Första gång jag träffade dig så var det som  en stöt i hela kroppen. Vi träffades på min favorit natt klubb. När jag såg dig där i kön så bad jag vakten som var min kompis att låta dig gå före och du tittade mig i ögonen med världens finaste leende som har gjort min värld upp och ner. När du frågade mig om du fick bjuda på en drink så löss jag upp som en sol och sa självklart ja. Jag tog min favorit drink och det vissade sig att drinken var din favorit med. Sen så började vi småprata, jag fick reda på ditt namn och hur gammal du var, sen så satt vi där och pratade i 2 timmar, det känndes som 2 minuter. Sen tog du min hand och vi började dansa, du dansade så bra! Sen så gick vi tillbaka till baren och våra blickar möttes och för första gången så kysstes vi och jag kännde direkt hur en blixt gick rakt igenom kroppen, och då visste jag att jag höll på att bli kär i dig, att denna kyss bara var början på tusentals kyssar. Det slutade med att vi gick hem till mig, vi hade aldrig sex du tittade mig i ögonen och sa: Du är en speciel tjej, det finns inga många som du och jag tycker verkligen om dig och jag vill verkligen vissa att jag inte är en player. Med dom orden så visste jag att du var en drömm kille. Du sov på min soffa, jag vaknade upp genom att du satt på min säng med frukost, vilken kille gör så mot en tjej han bara kännt en natt? Det vissade bara mer vilken toppen kille du är. Den dagen så spenderade vi ihop, vi såg på film, vi pratade och hade det så trevligt och mysigt, du vågade verkligen öppna upp dig själv. Nästa dag så var du tvugen att åka hem, du bodde inte i samma stad som jag utan 50 mil bort. Du var bara här för att fira en vän. Vi bestämmde att du skulle komma och hälsa på mig redan om 1 vecka. Dom 7 dagarna känndes så långa, vi hade kontakt med varandra nästan hela tiden. Vi pratade i telefon i timmtals och sms:ade. Det bästa var att vakna upp och läsa dina morgon sms, dom sms:en vill alla tjejer läsa, dom var så oehört vacker och tro det eller ej men det var dom finaste ord som någon har sagt till mig. Vi träffades igen och tiden ståg still, det var du som tog första steget, du visste hur sårad jag hade blevit tidigare av killar så du ville vissa att du verkligen inte var en sån kille. Du var hos mig i 3 dagar och dom dagarna var helt underbara, vi låg mest i sängen och bara tittade och skrattade och pratade, och så blev vi flickvän och pojkvän. Du åkte hem och vi bestämmde att du skulle komma hit igen om 1 vecka och 4 dagar, vi pratade nästan jämt, varje gång jag såg ditt namn på min telefon så blev jag så glad och hade världens största leende. Nästa gång vi träffades så åkte jag upp till dig och så forsätte det. Jag älskar dig så mycket och jag är så oehört glad att jag gick ut en kvällen, hade jag inte gjort det så hade jag inte träffat mitt livs kärlek  

