Hej allihopa, hoppas att ni hade en underbar dag igår. Jag tänkte berätta om min.

Det är en otrolig lättnad att julafton är över, för nu behöver jag inte gå runt och le falska leenden. För idag kommer Farmor,Farfar och  2 Farbror och  3 Faster med deras barn, för dom behöver man inte fejka att man mår bra för dom ser rakt igenom mig samma sak med Mormor,Morfar, 2 Moster och 4 morbror + deras barn som kommer imorgon. Med dom kan man sitta och prata minnen utan att det känns konstigt att gråta.

Ni vet hur min morgon var så jag börjar med att berätta när vi var på min brors grav.  Det var så otroligt fint, för några av hans vänner och våran släkt hade redan varit där och tänt ljus och lagt blommor. Det känns jätte skönt att folk inte har glömmt bort honom bara för att han är död. Vi var där i cr 20 minuter, det var jätte jobbigt, jag fick bäta min syster därifrån för hon ville inte gå tårarna bara spruttade.

Sen så åkte vi till min Farmor och Farfar, jag hade faktist inte räknat med att det skulle vara så mycket folk men som tur är har dom 4 våningar så man kan vara i frid. Vi åt jätte jätte god julmat som bara min Farmor kan laga, det är alltid något speicelt med hennes mat. Och hon hade ju dukat fram ett helt bord med godis, dricka osv så man äter väldigt väldigt mycket hos dom. Jag märkte väldigt tydligt där att det var väldigt många som var ledsna över att min bror inte var där. Vet ni hur lång tid det tog att dela ut julklappar för tomten? Nästan 1 timme, det var så otroligt mycket julklappar så man bliv helt svimfärdig. Jag vet inte hur många gånger min Farfar sa till mig: Vad fin du är min töss, jag är så stolt över att du är så stark.

Sannigen var ju att jag inte var så stark, jag brött ihop 5 gånger mellan kl 11 till kl 6 fast jag lätt ju ingen se det. Det enda jag lätt dom se var mitt underbara fejkade leende, som räddade mig. 

Kl 6 så åkte vi direkt vidare till min Mormor och Morfar. Det känndes väldigt tät i mellan för hela våran familj hade kämpat hela dagen med att försöka se glada ut och göra detta till en så bra jul som möjligt. Det var iaf inte lika mycket folk hos dom men dom har bara 2 vånigar så där kunnde man nästan inte få vara i frid. Vi åt julgrött och som vanligt hade Morfar bakat mägder med julgodis! Så man har gått upp minst 1 kilo igår. Det var mycket mer julklappar hos mormor och morfar än hos farmor och farfar. När alla satt och såg på sälskap resan så gick jag och letade efter min Farmor och då satt hon i sitt sovrum med ett kort av min bror i handen och grät. Det gjorde jätte ont att se henne sådär. Så vi satt och pratade om honom ett tag, det känndes så skönt att få vara i min mormors famn för hon är min förebild. Hon är den coola och ungdomliga mormor, men också hon som kan prata kännslor, hon som ser när något inte är okej. Och hon hade sett på mig hela kvällen hur mycket jag hade fått kämpa för att vara glad.

Jag hade samanlagt köpt 36 julklappar, det är ju helt sjukt!

Det här fick jag i julklapp:

Mängder av pengar.

Pressentkort

En resa till Thailand ( 14 April - 30)

Smycken

Heminredning

Smink

Kläder

Jag bliv jätte glad för att jag fick så mycket, i våran familj så älskar vi att skämma bort varandra. Och detta året så skämmde jag bort mina syskon, mamma och pappa extra mycket, jag vet att man inte kan köpa glädje men jag vet själv hur glad man är när någon ger en något.

Hur gick det med att fira jul utan min bror då?

Det går inte ens att beskriva hur ont tomheten och saknaden gjorde. Jag troode att det skulle vara lättare, men jag gick ärligt talat runt och letade efter honom det var så overkligt att han inte var med inte ens på julafton som han aldrig skulle missa. Det känndes som om jag hade kommit till världens helvete. Så sa min bror när han beskrivde hur det var att vara beroende av droger. Det känndes som om jag skulle brinna upp, och samtidigt så skulle jag gå och vara glad, skratta, skämta när jag egentligen vill gråta och bara skrika ut mitt brors namn. Jag märkte att jag inte var ensam om det, det var inte alls samma glädje och stämmnig som vi har haft alla andra jular. Min lilla syster sa till mig på morgonen: Kan vi inte vara tillsamans idag, för jag vill inte förlora dig också?

Det gjorde så otroligt ont att höra henne säga det, för hon tror att jag, min lillebror, mamma och pappa kommer lämna henne som våran store bror gjorde. Hon och jag var brevid varandra hela tiden, hon var inte ens 2 meter från mig. Hon satt brevid mig när vi åt, hon satt i mitt knä när vi såg på film, jag bar henne när vi gick. Vid vissa tillfällen så sa hon: Jag älskar dig syster, tror du ***** ( våran brors namn) vet att jag älskar honom också?`Då sa jag: Ja han visste hur mycket du älskade honom så orora dig inte för det, och jag älskar dig lika mycket som han gör.

