Godkväll på er min läsare. Detta har varit en väldigt tråkig och långsam dag men inte alls i närheten av hur det var på sjukhus. Jag har mest liggat och gossat och lekt med Fido. Men jag har också skrivit inlägg, om att playa och att jag köpte kläder. Det inlägget med kläder var lite för att ni ska lära känna mig lite bättre och se vad jag har för klädsmak. Jag hoppas ni inte trötnar på att jag bloggar så lite nu, men det tar så himla mycket kraft från mig när jag inte är frisk. Så efter jag hade skrivit om att playa så var jag helt slut och somnade.

Jag kom på en jätte bra ide förut, jag kan ju göra ett videoinlägg och lägga upp här men sen kom jag på att jag ska ju vara anonym så det gick inte så jätte bra. Det är väldigt svårt för mig att vara anonym, jag måste tänka på ett helt annat sätt än vad jag brukar göra. Jag får ju inte skriva något som är gör det självklart för er vem jag är. Ni vet ju lite om vem jag är men inte vad jag heter,bor och ser ut osv. Men ni som har följt min blogg ett tag känner mig lite, eftersom jag är väldigt öppen och personlig.

Nu vill jag bara börja jobba igen, jag förlorar en heldel pengar på att vara sjuk. Jag tjänar 900 kr per timme och jobbar minst 5 timmar varje dag nästan hela veckan. Men jag har så jag klarar mig även fast jag inte jobbar på väldigt länge, men det är det sociala. Jag vill prata och träffa folk och det gör jag ju när jag jobbar. Jag har ett väldigt socialt jobb, och det passar mig perfekt. Jag älskar ju att lära känna nya människor. Nu vet jag att många kommer reagera på att jag tjänar så mycket men som personlig tränare kan man ta upp till 1500 per pass. Men ovasett vilket pass jag har så får jag alltid 900 per timme, även fast jag inte trännar någon på flera timmar. Jag kan sitta med papper eller i reseptionen men ändå så få 900 i timmen, eftersom jag fast anställd. Jag och min kompis köpte ett gym ihop, vi hade egna pengar, jag tog pengar jag hade fått med tiden och ärvt och han tog vad han hade men vi fick låna pengar av banken. Men eftersom jag inte har ett normalt liv så fick han stå som ägare på gymet. Jag jobbar som att jag är ägare för gymmet, det är han och jag som har ansvar för allt och delar ut löner och fixar med papper osv. Vi har 15 anställda och över 50 personer som vi trännar. Nu fick ni lite fakta om mitt jobb och det var inte tänkt så men nu berättade jag om det ändå. Ni får gärna säga till om ni vill att jag ska berätta mer om det

Jag ska hoppa in i duschen nu och fräscha till mig. Ni vet han som jag plåtades med på modelljobbet jag hade i December? Han kommer hem till mig och så har vi en mys kväll med film mm. Han och jag har börjat umgås väldigt mycket och pratar varje dag, kanske leder det här till något stort. För jag är så trött på att vara singel!

Jag tror jag bloggar mer imorgon, ni får ha en jätte bra kväll och natt så hörs vi puss!

Bara en random bild!

       Jag tyckte jag förtjänade att unna mig lite saker men jag orkar inte gå ut på stan så då satte jag mig och köpte kläder mm på internet. Jag köpte för över 2.000 kr men det är jag värd. Jag köpte mest vår/sommar kläder eftersom jag hatar vinter och höst. Här är bara några av kläderna jag köpte, klicka om du vill se större bild:

Som ni ser så har jag köpt mer  utmanade och genomskinliga kläder.  Det är viktigt för mig att inte har för tantiga eller för slampiga kläder, utan det ska vara något i mellan. Jag jobbar ju som personligtrännare, men jag spenderar inte all tid på tränning utan jag är väldigt mycket på möten osv och då är det viktigt för mig att känna mig bekväm i kläderna men ändå inte se ut som en sopsäck och ändå kunna vara professionell. Som ni ser så är det absolut inte lika strikt med kläder som när man jobbar på kontor mm, som personlig tränare får du i stort sett gå i vilka kläder du vill. När jag tränar eller är  i gymmet så brukar jag oftast gå i sport bh och shorts och det är ingen som tycker det är fel, för man svettas oehört mycket. Vad tycker ni om min stil?

