Nu sitter jag i soffan med en bild på dig framför mig och stor gråter. ALLT SOM HAR MED SAKNAD OCH SORG KAN DRA ÅT HELVETE FÖR JUST NU HÅLLER DEN PÅ ATT DÖDA MIG!

När jag äntligen troode jag hade någorlunda hade kommit på fötter, när jag någorlunda troode jag mådde bra så faller allt. Allt som jag har byggt upp rassar. All kämpande, alla tårar har varit helt jävla mennigslöst. För varje gång allt rassar så tar det dubbelt så mycket tid och ork att orka bygga upp allt igen. Och jag orkar inte bygga upp allt igen.

Jag träffade våra syskon idag, och dom ser verkligen inte ut att må bra. Jag som syster kan se att dom inte mår bra på flera meters avstånd för dom är precis som dig och mig super glada och spraliga i grund och botten. Jag vill göra allt jag kan för att dom ska må bra men jag kan inte det och det gör jätte ont för dom måste själva sörja och sakna och det kan jag inte göra åt dom, men kunnde jag så skulle jag det. Vi har ju 2 syskon och både är mindre än oss så när du åkte in på behandlingshem osv så förståg dom inte men jag fattade och därför har vi ett starkare band och det är tuffast för mig. Det är våra små syskon som ger mig kraft till att orka, orka kämpa vidare för deras skull. För det här tar nästan knäcken på dom och dom skulle aldrig orka att sörja både sin storebror och storasyster.

Jag har i stort sett suttit med din minnessida på facebook hela dagen. När du dog så gjorde jag och din bästa vän en privat minnessida där alla som kännde dig kunnde dela sin sorg. Just nu har vi 3759 "vänner" och det är så otroligt underbart att få läsa allt från saknad och sorg till minnen. Och få all stöd från folk det är guld värt.

Du hade så otroligt mycket vänner, och det är verkligen få som säger något dummt om dig. Du var en underbar persson, som hade väldigt lätt för att få vänner och behålla dom för du var så oehört omtänksam och tänkte alltid på andra först.

Jag försöker verkligen skriva i ord hur mycket och jag älskar och saknar dig men det går fan inte, och kommer aldrig göra för det finns inte ord som beskriver det!!!

 

:(

14 december 2011 19:01

Hej jag förstår dig för mina systrar....För crika 3 månader sen så rymde dom hem ifrån och dom var borta i minst en vecka tills dom ringde Mamma och sa att dom älskade henne och dom hade det bra och allt sen prata dom med mig Och sa att dom älska mig och att vi ses om ett tag.. sen sa dom.. Hejdå vi orkar inte längra vi sticker sen pep det bara det pep hoja börjar gråta nu sen några dagar senare ringde Nån och då sa dom att dom var döda att dom hade tagit självmord :(
Men jag vill säga dig att kämpa på med det du kämpar :( skriver snart igen.....

/// :(

 

sofie

17 december 2011 17:05

har länkat till din blogg på min då jag tyckte den var viktig och behövde lyftas fram
du gör ett jättebra arbete med att försöka bli fri från att skära dig har själv skurit mej i många år och faktiskt lyckats med att sluta och har i februari varit fri i 2 år

din blogg ligger under namnet:
"insperation mot destruktiva beteenden"

lycka till

http://:framtidstro,bloggplatsen,se

 

Felicia

17 december 2011 21:08

Det måste vara hemskt att förlora någon som står en nära. Jag skulle inte ens kunna tänka mig ett liv utan min lillasyster. Fyra av mina fåglar har dött, men för att fylla tomrummet så köpte vi en ny hela tiden. Men det hjälper inte helt, och ett syskon är omöjligt att byta ut. Att sluta sakna någon är omöjligt, man kommer göra det hela sitt liv. Jag saknar fortfarande min gammelfarmor och min gammelfarfar. Jag kommer länka din blogg på min så att fler kan läsa dina texter. KRAM!!!

http://www.bokberoende.bloggplatsen.se

sannigen

17 december 2011 21:11

Det är precis som du säger. Ingen kommer någonsin kunna ta min brors plats och saknaden efter honom kommer finnas i mitt liv tills jag dör.
Tack så jätte jätte mycket Felicia, du är hur gulig som helst och jag blir jätte glad för att du länka min blogg!
KRAM!

 

Miraklet

27 december 2011 18:40

Även om man vill hjälpa andra med deras problem så måste man själv må bra först för att orka, annars gräver man bara ner sig ännu mer. Man måste lära sig att sätta sig själv i första rummet. Att prioritera sig själv! Ingen runt om dig mår bra för att du jobbar dig sönder och samman att lappa ihop dom, och sedan rasar du. Igen, igen o igen.

Kanske ingen riktigt ser det, och du famlar omkring och söker andra att hjälpa... Som bottnar i att du vill att andra ska göra lika för dig... som du gör för dom... Att finnas där, lyssna, stötta, krama.

Jag har varit där. Då jag mått jättedåligt varje dag och bara funderade på att försvinna. Jag kvävdes inombords. Jag undrade hela tiden om jag skulle orka, för jag orkade knappt sitta upp för det tog så mycket energi, jag la ner huvudet på skrivbordet och sov ett tag, men när jag vaknade mådde jag lika dåligt.

Snälla.. Hjälp dig själv först!
Du behöver det och ge dig själv tid, massor av tid att läka allting, fundera, läk.

//Miraklet

http://abimopectore.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag mår bra efter omständigheterna. Mamma börjar må bättre och återhämtar sig fint och det gör våran familj med. Sen Johan dog så har vi varit splitrade på något sätt och det här har varit som en väckarklocka för oss alla och vi har börjat om från bö...

Bloggen är väldigt lagd åt sidan för mig och jag vågar inte riktigt gå in och kolla statistiken för jag tror jag har förlorat för många av er läsare kanske till och med er alla, för jag har lovat mer och mer inlägg att jag ska bli med aktiv och jag h...

Hej på er. Nu har jag lite tid och ork att försöka få ur mig ett vettigt inlägg, skriv ett inatt som aldrig publicerades för det var väldigt rörigt och osammanhängande. Som jag skriv har min mamma fått en hjärtattack och det är för 19 dagar sen och d...

Hej på er, om jag nu har några läsare kvar. Jag vet att jag har lovat gång efter gång att bli mer aktiv och skriva mer det har jag försökt det svär jag på, men det händer saker hela tiden som gör att jag har svårt att orka blogga svårt ens att kunna ...

Åh herregud vilken usel bloggare jag är! Men ni vet varför och det tycker jag gör min blogg lite charmig. Jag börjar återhämta mig från det svarta eller vad jag ska säga, jag kan inte säga att jag återhämta från min deperation för det gör jag verklig...