Det är svårt för mig att sitta här idag och inte känna lite skuld och ångest för allt jag gjorde mot dig.  Vi hade det så bra ibörjan och jag var stört kär men du förändrades du var inte den killen längre som jag troode jag skulle dela mitt liv med. Jag vet inte exakt när du förändrades men sakta men säkert märkte jag det. Du blev en hel annan persson och jag la skulden på mig själv, jag var inte tillräcklig som flickan till dig. Vad gjorde jag för fel? Den frågan ställde jag till mig själv varje dag. Efter en tid så började du jobba sent och hade en helt annan atityd mot mig. Mina kompisar sa att jag förtjänade bättre, att jag kunnde få vilken kille som helst med mitt utsende. Och kanske utnyttjade du mgi för mitt utsende,  kommer du ihåg hur stolt du var när du vissade upp mig för dina kill kompisar och hur imponerade dom blev.  Jag ville inte ens tänka tanken på vad du gjorde när du "jobbade sent" inerest inne så visste jag vad du gjorde men jag ville inte inse att det var sant för jag skulle bli så sårad av sannigen för du var den första killen jag riktigt riktigt var kär i. Om jag ska vara ärlig så har jag alltid gått på utsende hos killar innan jag går på insidan, men med dig så gick jag på insidan först och sedan utsidan, du är inte alls lika snygg men för mig var du det vackraste som fanns. Vi började bråka nästan varje dag, och jag fick pannik av att du hade förändras. Du började kalla mig ord som slampa, hora, fitta och ibland troode jag på det du sa, och det förstörde hela mig och mitt självförtroende, jag behandlade dig inte heller så bra men vad tyckte du jag skulle göra? En dag kom jag hem på middagen och du var ledig den dagen och jag ropade på dig men du svarade inte och jag letade överallt i våran lägenhet och till  sist gick jag in i sovrummet och där låg du med en blondin över dig. Jag visste inte vad jag skulle säga eller göra så jag smällde igen dörren och sprang in i vardagsrummet och bara la mig ner och sen blev det svart för en stund, min värsta mardrömm har blevit sann, min pojkvän som jag älskade hade verkligen en annan och det som jag mest tänkte på var att du aldrig dragis till blondiner! Efter ett tag så kom du och la dina armar runt mig och jag visste inte vad jag skulle säga eller göra, du började berätta varför du hade gjort på detta sätt och  du berättade att du inte kan vara tillsamans med en enda persson att du hela ditt liv har varit otrogen. jag hade hört massa rykten om dig och otrohet men jag ville inte att rykten skulle förstöra vårat förhållande. Jag började gråta och jag skrik: Hur fan kunnde du göra såhär?

Jag gick in i sovrummet och började packa mina kläder och du försökte stoppa mig men jag brydde mig inte, jag tog mina kläder och skrik: Jag hämtar resten av mina grejer imorgon. Dagen efter när jag skulle hämta mina saker, jag hade med mig många vänner och en lastbil. När jag kom in och såg dig så var du helt förstörd, du hade mjukbyxor på dig som du aldrig brukade ha, dina ögon var helt röda och svullna, det gjorde riktigt ont i mitt hjärta. Det gick väldigt fort att ta mina saker för vi var så många. När vi hade packat i allt i lastbilen och du och jag var ensama i lägenheten så tog du mina händer och kysste mig på kinden och sa: Förlåt förlåt, jag vet vad jag har gjort och du ska inte förlåta mig för du förtjänar en bättre kille, men du ska veta att jag verkligen älskar dig och jag försökte mer än du någonsin kan ana att inte vara med någon annan, ta inte på dig skulden för detta är mitt fel enbart mitt fel. Jag pussade dig på kinden och sa att jag älskade dig, och sen gick jag, sen dess har jag inte sett dig mer för jag flyttade till storstan. Ibland går jag in på din profil på facebook för att se om du har hittat någon annan eller titta på dina bilder. På dom senaste bilderna så ler du det gjorde du inte på ett bra tag efter vi gjorde slut, men jag antar att både du och jag gått vidare.....

Jag ligger i min säng och jag vet inte vad klockan är men det är inte långt kvar tills jag måste gå upp. Jag vet att jag måste sova för att orka men med alla tankar så får jag ingen ro. Jag känner hur ångesten och saknaden börjar komma och jag känner hur en tår rinner ner på min kind. Jag försöker ständigt ta bort saknaden och ångesten på dagen men på natten kommer allt tillbaka och jag kan inte stoppa det. Varja dag är det människor som säger att jag måste gå vidare, att det kommer bli bättre med tiden. Att tiden läker alla sår. Då brukar jag säger tillbaka att tiden läker alla sår men inga ärr. Saknaden efter dig och din död har blevit så många ärr. Jag vill tro att det kommer bli bättre men jag ser inget ljus. Du fick säga hejdå till mig med ett brev men jag fick inte ens säga att jag älskade dig en sista gång. Det är svårt att inte lägga på sig skulden, jag var inte tillräcklig, om jag hade vetat hur dåligt du mådde hade jag då kunnat stoppa dig? Varför sa du inget? Varför berättade du inte vad han hade gjort mot dig? Dom svaren kommer jag aldrig få reda på men jag vet att vi kommer ses igen.

Jag har gråtit tusentals tårar för dig och kommer fälla  miljontals!