PS, det mesta hittar ni på Nellys hemsida, och jag vet att det bliv olika storlekar på bilder men nu bliv det bara så och ni ser ändå

Jag ska skriva om players. Jag blir förbannad på riktigt när jag hör det ordet, för mig så är ordet så laddat. Först så ska jag berätta för er vad en player är för mig så ni vet det och inte missuppfattar mig. För mig är en player en kille eller tjej som är kännslo kall, som är ute efter sex och leker med människors kännslor. Bara för att man är ute och festar flera gånger i veckan är man inte en player, för då skulle jag vara en. Man får festa hur mycket man vill så länge man inte gör något dummt. Går man ut på krogen bara för att få sex flera gånger om och om igen då är man en player. Men gå ut och ha sex, man får ha sex med så många man vill. MEN du får aldrig leka med en persons kännslor, gör du det så är du en stor player. Håll aldrig på med 2 tjejer/killar samtidigt, för då är du en riktigt stor player och ett riktigt svin. Dom flesta tror att det bara är killar som kan vara players men tjejer kan vara lika stora players som killar.

Jag har blivit playad av 1 kille som jag hade så oehört mycket kännslor för, och tro mig när jag säger att jag vet hur ont det gör att få veta eller inse att killen/tjejen man är kär i leker med en. När man är kär så blir man i stort sett blind, right? Det enda som finns för en är killen/tjejen man är kär i, man flygger på små rosa moln. Det är väldigt svårt att se om h*n är en player om man är kär, för man vill ju inte ens tänka tanken på att h*n kanske bara leker med en. Han jag hade kännslor tog mig bara för mitt utsende och mina pengar och när jag insåg det så var det som att allt bliv svart för mig. Jag hade lagt ner hela min själ och hjärta på att det skulle bli han och jag men det ändå han hade gjort var att lura mig. Fått mig att tro att han var kär i mig och ville ha ett förhållande med mig.  Jag hade lagt ner så mycket tid på honom och vad fan fick jag tillbaka? Jo ett rejält jävla svik, han playade mig som det skrik om det.

Ibland  känns det som om jag aldrig kommer hitta min stora kärlek, att jag kommer bli playad hela mitt liv. Jag blir i stort sett alltid kär i fel kille och får mitt hjärta krossat. Jag är snart bara 21 men nästan hälften av alla killar jag har haft har sårat och krossat mitt hjärta. Kärlek för mig är stort och jag skulle aldrig få för mig att leka med en killes kännslor, ALDRIG i hela mitt liv. För jag skulle aldrig kunna gå vidare och veta att jag sårade och krossade hans hjärta med mennig .

Jag är ju personligtrännare och jobbar ihop med många killar, dom flesta är killar. Många har fördommar att killar med stora muskler och tatueringar är dom som leker med tjejer. Men det är det verkligen inte. Det är faktist dom killarna som är dom bästa killarna enligt mig, för dom är mer kärleks fulla än "vanliga" killar. Vilken kille eller tjej som helst kan vara en player, bara för att man är skit snygg så är man inte en player

Det finns folk som tycker att det är coolt att vara en player. Det finns t-shirts, kuddar mm med players märket. Men det är en stor skilnad att ha en tröja och att vara en player. Det är inget coolt att såra andra människor. Jag fattar inte hur man kan leka med en killes/tjej kännslor. Få aldrig en person att tro att du har kännslor för h*n och vill satsa på ett förhållande om du inte vill det! SNÄLLA LÄGG AV ATT PLAYA, NI FÖRSTÖR  BARA FOLK!

