Jag fick en kommentar igår av en tjej som läser mina inlägg och texter väldigt väldigt noga och hon undrade vad jag mennade med det här: Vill jag må bra får jag börja med en sak, förlåta mig själv och ge tillbaka mitt liv, för det var det jag stal.

Hon ville veta vad jag mennade med att förlåta mig själv.

Jag måste egentligen förlåta mig själv för vad jag har gjort mot mig själv, men det är inget jag kan förlåta innan jag har slutat med det och jag har inte det, jag kommer nog göra det i hela mitt liv.

Nu pratar jag om fysiskt och psykiskt misshandel mot mig själv som jag har gjort och håller på med än. Och det är verkligen inget jag är stolt över, för vem vill ha sår på armarna, vem vill vara på botten? Ingen!

Jag började med att misshandla mig själ pykiskt, det är nästan värre än fysiskt, för det är så svårt för man tänker hela tiden och tankarna om sig själv går aldrig att komma ifrån som du kan komma bort från misshandeln.

Jag kränkte mig själv dagligen, jag tänkte saker om mig själv som är förbjudna och som på lång sikt gjorde att jag tappade hoppet om mig själv, att jag troode att jag inte klarade ett skit, att jag inte hade en framtid. Att göra så mot sig själv det är helt ofattbart men jag gjorde och gör det än men nu gör jag det i mildaregrad.  Jag klarade inte av saker som jag egentligen klarade och det var bara för att jag sabbade för mig själv medvetet.

Efter jag hade misshandlat mig själv pyskiskt så över gick det fysiskt.

Jag började skära mig, jag älskade verkligen kännslan, jag vill få ont. Jag skärde mig så illa att jag fortfarande har ärr kvar men det är inte på armarna. Första tiden så gjorde jag det på armarna och då var det löst men sen så övergick det till hårdare och hårdare för mitt självhat var så starkt och jag ville se mig själv lida. När jag skärde mig så hårt så bliv det stora ärr som tog flera månader att läka så då var jag rädd för att någon skulle se det så då började jag skära mig på andra ställen. Jag skärde mig på mage, låren, ryggen där jag kom åt mm. Jag älskade kännslan av att se såren blöda så mycket, och det hemska var att jag verkligen verkligen troode på att det skulle hjälpa mig, men det hjälpte ju mig inte jag fick inte ut några kännslor förutom självhat.  

Jag lyckades iaf misshandla mig fysiskt för min mamma kom på mig så hon gömmde alla knivar och vassa föremål och jag hamnade på hem osv där jag inte lyckades. Och jag hade tolt pannik när jag inte fick skära eller skada mig på något annat sätt, för jag var så besatt av smärtan.

Men att sluta misshandla mig själv psykiskt kommer jag nog aldrig göra, det märks inte på mig att jag verkligen misshandlar mig själv psykiskt men jag gör det. Jag försöker verkligen stå i mot men mitt självhat är för starkt.

Jag måste förlåta mig själv för vad jag har gjort, jag misshandlar fortfarande fysiskt men inte alls så mycket och grovt. Hade jag inte slutat göra det så hade jag till slut lyckas ta mitt liv för jag var helt inne i det jag gjorde och ovasett hur ont det gjorde så forsätte jag, jag var i min egna värld där jag var djävulen och min kropp bara lydde.

Jag hade ingen respekt för mig och än idag så har jag fortfarande väldigt lite respekt.

 

Mig

7 december 2011 20:42

Ska bloggen heta "Sanningen"
eller "sann igen" ?

