Direktlänk till inlägg 25 oktober 2011
Människans värsta och största fiende är sig själv, det är verkligen så. I Detta inlägg tänker jag skriva om självförtroende för man kommer så långt på ett bra självförtroende, har man inget självförtroende, tror man inte på sig själv så är man själv sin största fiende. Jag har väldigt väldigt svårt att lita på folk, jag har några riktiga nära kompisar som jag vet att jag kan lita på, men man får inte mitt förtroende bara sådär, man måste förtjäna det och det tar väldigt lång tid för mig att kunna lita på en persson. Sådärför har jag alltid fått lita på mig själv, jag vet vad jag går för, jag vet vad jag kan. Men mitt självförtroende har inte alltid varit såhär bra, det har funnits perioder i mitt liv där jag har tappat hoppet om mig själv, där jag inte tror att jag klarar av något, att jag bara är störd idiot som inte kommer någonstans i livet. Killar kan verkligen förstöra en tjejes självförtroende, och blir man sårad så är det väldigt svårt att få tillbaka ett bra självförtroende. Men det jag har upplevt har jag blevit så mycket starkare av, och jag har klarar och orkat så mycket mer i mitt liv än vad jag trodde. Jag har haft mycket sorg här i livet, nu låter det som om jag är jätte gammal men jag är i 20 års åldern, när det händer något sorgligt, t.ex när man förlorar en persson som står en väldigt nära och som man älskar så då får självföretroendet en stor smäl. Mitt upp i min stora sorg där jag försökte kämpa varje dag men bara sjunk djupare och djupare så såg jag på min familj och mina vänner hur oroliga dom var för att dom inte skulle ha kvar mig, att jag inte skulle orka mer och jag ville inte att dom skulle ha den oron, dom hade också en stor sorg. Så jag bestämmde mig för att jag måste orka, jag kan inte bara ge upp, inerst inne orkade jag inte mer men jag kämpade varje dag, varje timme, varje minut, varje sekund för att inte gå under och idag kan jag stå här och säga: Att jag klarade det, jag är fortfarande inte hel, men nu vet jag att jag kommer orka denna sorg och jag är så stark. För det jag gått igenom det är riktigt tufft, men nu vet jag vad jag går för och nu kan ingen förstöra mitt självförtroende.
Jag vet hur det är att inte gilla sig själv, att inte kunna aceptera den man är och ser ut. Jag brottades med detta i 2 år när jag var 14-16 år, då var det riktigt jobbigt. Jag kunnde inte acptera mig själv, i mina ögon var jag en värdelös ful slampa som inte skulle lyckas här i livet. Det är väldigt hårt att tänka så om en själv, och när jag berättade det för mina kompisar så fattade dom inte för dom tyckte jag var en underbar persson med ett underbart utsende. Men så såg jag inte mig själv. Ibland kunnde jag inte ens se mig själv i spegeln för tårarna bara rann. Jag ställde mig denna frågan flera gånger om dagen: Vem är jag, varför blev jag just jag?
Jag hade en identitet kris, och jag vet att det är många som har det i tånoren men det fattade jag inte då, då troode jag att det bara var jag som kännde så. Men jag kämpade verkligen för att gilla mig själv, och jag blev ihop med "skolans snygging" och då började jag gilla mig själv ,för han var verkligen så snäll mot mig och han vissade verkligen att han älskade mig och han sa flera gånger om dagen att jag var så vacker och jag kännde att han verkligen mennade det för han visste om hur jag kännde och han ville bevisa för mig att jag inte var jag en värdelös ful slampa som inte skulle lyckas här i livet. Och jag är så tacksam, jag kan aldrig han tacka nog för han fick mig verkligen att tycka om mig själv och till och med älska mig själv.
Kom ihåg alla tjejer och killar, ni är specila, ovaset hur ni ser ut och hur ni är så är ni värdefulla och det finns folk som verkligen älskar dig för den du är. Du ska tycka om dig själv och vara stolt. Och säger någon till er eller säger ni till er själva att ni aldrig kommer klara detta så peppa er själva och rytt ifrån och visa dom eller er själva att ni visst klarar detta, att ni är starka. Det finns ingen som dig och ingen kan ta din plats!
Jag mår bra efter omständigheterna. Mamma börjar må bättre och återhämtar sig fint och det gör våran familj med. Sen Johan dog så har vi varit splitrade på något sätt och det här har varit som en väckarklocka för oss alla och vi har börjat om från bö...
Hej på er. Nu har jag lite tid och ork att försöka få ur mig ett vettigt inlägg, skriv ett inatt som aldrig publicerades för det var väldigt rörigt och osammanhängande. Som jag skriv har min mamma fått en hjärtattack och det är för 19 dagar sen och d...
Hej på er, om jag nu har några läsare kvar. Jag vet att jag har lovat gång efter gång att bli mer aktiv och skriva mer det har jag försökt det svär jag på, men det händer saker hela tiden som gör att jag har svårt att orka blogga svårt ens att kunna ...
Åh herregud vilken usel bloggare jag är! Men ni vet varför och det tycker jag gör min blogg lite charmig. Jag börjar återhämta mig från det svarta eller vad jag ska säga, jag kan inte säga att jag återhämta från min deperation för det gör jag verklig...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
||||||||
3 |
4 |
5 |
6 |
7 | 8 | 9 |
|||
10 |
11 |
12 |
13 |
14 |
15 |
16 |
|||
17 |
18 |
19 |
20 |
21 |
22 |
23 | |||
24 | 25 | 26 | 27 | 28 |
29 | 30 | |||
31 | |||||||||
|