Jag ligger i min säng och jag vet inte vad klockan är men det är inte långt kvar tills jag måste gå upp. Jag vet att jag måste sova för att orka men med alla tankar så får jag ingen ro. Jag känner hur ångesten och saknaden börjar komma och jag känner hur en tår rinner ner på min kind. Jag försöker ständigt ta bort saknaden och ångesten på dagen men på natten kommer allt tillbaka och jag kan inte stoppa det. Varja dag är det människor som säger att jag måste gå vidare, att det kommer bli bättre med tiden. Att tiden läker alla sår. Då brukar jag säger tillbaka att tiden läker alla sår men inga ärr. Saknaden efter dig och din död har blevit så många ärr. Jag vill tro att det kommer bli bättre men jag ser inget ljus. Du fick säga hejdå till mig med ett brev men jag fick inte ens säga att jag älskade dig en sista gång. Det är svårt att inte lägga på sig skulden, jag var inte tillräcklig, om jag hade vetat hur dåligt du mådde hade jag då kunnat stoppa dig? Varför sa du inget? Varför berättade du inte vad han hade gjort mot dig? Dom svaren kommer jag aldrig få reda på men jag vet att vi kommer ses igen.

Jag har gråtit tusentals tårar för dig och kommer fälla  miljontals!

Det här är ett inlägg som jag aldrig troode jag skulle skriva eller berätta för någon, men eftersom ni inte vet vem jag är och jag tänker inte berätta heller så tänker jag skriva det.Och jag hoppas verkligen inte ni dömmer mig, och varför jag skriver detta är för att det brukar hjälpa mig själv och jag kan se allt mycket tydligare och kanske så kan jag hjälpa någon. Jag mår psykiskt dåligt, jag hatar att säga det för jag vill vara glad och må bra. Jag vill inte gråta och må skit varenda dag, men nu är det så. Jag har mått psykiskt dåligt ganska länge nu 2-3 år och jag har faktist försökt göra ett självmordsförsök men lyckades inte för det tåget jag skulle hoppa ifrån var inställt. Mina föräldrar,syskon och vänner märkte inte att jag försökte ta livet av mig så jag försökte spela att inget hade hänt, jag hoppades att jag skulle må bättre. Och det har jag gjort ett tag men nu har jag kommit in i det mörka igen och överväger självmord. Det enda som som hindrar mig är att svika dom jag älskar. Att ta livet av sig är sjukt egoistiskt och man ger ett stort svik. Jag vill inte ge min familj denna sorg, jag vet inte om dom klarar av att sörja sin dotter och syster. Jag vet att dom kommer ta det väldigt hårt och dom kommer glida i skär, vi är verkligen inte nära i familjen vi skäller och bråkar ganska mycket men jag älskar dom lika mycket ändå. Jag får pannik av tanken på att hur mamma och pappa kommer reagera när dom får reda på att jag har tagit självmord, dom kommer bli så besvikna på mig och lägga all skuld på sig själva. Men det är inte deras fel att jag mår psykiskt dåligt, men jag antar att alla föräldrar vars barn har tagit sitt liv lägger lite skuld på sig själv även om det inte är deras fel. Mina föräldrar ser inte att jag mår psykiskt dåligt för jag bär en jävla mask, som ger dom falska leende och skratt, som gör så att jag ser glad och lycklig ut men sannigen är att jag gråter flooder på nätterna och jag sover kanske bara 2-4 timmar per natt när jag egentligen borde sova runt 8-10 timmar. Jag känner mig egentligen ganska liten här i världen och klarar inte av att bära upp så mycket, jag gråter för det minsta. Men jag har bestämmt mig för att kämpa in i det sista och jag vill inte ta självmord, så jag ska verkligen göra allt för att må bättre och få bort dom här tankarna

Du tror inte ord och blickar kan såra, du tror inte att skit snack kan skada någon. Men dags att vakna upp, det sårar mer än vad du någonsin kan tro. Men när du inte ser så rinner tårarna och man hör en röst i sitt huvud som säger: Hon har rätt, jag är ful,jag är världelös, jag är en hora och slampa. Men inerst inne vet du att det inte är sant. En dag kommer du kunna se hon som sårade dig så mycket i ögonen och säga: Jag troode på allt ditt skit snack då men nu så vet jag att du är en svag och liten människa.

Att få vakna upp vid din sida och känner hur du kysser min kind, gör min dag. att få gå hand i hand med dig på stan gör mig till en av världens lyckligaste tjejer, när du trycker mig närmare när det kommer ett gäng snygga tjejer för att vissa att du har den snyggaste tjejen och du är så stolt för att du har mig som flickvän gör mig till världens lyckligaste tjej. Varje gång du säger dom 3 mest underbara ordern så blir jag lika molös. Att få dela mina inersta hemligheter och tankar med dig och veta att dom kommer stanna hos dig, gör mig så trygg. Du är min, jag är din, vi är varandras.