Godmorgon på er, jag gick faktist upp extra tidigt för att skriva ett inlägg en aplåd för mig.

Idag så ska jag vara modell för ett företag ni vet att jag inte kan skriva vilket.Jag ska fotoas ihop med en kille som jag gjort förut, han är en helt fantastisk kille. Många i modellbranchen är så ytliga av sig men det är verkligen inte han. Han är så oehört snygg så man blir helt svimmfärdig i hans närhet och det bästa av allt är att han har en underbar personlighet, han vågar verkligen bjuda på sig själv och det gör jobbet så mycket roligare.

Jag vet inte om jag ska älska eller hata att vara modell. Jag har plåtats hos fotegrafer cr 15 gånger. Och ni kanske ni blir jätte förvånande för jag har inte den typen som är modell. Men det är av dom stegen för mig för att kunna bli frisk från min identietkris och mitt självhat. Det är så många som säger till mig: Satsa på det här, du skulle bli en stor super modell och modellagenturerna skulle slåtsas om dig, om du flyttade och satsade helt på att vara modell. Men det kommer jag aldrig göra, jag kommer aldrig flytta ifrån Sverige och jag kommer aldrig ha modellandet som det enda jobbet. Ni vet ju att jag hatar att folk tar mig för mitt utsende, för min insida är precis lika vacker. Så det är därför jag inte kommer satsa på modellandet.

När jag ska vara modell så försöker jag göra allt jag kan för att min insida verkligen ska fastna på bild för det är den äkta skönheten som kommer in ifrån.

Ne nu måste jag gå för jag ska vara där om 1 timme, ni får ha en jätte bra dag, puss!

Ja la upp ett sms igår till min bror och då var det en gulig tjej som frågade om det var jag som hade skrivit och skickat sms:et och om jag brukar göra det och varför.

Svar: Ja, det var jag som hade skrivit och skickat sms:et annars hade jag aldrig skrivit min blogg på själva bilden så ingen annan skulle ta bilden.

 Det började faktist med att när polisen kom hem till oss och lämnade beskedet att våran son och storebror har tagit livet av sig så vägrade jag tro det, för han och jag lovade varandra att aldrig ta självmord ovasett hur dåligt man mår. Så då ringde jag hans mobil och då var det telefonsvarare och det var då jag verkligen fattade att han hade hoppat framför tåget, jag lämnade ett meddelande där jag bara skrik och sa: Nej det kan inte vara sant, du lovade ju! Han svarade alltid när jag ringde, dag som natt även om han var upptagen för han visste vad jag gick igenom och han ville stöta mig till max och han var så oehört rädd för att jag skulle lämna honom men nu lämnade han mig.

Sen dess har jag skickat sms och pratat in röst meddelanden till han. Det är oehört viktigt för mig att göra det för när jag skickar sms eller röst meddelanden så känns det precis som om han läser eller lyssnar, som om jag hade ett samtal med honom.

Det kanske låter dummt för er varför jag slösar pengar på att skicka sms och ringa till min bror som är död som aldrig kommer få sms:en och meddelanden.

Jag tror faktist han har får dom. Dom säger att står man en nära som dör så kommer h*n att se och höra allt. Och det har jag faktist inbilat mig själv.

Den dagen jag slutar med det här, då är det den dagen jag har lyckats. Lyckats kämpa mig vidare i livet. Men jag har väldigt svårt att förstå hur jag ska gå vidare utan honom, eftersom  han i stort sett var det enda jag behövde.

Det hjälper oehört mycket att få skriva och prata med honom, kanske läser han och hör kanske inte. Men om han inte gör det så spelar det ingen roll. För det känns som att jag håller honom levande för mig när jag gör det här.

Här är ett till sms som jag skickade imorse till honom, allt jag skriver till honom är äkta ord som kommer från djupet av mitt hjärta som beskriver hur jag verkligen känner.

Vill ni att jag ska lägga upp mer sms?