt inte det då, och sen dess har jag gått igenom massor som tynger ner mig mer, jag kommer inte orka stå i mott självmords tankarna, självklart vill jag inte ta mitt liv aldrig i helvete men jag kommer vara för svag för att ens tänka och jag kommer komma till en punkt där jag måste överväga att göra det. Därför är det livsviktigt att jag inte mår så dåligt igen för då är det helt kört för mig.

Jag har världens bästa familj och vänner som stöttar till 1000, dom har inte lämnat mig ensam en enda minut, det har alltid varit någon hos mig och dom vet att det hjälper, för är jag ensam så mår jag dåligare och har tid att tänka på allt det dåliga.

Det är så frusterande. Jag håller med om alla som säger: En gång otrogen, alltid otrogen.

Men han har aldrig varit otrogen mot någon innan och jag vet inerst inne att han inte kommer vara det igen. Han är världens bästa kille, han är verkligen inte en sån kille som är otrogen. Och jag tror han gjorde det för att han var så påverkad av alkohol. Men det är verkligen ingen ursäkt till att han har varit otrogen. Han gjorde ett misstag som förstörde allt. Han kommer alltid finnas i mitt hjärta.

oh yeah, ta dina drömmar,dina löften,våra minnen,alla foton, ja allt som du vill ha, för jag tänker inte stanna kvar.

 Din tid är över, chanserna är slut, för ingen kan förändra det faktum, att det aldrig, att det aldrig kan bli som förut. 

 oh oh.

Det gör ont nu, men det blir bättre, jag tröstar mig själv med att det inte kan bli sämre, tiden läker alla sår men just nu så mycket mer än jag tål.

Du gav mig löfte efter löfte, du gav mig kärlek, kärlek som jag trott på, kärlek som var sannig, men inget spelar nån roll, något roll nu mer, det gör ont, jag fäller tårar.

Det svider i hjärtat och jag faller isär, vill fly bort från allt, orkar inte stanna här, finns så många minnen, kan inte glömma, det som hänt, du har svikit alla löften, snälla kom inte hem.

Ta din drömmar,dina löften,våra minnen, alla foton, ja ta allt som du vill ha, jag tänker inte stanna kvar, hey, spara dina tårar, din förklaring, packa din väska, och dina saker, glöm våra drömmar, våran sång, gå härifrån och vänd inte om.

 Vi går tillbakas, det var första gången jag såg dig, mitt hjärta slog så hårt, jag såg direkt du var min kille, jag var säker, hela du var min värld, ingen annan runt omkring kunnde få oss isär, jag tänkte för mig själv var det nu eller då?

 Allt bliv fel, jag förstår, okey du svik, och nu kan du aldrig få mig tillbaka. Men jag står här knäsvag och kär, jag var en tapper soldat men ditt svik ändra mig.

 Troode aldrig att mitt hjärta skulle krossas  av dig, ett liv utan öde, ett sjätte sinne som ska hjälpa men allting blir skit, jag försöker le men allting känns som förr.

lyssna noga nu, de här är det sista du hör, fan jag älskar dig men nu går vi skilda vägar.

Ta din drömmar,dina löften,våra minnen, alla foton, ja ta allt som du vill ha, jag tänker inte stanna kvar, hey, spara dina tårar, din förklaring, packa din väska, och dina saker, glöm våra drömmar, våran sång, gå härifrån och vänd inte om

Usch vilken helvete dag det har varit idag, jag har gråtit floder och det har gjort så jävla ont hela dagen bara av tanken på att jag kommer vara singel innan den här dagen är över. Jag träffade min kille som nu är mitt ex för att berätta att jag inte kan förlåta honom och att vi måste gå skilda vägar, det var nog en av det jobbigaste  sakerna jag någonsin har berättat för en människa.

Hans tåg kom in till station kvart över 2, och först så kännde jag inte igen han när han ståg framför mig, han såg jätte sliten och trött ut och det gjorde ju fan inte saken lättare. Han ville kramas men jag ville inte det, för det skulle bli svårare att berätta för honom då för jag vet att i hans famn så glömmer jag tid och rum. Vi gick hem till mig. Jag ville sitta ner och prata med honom i lugn och ro och inte på något cafe med folk.

