Jag har alltid haft tecken på när det börjar gå riktigt ut för när jag är riktigt nära botten. Och ett av tecknet är när jag blir rädd för min spegelbild, när jag inte känner igen flickan jag ser. Och nu har det blevit så igen.

Den senaste veckan så har jag inte kunnat se mig själv utan att tänka; Vad fan är det som händer med mig!? Jag vill inte stå och gråta för att jag blir rädd för hur jag ser ut. Jag vill ha ett leende på läpparna, inte tårar som rinner ner längs min kind, jag vill ha ögon som tindrar av lycka och inte av sorg och smärta. Att jag kan låta det gå så långt att jag ser ut som ett vrack. Förr så hade jag alltid kraft att lägga på 1000 lager med smink för att ingen skulle se hur jag mådde. Jag ville ju att alla skulle tro att jag var så glad och lycklig. Men nu orkar jag inte ens det längre. Jag låter mina ögon vara stora och röda, jag låter min hy vara rödflamig, jag låter mitt hår se risigt ut. Jag känner inte igen min egen spegelbild.

Det gör ont att det här påverkar mig så oehört. Jag känner bara hur allt bara går åt helvete och snart snart kommer jag ligga på botten igen. Och då kommer jag höja handen och slå sönder alla speglar. Jag tål inte min egen spegelbild

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag mår bra efter omständigheterna. Mamma börjar må bättre och återhämtar sig fint och det gör våran familj med. Sen Johan dog så har vi varit splitrade på något sätt och det här har varit som en väckarklocka för oss alla och vi har börjat om från bö...

Bloggen är väldigt lagd åt sidan för mig och jag vågar inte riktigt gå in och kolla statistiken för jag tror jag har förlorat för många av er läsare kanske till och med er alla, för jag har lovat mer och mer inlägg att jag ska bli med aktiv och jag h...

Hej på er. Nu har jag lite tid och ork att försöka få ur mig ett vettigt inlägg, skriv ett inatt som aldrig publicerades för det var väldigt rörigt och osammanhängande. Som jag skriv har min mamma fått en hjärtattack och det är för 19 dagar sen och d...

Hej på er, om jag nu har några läsare kvar. Jag vet att jag har lovat gång efter gång att bli mer aktiv och skriva mer det har jag försökt det svär jag på, men det händer saker hela tiden som gör att jag har svårt att orka blogga svårt ens att kunna ...

Åh herregud vilken usel bloggare jag är! Men ni vet varför och det tycker jag gör min blogg lite charmig. Jag börjar återhämta mig från det svarta eller vad jag ska säga, jag kan inte säga att jag återhämta från min deperation för det gör jag verklig...