Det börjar närma sig jul, bara 4 dagar kvar och det är med blandade kännslor, mest med sorg och total pannik.

I år är det allra första gången jag är utan min enda store bror och på 2 år så har jag inte en pojkvän. Både gör så sjukt sjukt ont men självklart gör det ondast att inte ha min bror hos oss.

Jag har skrivit det förut men han älskade julen, det var hans favorit högtid. Han var ju drog missbrukare men han försökte verkligen allt han kunnde för att vara drog fri på julafton och han lyckades nästan alltid. Jag vet inte hur jag ska orka denna julafton, jag vet inte hur mina föräldrar kommer orka. Han var alltid så sjukt glad och han köpte alltid julklappar i massor och han köpte saker som verkligen betyde något för en. Hela julafton så hade han alltid världens största leende på läpparna och han gick runt och skämmade med allt och alla och det smittade alltid av sig på alla andra så vi alla var toppen glada och det var en så otrolig stämmnig. Men iår vet jag inte hur det kommer bli. Jag vet att det aldrig kommer bli samma sak utan honom, aldrig samma glädje och stämmnig.  Det gjorde oehört ont för mig att köpa julklappar till en mindre. Han älskade att få julklappar vad han än fick så var han så extremt tacksam för vad man gav honom. I år så får jag inte se hans lycka när tomten läser upp hans namn och han öppnar paketet och han springer till mig och ger mig världens största kram.  Men jag har beställt  speciela stennar från internet där det står: God jul min älskade bror. Det blir hans julklapp, jag kommer lägga stennarna på hans grav på julafton. Det känns som en självklarthet att gå till hans grav på julafton, jag skiter i om mitt smink kommer rinna. Jag gråter redan nu för det kommer bli så sjukt tufft utan honom jag skulle göra vad som helst till och med ofra mitt liv för att få tillbaka honom på julafton.

Att inte vakna upp brevid han , att inte känna hans underbara läppar mot min kind och höra han säga: God jul min älskling. Jag får pannik utav detta. Han och jag var ihop i 2,5 år men det är ändå 2 år och 5 månader och man hinner bli så himla fäst vid en människa på den tiden. Att inte få sitta i soffan på julafton och få känna lyckan när jag får öppna hans paket och ge han världens största kyss kommer jag sakna. Jag kommer överhuvudtaget sakna någon att sitta i famnen och bara få myssa. En jul blir så mycket bättre när man har någon man verkligen älskar och delar sitt liv med. Jag kommer sakna hans leende för han hade det vackraste leendet i hela världen. Men nu får jag fira jul utan pojkvän och det gör ont men det var hans som valde det och jag tänker inte älta om det. Han fattade inte att jag kunnde ge honom hela världen.

Denna jul kommer bli den värsta i mitt liv, det är jag säker på. Jag vill inte ha jul just nu, det är för jobbigt, alldeles för smärtsamt. Jag är glad över att jag har sån stor och fantastisk släkt och vänner för annars så skulle jag inte orka med denna jävla jul. Jag måste göra mitt bästa för mina syskon, jag vet att dom också har det tufft och jag vill inte vara så självisk att förstöra deras jul, det är första  gången sen han dog jag verkligen har sett dom glada. Jag har lovat min lilla syster att sova med henne natten före och efter julafton och självklart får min lille bror också sova tsm med oss men han är lite större än henne och han är ju den där coola killen men han är väldigt sårbar på insidan. Jag har fått ligga många gånger brevid dom och tårkat deras tårar och försökt trösta dom och varje gång gör det lika ont för hade jag kunnat göra allt bra så hade jag gjort det men det kan jag inte, jag kan inte göra så att vi får honom tillbaka. Jag måste också göra mitt bästa för mina föräldrar, jag kan inte ens föreställa mig vad dom känner mitt i all julstress som tur är så är vi inte hemma hos oss i jul. Först ska vi vara hemma hos min farmor och farfar och fira jul med pappas sida på dagen sedan på kvällen hos mormor och morfar och fira jul med mammas sida.