Vi satte oss i soffan och först var det en väldig jobbig tystnad men sen så tog han upp ett brev och gav det till mig men jag bad honom att läsa det för mig och såhär ståg det:
Jag önskar jag kunnde berätta i ord hur mycket jag älskar och ångrar mig, men det går inte det finns inga ord för det. Jag hatar att inse att jag har förlorat dig, jag klarar inte av att tänka på det men det är mitt eget fel bara mitt. Du är precis allt jag har önskat, allt som en tjej ska ha och så mycket mer. Men jag var en idiot som sabbade det, jag förstörde oss och dig. Att se dig gråta, att se sviket som jag har gett dig i dina ögon får mig verkligen att ångra vad jag har gjort. Du hade nog med sorg och svik i ditt liv men du har du fått mer och det är pgu mig. Det här var det sista jag ville men jag gjorde ett misstag som kommer bli det största i mitt liv för jag vet att du är mitt livs kärlek. Jag förtjänar inte att du förlåter mig, du förtjänar en kille som kan vara dig trogen och jag är inte han. Många frågar: Shit vad fan har du gjort, hon var ju en toppen tjej hur kunnde du? Jag kan inte svara på den frågan för jag har inget svar, bara att jag är helt jävla dum i huvudet som svikit och sårat den bästa tjejen som någonsin kommer finnas. Och hur jag kunnde göra så mot dig kan jag inte svara på för det är helt jävla omöjligt samtidigt som jag vet att jag har gjort det, men jag var ett svin jag insåg vad jag hade allt för sen. Det gör ont att veta att jag aldrig mer kommer få kalla dig min tjej igen, men det är mitt fel och jag får ta konsekvenserna av mitt hanlande. Det är inte fel på dig, du är så perfekt det är fel på mig. Jag kommer älska dig tills jag dör och saknaden av dig kommer döda mig. I mitt hjärta och mina drömmar kommer du finnas. Jag kommer fortfarande önska att du ligger i min famn när jag somnar och vaknar, för det var där du egentligen skulle vara.

Gå ut och hitta världens bästa man för jag var inte han. Han kommer bli världens lyckligaste man för någon bättre än dig kan man inte få.

När han läste upp det som ståg ibrevet gjorde det så oehört ont i mitt hjärta och själ, det var som om det brann. Jag tog hans händer och såg honom i ögonen det kräfdes mycket ansträgnig och styrka att berätta för honom att det aldrig skulle bli han och jag igen, att allt var över och när jag hade berättat det för honom så började han stor gråta och jag bliv så chockad för han är inte en sån kille som gör det, han vissar inte så mycket kännslor.  Jag sa att jag älskade honom överallt annat och om jag kunnde så skulle jag förlåta han för det är det jag vill men jag kan inte, att jag kommer sakna honom så oehört mycket.

Båda satt och grätt floder, det var oehört jobbigt för båda visste att det väntar en grymt jobbig tid fram över med både ångest och saknad. Han hade ingen tid att passa för han skulle sova över hos en kompis inatt och åka tillbaka imorgon.

Jag bliv chockad av att han redan visste att han inte skulle bli förlåten, men han känner mig så otroligt bra och vet allt om mig så han visste att jag inte skulle förlåta för jag har så oehört svårt att lita på folk. Och jag skulle aldrig kunna lita på honom mer och det är en av dom viktigaste sakerna i ett förhållande.

Efter 10 minuters tystsnad så kysste han mig på kinden och sa hejdå, och att se han gå ut genom min dörr bliv allt svart för mig. Jag vet inte vad som hände, men jag allt bliv svart för ett par sekunder och Anton kom och "väkte" mig, förmodligen var det en ångest eller pannikatack.

Jag vet att detta kommer bli jätte jobbigt och jag kommer må skit. Men jag har gett mig fan på att jag aldrig ska må så dåligt som jag har gjort, jag har lovat mig och mina anhöriga det. Om jag kommer må så dåligt igen så kommer det bli min död, jag kommer inte orka den kampen, jag kommer inte orka stå imott. Och han är inte värld att jag ska må så dåligt, ovasett om han var mitt livs kärlek och hur mycket jag älskar honom så var det han som förstörde det, det var han fel jag förtjänar en bättre kille.