Äntligen så sitter jag i min soffa, med mitt täcke, kaffe, hög musik och datorn. Detta har jag väntat på sen förra Fredagen! När jag kom in på bloggen så gick jag direkt till statistik och jag tycker det är helt otroligt att jag haft över 400 läsare varje dag fast jag har skrivit att jag inte skulle blogga förän idag

Jag kom hem igår Fredag, men jag orkade inte blogga då men jag lovade att skriva idag och jag håller alltid vad jag lovar. Det försa jag gjorde när dom skriv ut mig var att hämta min älskling Fido. Jag har ju inte sett han på en hel vecka, och han bliv så glad svansen gick på honom i flera timmar. Han har varit hos min chef, eftersom jag tar med Fido till jobbet så känner dom varandra. Och jag ville inte lämna in han på ett hunddagis i en hel vecka hos personer han inte känner. Så nu har jag ägnat hela natten och dagen med att leka och gossa med honom, helt sjukt att man kan sakna en hund så här mycket men han är min bebis.

Jag mår fortfarande inte helt okej, jag är så sjukt öm i hela kroppen och jag kan få ner lite mat men inte alls mycket. Jag var nära att dö i Fredags och Tisdags. Jag hade blindtarmsfinlamtion men den hade brustit och det är livsfarligt, hade jag opererats 2 timmar senare så hade jag varit död nu. I Tisdags så hände något så att mitt blodtryck sjunkoehört mycket och mitt hjärta slåg väldigt långsamt, men sen bliv allt normalt igen. Jag har som sagt opererats för inflamerad och brusten blindtarm, och tarmvred. Dom var tvugen att öppna upp mig igen på Lördagen och suga ut blod och var som stoppade vägen till tarmen, dom troode att tjocktarmen hade tagit skada och var tvugen att opererats bort men som tur var så hade den inte skadads. Jag har 2 jätte stora ärr på min mage, det ser hemskt ut. Men jag är glad att när det är läkt så kommer det inte synas så jätte bra på sommaren för jag blir väldigt brun då så då behöver jag inte skämmas för mina ärr när jag är på stranden osv.

Det har varit en jätte jobbig vecka skärskild  Söndag,Måndag,Tisdag och Onsdag. Läkarna troode att jag hade haft en tumör i blindtarmen som hade spridit sig, och dom tog prover dom skickade min blindtarm till analys mm. Men som tur var så hade jag ingen tumör, ni kan inte fatta hur sjukt skönt det var att få reda på det.

Nu när jag legat på sjukhus och haft en dans med döden så märker jag verkligen hur många som bryr sig om mig. jag har haft familj och vänner här dygnet runt. Jag har skickat 267 sms sen i förra Fredagen, sjukt va? Man inser verkligen att det finns folk som kommer sörja och sakna en om man dör. Detta var lite som en väckarklocka för mig, att se hur oroliga alla var fick mig att inse att jag inte kan dö ifrån dom för jag ger dom en sån oehört tung och jobbig sorg. Och det går inte att beskriva hur tacksm jag är för alla som har funnits och stöttat mig denna vecka, utan dom så skulle jag nog inte klarat det. Det är inte bara dåligt att vara med om såna här saker.

Men jag insåg också, hur mycket jag saknar mig bror. Hela veckan så låg jag och väntade på att han skulle komma in genom dörren och slänga sig i min famn och säga: Allt kommer bli bra syrran. Men tror ni han gjorde det? NEJ. Och då insåg jag verkligen för första gången att han inte kommer tillbaka mer. Hade han funnits så skulle han inte lämna sjukhuset på hela veckan, han hade suttit brevid min säng och hållt min hand. Han skulle inte släppt mig med ögonen. Jag insåg också hur mycket jag saknade honom, jag troode faktist inte att jag saknaden var så stor men det var den. Folk säger till mig att han ser och hör mig så jag har skickat flera sms och pratat med honom och jag hoppas verkligen han har hört det.

I helgen så ska jag bara njuta av att vara hemma och försöka äta som vanligt igen och inte spy upp det. Och förhoppnigs vis så kan jag börja jobba så smått i veckan.