Det är så mycket jag behöver få ur mig, så mycket jag vill dela med mig av. Men det är svårt att sätta ord på mina kännslor, det finns inga ord för det här är inte männskligt. Det är inte männskligt att jag ska känna och må såhär. Kan ni förstå kännslan av att ständigt varje dag gå runt och oroa sig för att man ska må så dåligt så att man tar sitt liv? Jag har kämpat så länge nu för att må bra, kunna leva ett normalt liv. Tror ni att jag är så glad som jag vissar, att skratten och leendernaär äkta? Åt helvete, för dom är så långt i från äkta dom kan bli. Jag kan aldrig känna mig glad, jag kan aldrig skratta och le en enda dag utan att jag fejkar. Det går inte en jävla natt utan att jag gråter mig tills sömns, drömmer mardrömmar eller ligger vaknen för jag inte kan sova. Ovaset vad jag gör så kan jag inte må bra, jag känner mig så misslyckad jag klarar ju inte ens att vara glad och det klarar ju alla! All säger till mig det är dags att gå vidare nu. Men hur i helvete ska jag klara av det? Jag har så många år bakom mig med självhat, självmisshandel och det kommer jag aldrig bli fri ifrån jag kommer aldrig kunna älska mig själv för den jag är och jag kommer aldrig kunna sluta skada mig själv. Jag förlorade han som stog mig närmast och som jag älskade mest, den enda som förståg mig, min förebild. Jag har blivit sårad så oehört mycket. Dom säger att tiden läker alla sår men mina sår har blivit till ärr som aldrig kommer läka. Allt bara skiter sig, allt jag gör går åt helvete. Jag orkar inte kämpa för att leva längre, jag vill bara få ett slut på detta jag klarar inte mer.

Detta inlägg skriv jag på 5 minuter utan att ens tänka på vad jag skrivm nu lätt jag verkligen mitt hjärta prata.

 

Anonyma tjejen... xD

28 januari 2012 18:09

Jag tycker du är så otroligt stark som fortsätter kämpa ändå fast det är så jobbigt! Du är min förebild jag mår inte bra men jag låtsas att vara glad som allt är helt underbart medans det inte är så. När jag läser din blogg så påminner du mig att fortsätta kämpa att jag inte ska ge upp. Jag hoppas du inte heller ger upp nu ;)

Kram <3

http://therealmeee.bloggplatsen.se

sannigen

29 januari 2012 00:11

Jag bliv helt stöm när jag läste din kommentar. Att jag är din förebild är riktigt stort för mig och får mig att vilja kämpa mer. Jag tänker inte ge upp!

Kram

 

dina

28 januari 2012 21:04

ge inte upp fina du du kommer att klara det här jag lovar dig fortsätt kämpa du behöver semester åk nånstans vila tänk genom allt som du har gått igenom du har klarat dig förbi ännu värre saker så det här borde du oxå klara ge inte upp för alla du älskar din familj dina vänner din bror uppe i himlen som kikar på dig och hoppas att du ska må bättre gör det för hans skull han skulle bli jätteglad om du går vidare kram på dig

sannigen

29 januari 2012 00:06

Tack så jätte mycket för att du får upp mina ögon! Jag ska kämpa vidare jag lovar kram!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag mår bra efter omständigheterna. Mamma börjar må bättre och återhämtar sig fint och det gör våran familj med. Sen Johan dog så har vi varit splitrade på något sätt och det här har varit som en väckarklocka för oss alla och vi har börjat om från bö...

Bloggen är väldigt lagd åt sidan för mig och jag vågar inte riktigt gå in och kolla statistiken för jag tror jag har förlorat för många av er läsare kanske till och med er alla, för jag har lovat mer och mer inlägg att jag ska bli med aktiv och jag h...

Hej på er. Nu har jag lite tid och ork att försöka få ur mig ett vettigt inlägg, skriv ett inatt som aldrig publicerades för det var väldigt rörigt och osammanhängande. Som jag skriv har min mamma fått en hjärtattack och det är för 19 dagar sen och d...

Hej på er, om jag nu har några läsare kvar. Jag vet att jag har lovat gång efter gång att bli mer aktiv och skriva mer det har jag försökt det svär jag på, men det händer saker hela tiden som gör att jag har svårt att orka blogga svårt ens att kunna ...

Åh herregud vilken usel bloggare jag är! Men ni vet varför och det tycker jag gör min blogg lite charmig. Jag börjar återhämta mig från det svarta eller vad jag ska säga, jag kan inte säga att jag återhämta från min deperation för det gör jag verklig...