Det är nu allt står på spel, om kämpadet från det mörka gör så att jag orkar eller inte.

Godmorgon på er, jag har kunnat sova i 2 timmar inatt och det är tack vare min bästa kill kompis ( Vi kallar honom för Anton)  mamma. Han har varit hos mig i stort hela tiden sen jag kom hem, han troode jag skulle lugna ner mig lite men han tycker jag är blivit värre. Alltså att jag mår dåligare, jag skriker, jag gråter, jag skakar så igår kväll fick Anton nog och ringde sin mamma som är en hög uppsatt doktor så hon fick komma hit och titta på mig och hon har gett mig lugnade tabletter och idag så ska jag få sömntabletter. Hon är jätte go och vi känner varandra väldigt bra så det var därför hon kan ge mig sånt här.

Anton är nog den som känner mig bäst, så han och jag satt och pratade om vad jag skulle göra och jag har redan kommit fram till om jag ska förlåta eller inte, men det är inget jag kan skriva här nu. Jag kan ändra mig men jag tror inte det, men om jag ändrar mig så kommer jag förvirra er.

Jag ringde iaf honom och Anton satt brevid och stöttade mig, jag sa som det var att allt är skit jobbigt just nu och jag orkar inte. Vi bestämmde att han  skulle komma hit på Söndag, jag vill inte lämna beskedet via telefon, förlåter jag inte honom vill jag säga det öga mot öga, förlåter jag honom så vill jag se hans leende. På Söndag kl 1 så ska han komma hit, det kommer kännas skönt att få att sagt.

Ni kanske tycker det är löjligt av mig som inte säger om jag ska förlåta honom eller inte, men jag vill verkligen tänka på det in i det sista för detta är ett stort beslut och ovasett vad jag väljer så kommer det förändra mitt liv. Men efter jag har pratat med honom så kommer jag berätta.

Nu ska jag och Anton  och mina närmaste vänner bara sitta och prata, dom känner mig bäst, dom vet vilket som är bästa beslutet för mig.

Vi hörs på Söndag, puss!

Jag måste ta ett beslut och det är massor som hela tiden fråger: Ska du förlåt han eller inte?

Jag blir helt galen och förvirrad av vad jag ska göra.

Jag har alltid tyckt att man ALDRIG någonsin ska förlåta otrohet och det tycker jag än men jag älskar verkligen och han är mitt liv så jag har börjat tänka: Kanske ska jag ge honom en andra chans?

Förlåta: Jag vill så gärna förlåta honom för jag älskar egentligen honom för mycket för att släppa han. Vi har så otroligt mycket minnen och jag vill ha så mycket mer minnen med honom. Jag älskar verkligen allt med honom till och med att han dricker direkt ur flaskan eller möjlkpaketet från kylen, även fast jag blir fullständigt galen så älskar jag honom för det. Varje gång jag är i hans närhet så känner jag mig som en prinsessa och han behandlar mig som hans egna prinsessa. Jag vill vara i hans famn hela tiden och jag älskar när han kysser mig på stan och håller mig tät tät intil framför andra tjejer. Jag var så lycklig med honom, jag har aldrig varit så lycklig.

Inte förlåta och gå vidare: Detta var nog det första alternativet som kom upp i mitt huvudet, för det har alltid varit vad jag har tänkt och tyck. Otrohet är ett så stort svik och man sårar sin partner så oehört mycket, man fattar inte ens hur mycket parntern får lida för det, och otrohet kan sitta i hela livet. Det känns lite som att om jag förlåter honom så acepterar jag hans otrohet, och det gör jag verkligen inte . Och jag kommer verkligen inte kunna lita på han på väldigt väldigt länge. Jag har problem med att lita på folk och nu har han gjort det ännu svårare för mig. Jag vet faktist inte hur han ska lyckas med att jag ska lita på honom igen. Och jag tänker verkligen på att han har haft sex med en annan, jag kan inte få ur den tanken ur mitt huvud. Jag drömmde till och med om det inatt och allt känns så overkligt.

