Jag hatar detta så jäva mycket. Jag är så oehörd sviken och sårad.

Självklart mennade jag inte att jag skulle ta livet av mig när jag skriv igår "snälla skjut mig någon" Det känns som en bra utväg just nu men självklart kommer jag inte göra det.

Jag har gått igenom svårare saker och detta ska inte få knäcka mig och falla tillbaka så jag mår så dåligt som jag har gjort. Men självklart mår jag skit just nu, jag troode verkligen att han var mitt livs kärlek, han som jag skulle dela mitt liv med, men fan vad fel jag hade.

Jag lyckades boka om mitt tåg egentligen så skulle jag åka 18.30 men jag orkade verkligen inte stanna kvar på hotellet och i den skit staden så jag fick betala en heldel men jag ville bara hem så tåget gick 09.10

När jag kom hem så väntade min syster, och några kompisar på perången och dom lämnar mig inte ensam nu. Hade jag inte haft dom nu så skulle det vara så mycket svårar, för nu kan jag sitta och prata med dom om hur jag känner och mina tankar, hade jag varit ensam så skulle det kunna gå åt helvete. Nu kan jag ligga i deras famn och gråta, det känns mycket tryggare då

Jag får pannik av detta. Jag får ångest och pannik av att veta vad han har gjort. Han vet vad jag har gått igenom och att jag inte skulle klarar av detta men ändå så gjorde han det.

Jag skrev ju egentligen inte vad som hännde igår.

Jag kom helt enkelt fram till att han hade varit otrogen, jag pratade med en kompis och alla pusselbittar kom på plats. Ni ska bara veta hur ont det gjorde, det var som tusen knivar i hjärtat.

Min kille var och tränna så när han kom hem så bad jag honom att sätta sig i soffan. Jag hade gråtit jätte mycket innan men lyckades sammla mig tillräckligt mycket för att se honom i ögonen och få fram ord. Jag sa att jag visste vad han hade gjort, och han nekade ju till allt och sa att han älskade mig och att jag var hans allt. Men sen så började jag verkligen stor gråta, och då la han armarna om mig och sa som det va och att han ångrade sig så mycket men jag slet mig ur hans grep och skrek rakt ut, du kan dra åt helvete ******, jag kan inte förlåta otrohet och det vet du. Det är slut.

Jag tog min vätska och började ta på mig skor och när jag precis är klar så ställer han sig vid dörren och då ser jag att han gråter, jag har bara sett det några få gånger tidigare. Han bad mig att stanna, att han var en idiot. Men jag tog bort hand arm och lyckades ta mig ut.

När jag kom ut på gatan så tittar jag upp mot hans balkong och där stog han och grät jätte mycket. Det bevisar för mig att han ångrar det men jag kan inte förlåta honom bara för att han ångrar sig.

Jag tog in på ett hotell och bara la mig på sängen och stor grätt, jag fick inte luft, det bliv mörkt för mig precis som det gjorde när jag mådde som sämst. Det är en hemsk upplevelse, jag kan inte kontrollera mig då. Allt bliv för mycket, och sår från förr gick upp. Jag grät konstant hela natten.

Sen på morgonen ringer jag min bästa kill kompis och bara säger: Snälla va på stationen om 4 timmar.

Tågresan var hemsk, jag försökte göra allt för att inte gråta och ta det lugnt, ta djupa andetag. Men det gick inte alls bra så jag satte på musik som alltid lugnar mig eftersom jag tänker på texten men det var sjukt jobbigt.

Mycket riktigt, så står min bästa kill kompis där och 3 andra kompisar + min syster, dom visste vad som hade hänt för han hade ringt och frågat var jag hade tagit vägen.

Jag hoppas att ni förstår, att jag inte kommer skriva så jätte mycket. Men när allt har lugnat ner sig lite, så kommer jag skriva mer, jag lovar. Ha det jätte bra, puss!   

Hoppas du är nöjd, för du har förstört mig!