Det här är ett inlägg som jag aldrig troode jag skulle skriva eller berätta för någon, men eftersom ni inte vet vem jag är och jag tänker inte berätta heller så tänker jag skriva det.Och jag hoppas verkligen inte ni dömmer mig, och varför jag skriver detta är för att det brukar hjälpa mig själv och jag kan se allt mycket tydligare och kanske så kan jag hjälpa någon. Jag mår psykiskt dåligt, jag hatar att säga det för jag vill vara glad och må bra. Jag vill inte gråta och må skit varenda dag, men nu är det så. Jag har mått psykiskt dåligt ganska länge nu 2-3 år och jag har faktist försökt göra ett självmordsförsök men lyckades inte för det tåget jag skulle hoppa ifrån var inställt. Mina föräldrar,syskon och vänner märkte inte att jag försökte ta livet av mig så jag försökte spela att inget hade hänt, jag hoppades att jag skulle må bättre. Och det har jag gjort ett tag men nu har jag kommit in i det mörka igen och överväger självmord. Det enda som som hindrar mig är att svika dom jag älskar. Att ta livet av sig är sjukt egoistiskt och man ger ett stort svik. Jag vill inte ge min familj denna sorg, jag vet inte om dom klarar av att sörja sin dotter och syster. Jag vet att dom kommer ta det väldigt hårt och dom kommer glida i skär, vi är verkligen inte nära i familjen vi skäller och bråkar ganska mycket men jag älskar dom lika mycket ändå. Jag får pannik av tanken på att hur mamma och pappa kommer reagera när dom får reda på att jag har tagit självmord, dom kommer bli så besvikna på mig och lägga all skuld på sig själva. Men det är inte deras fel att jag mår psykiskt dåligt, men jag antar att alla föräldrar vars barn har tagit sitt liv lägger lite skuld på sig själv även om det inte är deras fel. Mina föräldrar ser inte att jag mår psykiskt dåligt för jag bär en jävla mask, som ger dom falska leende och skratt, som gör så att jag ser glad och lycklig ut men sannigen är att jag gråter flooder på nätterna och jag sover kanske bara 2-4 timmar per natt när jag egentligen borde sova runt 8-10 timmar. Jag känner mig egentligen ganska liten här i världen och klarar inte av att bära upp så mycket, jag gråter för det minsta. Men jag har bestämmt mig för att kämpa in i det sista och jag vill inte ta självmord, så jag ska verkligen göra allt för att må bättre och få bort dom här tankarna