Jag kännde att jag var tvugen att sätta mig ner och skriva lite, även fast jag inte har tid med det egentligen. Idag är det min födelsedag och jag blir 21 år, inte en så jätte stor födelesedag.

Det är med både glädje och sorg att jag fyller år just nu. Glädjen är ju att jag får varandra tillsamans med människorna jag älskar och ha kul. Men sorgen är ju att jag inte får dela den med 2 personer, det är min bror och R som dog igår. Det känns jätte tungt utan dom speicelt R eftersom han dog igår och det var han som planerade festen för mig ikväll. Chocken har inte landat än så jag skrattar och gråter om vart annat.

Jag försöker ändå göra det bästa av det för mina anhörigas skull. Jag vill inte må såhär dåligt på min födelsedag, då ska man ju vara glad och lycklig. Jag är ju ny opererad också, opererades i Torsdags men jag är inte så jätte öm och stell. Jag har vräckt i mig mina tabletter för jag ska orka ikväll, att jag ska orka spela den här glada och lyckliga tjejen.

Jag skriver mer imorgon, då kommer ni får läsa om hur det är att fira en födelsedag för första gången på 21 år utan 2 av dom du älskar.

Det har hänt i gen! Jag har förlorat en person jag älskar, FAN! Okej andas nu, ta det lugnt.

Lite innan 14.00 idag så får jag ett telefonsamtal, jag svarade precis som vanligt: Hej det är
******, med min glada röst. Och jag hör någon som gråter och säger; ******, han kanske dör!
Jag frågar vem det är som ska dö och hon berättar, jag faller ner på knä och skriker. Hon som ringer är hans syster och hon ber mig genast åka in till sjukhuset. Jag släpper allt och springer ut till bilen och kör raka vägen till sjukhuset och springer så fort jag kan ditt hon sa. När jag kommer fram så ser jag människor som sitter och gråter, hon ställer sig upp och kramar mig hårt och säger; Det gick inte att rädda honom.
Jag  minns inte så mycket men jag minns att jag hör mitt eget skrik som hörs på flera hundra meters avstånd.

Läkarna ville att någon skulle identifera honom och jag vill inte att hans familj skulle se honom sådär för jag gjorde själv det misstaget med min bror. Så jag säger att jag gör det. Jag samlar mod och går in till operations salen där dom försökt rädda hans liv. Jag blundar och går fram till bordet där han ligger. Det var en chock för mig, där ligger en kille som står mig väldigt nära som jag älskar, en vän som alltid ställt upp för mig. Hans ansikte och huvud var sönder krossat efter smällen. Det var svårt att känna igen honom men man känner alltid igen en person som betyder något. Jag gav honom en kyss i pannan och säger; Vila i frid gubben. Sedan går jag ut och faller ihop.

Nu så sitter jag här och försöker fatta vad som har hänt. Han som lämnade mig var en toppen kille som jag kännt i stort sett hela mitt liv. Han stog mig väldigt nära, och vi visste nästan allt om varandra. Det känns oehört tungt nu. Vi träffades i stort sett varje dag, jag var hans trännare ibland. Vi tränade bara inte ihop, vi umgicks väldigt mycket på fritididen. Träffades vi inte varje dag så pratade vi i telefon.

Hur dog han då? Jag kommer inte gå in på några detaljer. Men det var en singel MC olycka. Jag ber er kör aldrig med alkohol i blodet, inte ens om det gått en natt. Han hade varit på fest och sov över hos några kompisar till oss och troode det var lugnt att köra nu men det var det inte.

Jag hatar detta! Jag vill inte mer!