morgondagen kommer och sanningen piskar på
jag kommer aldrig lära mig, vet inte vart jag ska gå,
lever i en lögn, är detta livet eller är jag död?
finner glädje i det att handleden färgas röd,
tårarna tar övertag, jag blundar och tårar rinner
öppnar ögenen och ser hur lyckan sakta försvinner
glider ur mina händer och jag får ingen stadhet
och mitt hjärta är krossat men jag lever dag för dag
försöker skratta bort allt, vill inte visa hur jag känner
hur tankarna dödar och hur smärtan bara bränner
alla ord är som knivar som hugger i mitt bröst
var det för mkt begärt, med lite tröst ?
dränker mina tårar i en flaska absolut,
frågan är bara, när det får sitt slut
med rödsprängda ögon ser jag in i spegeln,
hatar bilden som jag ser,
men du vet, att emma alltid ler

jag vill känna trygghet, jag vill leva mitt liv,
men det känns som att det bara är ett tidsfördriv
meningen är borta och jag gråter mer än ler
jag ska ta mitt liv när du inte längre ser

inse vad du gör, jag tittar upp och tappar greppet,
vet inte vad jag gör och håller på med, så jag släpper
det är kallt här ute, och jag håller mig inne
jag försöker att radera alla tusen onda minnen
men det går inte, det är försent att ändra på dem
men jag önskar dem försvinner lika snabbt som dem kom
förtränger livet, och i flera år tillbaka
har jag önskat och bett om att mitt liv det ska klarna
det har vart en jobbig tid, men jag klarar mig igenom
jag har osynliga sår, jag önskar att ni såg dem
men det gör ni inte, och kommer aldrig att göra
jag skriker efter hjälp men ingen jävel vill höra
så som ni betedde er, det ska jag ej förlåta
kommer aldrig mer att stötta er och aldrig mer att gråta
min familj är stark, och mina vänner backar ryggen
ni har hjälpt mig genom livet, jag vill säga tack så mkt

jag vill känna trygghet, jag vill leva mitt liv,
men det känns som att det bara är ett tidsfördriv
meningen är borta och jag gråter mer än ler
jag ska ta mitt liv när du inte längre ser

jag minns den dagen jag föll ner och jag blev sjuk
såg med andra ögon på min kropp, hur jag såg ut
kunde inte lyssna på de orden som jämt sas
att jag dög som den jag var
jag tappa greppet, greppet om mitt liv
och det enda jag fokuserade på var att gå ner i vikt
jag märkte inte själv hur jag blev tunnare och mindre
vänner reagerade, men blåste bort de som vinden
jag rasade i vikt, jag blev smal jag blev liten
men ingen kunde fatta vad det hela var som vitsen
jag vill bli smal för att känna mig glad
trodde att maten jag åt fick mig att inte må bra
men nu i efterhand så förstår jag hur det var
när jag nu kan se bilder och se hur smal jag var
trodde jag hade kontroll, men jag tappade den helt
och om jag inte hade fått hjälp så hade jag inte överlevt

jag ville ta mig ut och jag lyckades tillslut
tryck inte ner dig själv du är fin som du ser ut
blickarna du får dem är bara för din skönhet
lyssna på mig vännen nu jag hoppas att du gör det

jag minns vad det hela var som startade allt
jag skulle straffa mig själv för att jag kände mig så kass
jag sa till mig själv att när jag nått en gräns
så kan jag sluta och få vara lycklig igen
jag vågade inte berätta fastän jag ville ha hjälp
och att jag nådde 40 kilo skrämde mig
jag bollades med tankarna, jag kände mig så dum ibland
jag visste jag inte vad fet var, men jag hade redan satt mig fast
kunde inte ta mig ur, jag var så less på all ångest
ville tillbaka till tiden då jag inte brydde mig om de
då jag kunde äta mat utan att må dåligt nästa dag
inte ställa mig på vågen och se kilorna ramla av
jag vet jag har gått framåt men har flera mil att gå
jag ska försöka hålla fast och kämpa för mitt mål
för jag vill inte längre tänka, jag vill bara leva
för skiten skrämmer mig och jag vill inte ha den mera

http://minpoesi.bloggplatsen.se/

Gå in och läs denna killes blogg, hans dikter är grymma. Ni kommer inte ångra er

- Nu orkar jag inte mer!

Jag har liggat och skrikt detta halva natten samtidigt som jag skakar för att jag gråter så.

Allt känns så jävla mennigslöst när det blir såhär! Allt jag vill göra är att få somna in, slippa skiten och äntligen bli fri. Ovaset hur mycket jag kämpar så blir jag aldrig tillräckligt frisk från mina självmordstankar.  Jag troode att jag var friskare än jag är. Jag känner mig så liten och svag.

Såna här nätter är livsfarliga för mig. Jag försöker trycka ner min kropp så att jag inte går och hämtar kniven. För hämtar jag kniven så kommer jag bli fri. Jag är som i en annan värld. Allt kommer över mig, sorg,saknad,pannik,ångest. 

Jag orkar snart inte kämpa imott längre, snart får mina självmordstankar vinna över mig.