 

En vän

7 december 2011 23:02

Hej jag har en vän som har det svårt i livet.
Hon har nyligen fått reda på att hennes föräldrar ska skilja sig och hon fick reda på det på ett dåligt sätt.
Hon och doms familj har flyttat minst 10 gånger och 2 av dom har brunnit upp :(
hannes bröder har olika sjukdommar som ADHD ADD Aspbergers elr jag vet inte hur det stavas
OCh henns äldsta bror har tagit självmord men han överlevde...
Men när jag nu hitta din blogg så tänker jag att min vän mår bra och jag vet att hon gör det och jag vill att du ska må bra jag vill krama dig och säga att allting ska bli bra,det kommer att bli bra jag finns för dig jag ber till GUD att du ska må bra :) så du inte behöver må dåligt fast du kanske gör det när du gråteer så tänk på nått bra elr på en vän elr på nått kul du har gjort för det funkar :) Pusshejs svara på det här snälla <3
///Smirre <3

sannigen

9 december 2011 14:25

Tack så jätte jätte mycket Smirre, vad gulig du är

 

en person

9 december 2011 15:23

hej. hur fan klarade du av att sluta skära dig ? jag gör de men vågar typ int så mycke längre för mamma har kommit på mig två gånger och så s; skulle fett gärna vilja ha svar. jag misshandlar mig själv precis som du både psykiskt och fysiskt.. skulle gärna vilja ha tips.
btw din blogg är skitbra verkligen :3

sannigen

13 december 2011 19:37

Hej! Jag ska ta upp detta i ett inlägg så håll utkik. Tack så jätte mycket

 

CT

9 december 2011 20:50

så rätt. otrolig blogg!

http://www.tassdjur.bloggplatsen.se

 

En som vill hjälpa

17 december 2011 23:00

hej :)
jag har ingen aning om vad du har gått igenom för att ditt liv ska bli så pass hemskt som du beskriver det. Men det enda ja g vet är att hur dåligt man än mår så kan det vända bara man vill! jag tror på dig! Du har blivit tillräckligt stark för att skriva om det och jag tror inte att jag skulle våga göra det om jag var du!
men åter till dig igen. Jag känner dig inte, jag vet knappt om du är en tjej eller kille.. men vad du än är så önskar jag dig lycka i livet! Jag vill inte att en så underbar person som du verkar vara ska ha det så som du har det nu! Jag börjar gråta bara jag läser några rader!
Jag finns för dig!
när det är som värst ta kontakt med en som du litar på! en som du kan berätta allt för, även om det är mitt i natten så lovar jag att den personen är villig att prata med dig om det hjälper dig att bygga upp det som rasat, eller lyfta tyngden från dina axlar! Jag skulle göra det för dig! <3
Jag önskar att du någon gång i livet kommer att kunna leva en längre period utan att misshandla dig på det ena eller andra sättet! att du skulle kunna få må bra ! min enda önskan till tomten är det !

// från en 14 åring som bryr sig <3

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag mår bra efter omständigheterna. Mamma börjar må bättre och återhämtar sig fint och det gör våran familj med. Sen Johan dog så har vi varit splitrade på något sätt och det här har varit som en väckarklocka för oss alla och vi har börjat om från bö...

Bloggen är väldigt lagd åt sidan för mig och jag vågar inte riktigt gå in och kolla statistiken för jag tror jag har förlorat för många av er läsare kanske till och med er alla, för jag har lovat mer och mer inlägg att jag ska bli med aktiv och jag h...

Hej på er. Nu har jag lite tid och ork att försöka få ur mig ett vettigt inlägg, skriv ett inatt som aldrig publicerades för det var väldigt rörigt och osammanhängande. Som jag skriv har min mamma fått en hjärtattack och det är för 19 dagar sen och d...

Hej på er, om jag nu har några läsare kvar. Jag vet att jag har lovat gång efter gång att bli mer aktiv och skriva mer det har jag försökt det svär jag på, men det händer saker hela tiden som gör att jag har svårt att orka blogga svårt ens att kunna ...

Åh herregud vilken usel bloggare jag är! Men ni vet varför och det tycker jag gör min blogg lite charmig. Jag börjar återhämta mig från det svarta eller vad jag ska säga, jag kan inte säga att jag återhämta från min deperation för det gör jag verklig...