Jag kommer sätta på mig den där masken som gör så att jag ser glad ut men jag kommer flera gånger falla ner i grått och inte orka mera. Jag vill inte att dom ska se den ledsna tjejen som inte orkar mer, inte på en julafton!

Éftersom jag är så jävla förvirrad just nu så åkte jag hem till min Farmor och Farfar och frågade vad i helvete jag skulle göra och dom tyckte jag skulle läsa eftersom jag har lätt för mig i skolan förutom stavnigen då. Så jag ska börja läsa till socinom till sommaren.

Jag kommer nog hinna ångra mig en heldel. Men jag vill verkligen bli psykolog eller kurator. Det jag fassar för är att jag ska må så pass dåligt att jag inte kan göra mitt bästa och då kommer jag kanske inte bli goodkänd.

Men nu vet ni det

Först vill jag börja med att säga tack till alla som tror på mig, det värmer så otroligt mycket.

Nu är jag faktist väldigt rädd. Det är så att jag ska på interljuv!

Jag berättade för min chef idag som är en av mina närmaste kompisar och vi startade vårat företag ihop men han är chef eftersom han har större efarenhet och är äldre. Iaf jag berättade att jag hade starka tankar på att bli kurator, att jag först skulle försöka söka till skolor och om jag  inte får jobba där utan måste ha en socionom utbildnig så skulle jag börja läsa igen. Och han hade världens största leende och så tog han upp telefonen och slåg ett nummer och han sa: Kan du kommla mig till skolstyrelsen i ******** ( stjärnorna är för att jag inte kan berätta vilken komun jag bor i) Jag bliv jätte nervös och frågade: Vad fasen ska du göra nu? Men han bara skrattade. Och så fick han prata med en tjej och han frågade om det var någon skola i våran kommun som behövde en kurator och självklart så hade dom det så dom koplade oss vidare till skolan och som tur var så hade dom som höll i interljuverna inte tid men vi lämnade telefon nr och så skulle dom ringa upp om 20 minuter. Jag bliv ännu mer nervösare men han tyckte att det här var min stora chans, det skadar ju inte att bara prata med dom.

Och så ringde dom efter 15 min och jag fick prata med dom och jag berättade att jag var intresserad av kuratorn platsen och då berättade hon att han som är kurator nu ska vara sjukskriven i 6 månader och om jag skulle få jobbet så skulle det vara tills han började jobba igen men dom vill ha 2 kuratorer eftersom det är så stor skola och nu har dom bara 1. Och jag sa som det var att jag inte hade någon socionom utbildnige eller annan utbildnigen för detta  men har gått samanlagt 13 kurser då kom detta oväntade svaret: Vi har haft kuratorer som inte haft utbildnig för det och har varit hur bra som helst så har du rätt personlighet och kunskapen så kommer du inte behöva utbildnigen iaf inte på våran skola för du har som sagt gått kurser idet och har en enorm efarenhet och det brukar vi inte gå på men det är allt för få med din efarenhet. Jag kan inte lova att du får det för det är många som söker men du kan ha en bra chans. Men om du kommer få jobbet så måste du gå en intensiv kurs i socionomi så du har lite kött på benen

Jag bliv hur glad som helst och 5 Januari så ska jag på interljuv. Då är det först med den nuvarande kuratorn och rektorn och en persson från skolstyrelsen men om dom tycker att jag är lämpad för att få platsen så kommer 7 personer från skolstyrelsen inklusive chefen i våran kommun och psykologer sitta med och bedömma mig och då hänger allt på dom.

Jag är så glad men ändå så nervös, jag vågar verkligen inte hoppas på något för jag har ingen utbildnig. Jag trodde att det var helt kört för jag inte har någon socionom utbildnig men tydligen kan jag komma långt på mina kurser jag har gått.  Tror ni det kommer går bra?