Jag vet verkligen inte vad jag ska göra så nu tar jag till er hjälp, tycker ni jag ska förlåta han och ge han en ny chans eller ska jag gå vidare utan honom och hitta en ny kille som inte krossar mitt hjärta. Jag kanske bestämmer mig vad jag ska göra pgu er, för ni ger mig alltid bra råd och tips. Tack på förhand!

Det är väldigt många som tycker jag är lugn för att nyss blevit bedragen, många mennar det på ett positivt sätt.

 Men jag är verkligen verkligen inte lugn, jag vill inte ta ut allt på er så det är därför jag kanske verkar lugn, inersta inne så kokar jag verkligen. Jag vet verkligen inte var jag ska ta vägen. Det är så otroligt många kännslor och tankar som måste komma ut som jag är rädd för som jag vet kommer göra så ont och på tanke på hur dåligt jag har mått så är jag så rädd för att komma ditt igen.

Förut var jag mest ledsen och kunnde inte få stopp på mina tårar, jag gråter fortfarande största delen av dygnet, nätterna är värst, jag gråter ständigt då. Men nu börjar jag bli så fruktansvärt arg.

Arg för vad han gjorde mot mig. Vem fan tror han att han är som har rätt att såra mig så enormt mycket, att knulla en annan. Jag kan förstå att han var kåt, för vi bor ju 50 mil ifrån varandra, men ovasett hur kåt jag var så var jag inte otrogen mot honom, jag hade aldrig sex med någon annan. Detta tänder en glöd, att bevisa att jag kan hitta en så mycket bättre.

Sen kommer panniken och ångesten. Att aldrig kunna kalla honom för min älskling och få höra det från honom igen, att aldrig få ligga i hans famn igen, aldrig få kyssa honom igen, aldrig få säga: Jag älskar dig, du är mitt allt, och få höra honom säga likadant.

Det kommer jag ALDRIG få igen. Det gör jätte ont. Vi var ändå ihop i 2 år.

Sen kommer frågan, hur fan ska jag klara mig utan han? Han var mitt allt, han var mitt liv. Det var han som alltid kunnde få mig lugn som ingen annan kan, jag kännde en oehörd lugn när jag var i hans närhet. Jag vill inte tänka på ett liv utan honom men jag måste, ovasett hur ont det gör

Att jag är lugn är verkligen det sista jag är!

Imorgon ska jag skriva ett inlägg om vad ni tycker jag ska göra, ska jag förlåta eller inte, för mig är det rätt självklart

Kärleken är bara fejk, går livet ut på att älska,glömma och förlåta?
Du var mitt allt, du var hela min värld.
Du fick mig att andas, du fick mig att le
Du visste vad som behövdes för att få stopp på mina tårar
Har inte gått en dag, knappt en sekund
Sen du svik mig, och mitt hjärta gick i tusenbittar
Så har jag inte kunnat tänka på nått annat än dig
Jag troode föralltid att det skulle vara du och jag

Jag älskade dig, jag gav mitt hjärta till dig.
Men du lämnade tillbaka det i tusenbittar
Och det kommer aldrig kunna läka helt

Du fick mig att börja se ljus i den mörka tunneln men nu är det svart igen
Vi delade på allt, skratt,tårar,tankar,hemligheter,minnen
Men du gav mig det största sviket
Som du svår på att aldrig se mig.
Jag kunnde ha gett dig hela världen men du sabbade det

Jag älskade dig, jag gav mitt hjärta till dig.
Men du lämnade tillbaka det i tusenbittar

Och det kommer aldrig kunna läka helt

Nätterna är fullda med tårar och skrik.
Tårar och skrik som kommer direkt från hjärtat.
Att du någonsin kunnde göra något sånt här fanns inte i min värld.
Troode du bara jag skulle skratta och gå vidare och glömma alla våra dar?
Nej så lätt är det inte, för du var mitt allt, du fick mig att vilja leva.
Men nu är du borta ur mitt liv och jag står här ensam.
Du förtjänar inte mina tårar.
Men tro mig när jag säger, att detta gör så ont.