Jag har valt att inte berätta om en väldigt stor sak i mitt liv. Bara för att jag hatar detta, och jag vill inte aceptera att jag ska ha det såhär.

Redan när jag var 14-15 år åldern fick jag enorma smärtor när jag hade ägglosning på vänster sida vid äggstocken. Första gången så kunnde jag inte ens gå, jag hade aldrig haft så ont förut. Det känndes som om någon gav mig 1000 tals knivhög på en och samma gång. Jag var bara en liten flicka. Vi åkte in akut, min pappa fick bära mig för att mina ben kunnde inte bära mig. Dom lätt genast en gynokolog titta på mig och han ser en jätte stor cysta på mig, som hade gjort att äggledaren hade vredit sig. Han bestämmde sig snabbt för att ge mig kraftigt smärtstillande och lägg in mig på barnavdelnigen. Det var en Lördag och det var mycket att göra, jag fick vänta 3 timmar från att jag kom in tills jag rullades ner till operation. Min pappa sprang brevid sängen och höll mig hårt i handen, jag grät för jag visste inte vad som skulle hände. Vi kom in på operation salen, det var 4 personer där. Dom gav mig tabletter och en sak att andas i. Mitt huvud började snurra, och jag såg min pappa gråta sen bliv allt svart. Jag visste inte då att detta skulle bli en del av mitt liv, en del i mitt vardag en del jag måste leva med.

Jag är snart 21 och fick detta när jag var 14, jag har levt med det här i 7 år. Läkarna vet inte varför jag får så mycket cystor. Det dom har kommit fram till är att jag har för liten äggstock och då spricker lätt äggen. Jag har gått till så många läkare och fått mediciner, p-piler gång på gång men det hjälper inte. Jag har käkat dom mesta starkraste p-pilerna och det kan ha hjälpt i 2-6 månader men sen uppstår samma problem.  Varje gång är läkarna rädda för att det är cancer i cystan och inte vatten. Det är flera läkara som sagt rakt ut; Du kommer få äggstockcancer.

Nu ska jag opereras imorgon, igen. Jag är så trött på detta, jag vill bara leva ett normalt liv utan smärta och operationer. Dom operera bort cystorna för jag får så otroligt ont. Just nu så sitter jag och skakar. Jag är så jävla bra på att spela, spela som att jag inte har ont. Jag har det där jätte stora leendet på läpparna och är så trevlig mot allt och ala, men inerst inne vill jag bara gråta och lägga mig ner och dö för smärtan den äter upp mig. Jag klarar inte mer. Och att ständigt gå och vara orolig för att det kanske är cancer i cystan, det kanske har spridit sig det dödar mig! Flera gånger har läkarna velat operera bort mina äggstockar, iaf vänster men jag har sagt att jag vill vänta tills jag fått mina barn och sen kan dom få ta bort dom. Men nu börjar jag verkligen fundera på att dom ska ta bort dom jag är för fan BARA 21!

 

Jessica

25 januari 2012 15:04

Jag lider så med dig. Hoppas innerligt att du blir av med detta. Vill dock berätta att du sporrade mig till att uppsöka läkare.

Fick själv helt otroligt ont på vänster sida för snart två veckor sedan. Så ont att jag varken kunde stå eller sitta. Gjorde ett besök på akuten men väntetiden som var över 10 timmar gjorde att jag begav mig hem. Efter några dagar släppte det. Dock har jag oregelbunden mens och blir enormt orolig så tusen tack till dig för att du delar med dig!

Hoppas att du blir frisk snart.

http://tiohundraarton.bloggplatsen.se

sannigen

25 januari 2012 15:15

Gud vad glad jag blir att jag sporrade dig. Det låter ganska allvarligt och då borde verkligen uppsöka läkare. Jag hoppas det inte är något farligt!

Tack!

 

Vicky

25 januari 2012 19:47

Har inte en blekaste aning vad en cyska är för något men det låter allvarligt men du är ju helt jävla stark som helst, har aldrig sett någon kunna ha mod till att skriva en blogg om saker ingen annan vågar ta upp.
Kram vicky

sannigen

26 januari 2012 10:29

Tack så jätte mycket Vicky, det värmer

Kram

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag mår bra efter omständigheterna. Mamma börjar må bättre och återhämtar sig fint och det gör våran familj med. Sen Johan dog så har vi varit splitrade på något sätt och det här har varit som en väckarklocka för oss alla och vi har börjat om från bö...

Bloggen är väldigt lagd åt sidan för mig och jag vågar inte riktigt gå in och kolla statistiken för jag tror jag har förlorat för många av er läsare kanske till och med er alla, för jag har lovat mer och mer inlägg att jag ska bli med aktiv och jag h...

Hej på er. Nu har jag lite tid och ork att försöka få ur mig ett vettigt inlägg, skriv ett inatt som aldrig publicerades för det var väldigt rörigt och osammanhängande. Som jag skriv har min mamma fått en hjärtattack och det är för 19 dagar sen och d...

Hej på er, om jag nu har några läsare kvar. Jag vet att jag har lovat gång efter gång att bli mer aktiv och skriva mer det har jag försökt det svär jag på, men det händer saker hela tiden som gör att jag har svårt att orka blogga svårt ens att kunna ...

Åh herregud vilken usel bloggare jag är! Men ni vet varför och det tycker jag gör min blogg lite charmig. Jag börjar återhämta mig från det svarta eller vad jag ska säga, jag kan inte säga att jag återhämta från min deperation för det gör jag verklig...