Hon fattar inte så mycket men hon säger saker som går rakt in i hjärtat och ibland gör så ont.  Men med tiden så kommer hon fatta att han inte kommer tillbaka.

Min lille bror bror han var väldigt svår att nå hela dagen och kvällen så när vi kom hem och skulle sova så sa han till mig: Tror du att ***** hade en bra jul i himmelen?

Det hade han suttit och funderat på hela tiden. Han hade så otroligt svårt att somna, jag låg med honom i min famn fram till kl 6 sedan somnade han. Det är jätte tufft för mig att se hur mycket dom saknar honom och om jag kunnde så skulle jag göra allt bra men det kan jag inte, jag kan inte få hem våran store bror.

Denna jul har varit ett rent helvete, hoppas att ni har haft det bättre. Nu väntar Nyår, men det kommer bli lättare eftersom jag ska festa och dricka.

Hoppas att ni har haft en mycket bättre jul

 

Ensaam

25 december 2011 19:55

Sannigen,din bror vakar över dej där uppe. Gör honom stolt,lev för honom. Han vill inte se dig ledsen där uppifrån,han vill se dig lycklig,även om det kan vara svårt. Om du är glad så kommer han säkert också vara glad. Din bror kommer alltid leva kvar i ditt hjärta. // Ensaam.devote.se

 

Per

25 december 2011 21:47

Verkligen tungt att läsa din blogg, det var det,
jag har föräldrar, äldre syskon, några få vänner.
Personer jag är rädd om men den jag är mest rädd att förlora
är min lillebror, nu 17 år, nånting gör att jag har ett äkta
släktband till honom men ändå ses vi inte ofta, och jag läser detta
var din storebror som förlorade mot dom onda drogerna som jag fattat det.

Jag har själv hamnat i en konstig situation, hade inte mina systrars mamma kört ihjäl sig i en bilolycka - hade jag inte funnits.
En person dog och lämnade efter sig 2 3åriga tvillingdöttrar, 2 år senare föddes jag, mamma skilldes och skaffade ny kille och därav
fick jag en lillebror.

Mina halvsystrars mormor däremot - som faktiskt lever än och fått hela 4 barnbarnsbarn förlorade även sin son, båda olyckorna var arbetsplatsolyckor, ja det är tråkigt, kämpa vidare, en dag kanske du får ett nytt lillasyskon som kan få den kärlek som ni vill ge er bortgångne storebror.

Hoppas jag inte sa nått dumt men verkar som alla familjer drabbas nån gång.

Själv råkade jag välja särskolan i gymnasiet, vart bara strul, vart utfryst ur kyrkan då skolan knäckte mig med sin kränkande behandling, förlorade nästan kontakten med min familj och allt, måste flytta för att gå vidare, den personen jag saknar allra mest var är min ledare jag hade på kyrkan, hon fick nog av mig då jag mådde dåligt och mina humörsvägningar och det har lett till att hela kyrkan tar avstånd från mig, sen hände en massa mer också, men ingenting jämfört med vad ni och mina systrar och pappa gått igenom.

Jo jag har en nära vän vars bror tog livet av sig, inget vet troligtvis varför, men även dom har varit i sitt livs kris.

Amen.

http://endyrbartid.bloggplatsen.se

 

Sanna Hedström

25 december 2011 22:55

önskar jag var lika stark som du!

http://www.saanniiss.bloggplatsen.se

 

http://klarakiingmartinsson.bloggplatsen.se

26 december 2011 00:43

duu ?, jag känner inte dej alls, men jag vet därimot hur tufft det är att förlora någon såhära, jag bröt ihop när jag läste detta, och satt och funderade hur jag hade det innan jag kom in på din blogg.
Detta lååter sjukt cp, men om du skulle behöva snacka om det så finns jag här och skulle lyssna på dej.

http://klarakiingmartinsson.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag mår bra efter omständigheterna. Mamma börjar må bättre och återhämtar sig fint och det gör våran familj med. Sen Johan dog så har vi varit splitrade på något sätt och det här har varit som en väckarklocka för oss alla och vi har börjat om från bö...

Bloggen är väldigt lagd åt sidan för mig och jag vågar inte riktigt gå in och kolla statistiken för jag tror jag har förlorat för många av er läsare kanske till och med er alla, för jag har lovat mer och mer inlägg att jag ska bli med aktiv och jag h...

Hej på er. Nu har jag lite tid och ork att försöka få ur mig ett vettigt inlägg, skriv ett inatt som aldrig publicerades för det var väldigt rörigt och osammanhängande. Som jag skriv har min mamma fått en hjärtattack och det är för 19 dagar sen och d...

Hej på er, om jag nu har några läsare kvar. Jag vet att jag har lovat gång efter gång att bli mer aktiv och skriva mer det har jag försökt det svär jag på, men det händer saker hela tiden som gör att jag har svårt att orka blogga svårt ens att kunna ...

Åh herregud vilken usel bloggare jag är! Men ni vet varför och det tycker jag gör min blogg lite charmig. Jag börjar återhämta mig från det svarta eller vad jag ska säga, jag kan inte säga att jag återhämta från min deperation för det gör jag verklig...