Det här är ett inlägg som jag aldrig troode jag skulle skriva eller berätta för någon, men eftersom ni inte vet vem jag är och jag tänker inte berätta heller så tänker jag skriva det.Och jag hoppas verkligen inte ni dömmer mig, och varför jag skriver detta är för att det brukar hjälpa mig själv och jag kan se allt mycket tydligare och kanske så kan jag hjälpa någon. Jag mår psykiskt dåligt, jag hatar att säga det för jag vill vara glad och må bra. Jag vill inte gråta och må skit varenda dag, men nu är det så. Jag har mått psykiskt dåligt ganska länge nu 2-3 år och jag har faktist försökt göra ett självmordsförsök men lyckades inte för det tåget jag skulle hoppa ifrån var inställt. Mina föräldrar,syskon och vänner märkte inte att jag försökte ta livet av mig så jag försökte spela att inget hade hänt, jag hoppades att jag skulle må bättre. Och det har jag gjort ett tag men nu har jag kommit in i det mörka igen och överväger självmord. Det enda som som hindrar mig är att svika dom jag älskar. Att ta livet av sig är sjukt egoistiskt och man ger ett stort svik. Jag vill inte ge min familj denna sorg, jag vet inte om dom klarar av att sörja sin dotter och syster. Jag vet att dom kommer ta det väldigt hårt och dom kommer glida i skär, vi är verkligen inte nära i familjen vi skäller och bråkar ganska mycket men jag älskar dom lika mycket ändå. Jag får pannik av tanken på att hur mamma och pappa kommer reagera när dom får reda på att jag har tagit självmord, dom kommer bli så besvikna på mig och lägga all skuld på sig själva. Men det är inte deras fel att jag mår psykiskt dåligt, men jag antar att alla föräldrar vars barn har tagit sitt liv lägger lite skuld på sig själv även om det inte är deras fel. Mina föräldrar ser inte att jag mår psykiskt dåligt för jag bär en jävla mask, som ger dom falska leende och skratt, som gör så att jag ser glad och lycklig ut men sannigen är att jag gråter flooder på nätterna och jag sover kanske bara 2-4 timmar per natt när jag egentligen borde sova runt 8-10 timmar. Jag känner mig egentligen ganska liten här i världen och klarar inte av att bära upp så mycket, jag gråter för det minsta. Men jag har bestämmt mig för att kämpa in i det sista och jag vill inte ta självmord, så jag ska verkligen göra allt för att må bättre och få bort dom här tankarna

 

Ulrikini

20 december 2011 16:15

det är en sak som gör oss lika, den där jävla masken man visar upp för vänner och familj... <3

http://monsterfreak.bloggplatsen.se

 

Emma

23 december 2011 18:32

jag kan va ärlig, jag har känt likadant och kände något sjukt igen mig när jag läste detta, jag känner dig inte eller så men jag typ känner hur du mår, visst detta va ett tag sen men jag VET att det inte går över så lätt som man tror. man får verkligen anstränga sig, och hur lätt är det är det när man mår dåligt? jag lovar dig, det blir bättre! <3 blickar man framåt och bara har roligt med kompisar och vänner går det över, lovar. Ha det bra, och God Jul <3

sannigen

23 december 2011 19:14

Det känns jätte skönt att någon som har känt likadant mår bra och det får mig att verkligen vilja kämpa för det. Tack så jätte mycket. God jul

 

jag

23 december 2011 22:09

hej jag är en person som alltid kommenterar dåliga saker i andras bloggar men jag känner så också så mår jätte dåligt men jag tänker på andra saker då mår jag bättre jag lovar att det går över fast jag inte ens vet vem du är eller nåt men det blir bra en då för eller senare det blir bra och jag vet att jag suger på att skriva men herrå mvh jag

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag mår bra efter omständigheterna. Mamma börjar må bättre och återhämtar sig fint och det gör våran familj med. Sen Johan dog så har vi varit splitrade på något sätt och det här har varit som en väckarklocka för oss alla och vi har börjat om från bö...

Bloggen är väldigt lagd åt sidan för mig och jag vågar inte riktigt gå in och kolla statistiken för jag tror jag har förlorat för många av er läsare kanske till och med er alla, för jag har lovat mer och mer inlägg att jag ska bli med aktiv och jag h...

Hej på er. Nu har jag lite tid och ork att försöka få ur mig ett vettigt inlägg, skriv ett inatt som aldrig publicerades för det var väldigt rörigt och osammanhängande. Som jag skriv har min mamma fått en hjärtattack och det är för 19 dagar sen och d...

Hej på er, om jag nu har några läsare kvar. Jag vet att jag har lovat gång efter gång att bli mer aktiv och skriva mer det har jag försökt det svär jag på, men det händer saker hela tiden som gör att jag har svårt att orka blogga svårt ens att kunna ...

Åh herregud vilken usel bloggare jag är! Men ni vet varför och det tycker jag gör min blogg lite charmig. Jag börjar återhämta mig från det svarta eller vad jag ska säga, jag kan inte säga att jag återhämta från min deperation för det gör jag verklig...