Det är väldigt många som tycker jag är lugn för att nyss blevit bedragen, många mennar det på ett positivt sätt.

 Men jag är verkligen verkligen inte lugn, jag vill inte ta ut allt på er så det är därför jag kanske verkar lugn, inersta inne så kokar jag verkligen. Jag vet verkligen inte var jag ska ta vägen. Det är så otroligt många kännslor och tankar som måste komma ut som jag är rädd för som jag vet kommer göra så ont och på tanke på hur dåligt jag har mått så är jag så rädd för att komma ditt igen.

Förut var jag mest ledsen och kunnde inte få stopp på mina tårar, jag gråter fortfarande största delen av dygnet, nätterna är värst, jag gråter ständigt då. Men nu börjar jag bli så fruktansvärt arg.

Arg för vad han gjorde mot mig. Vem fan tror han att han är som har rätt att såra mig så enormt mycket, att knulla en annan. Jag kan förstå att han var kåt, för vi bor ju 50 mil ifrån varandra, men ovasett hur kåt jag var så var jag inte otrogen mot honom, jag hade aldrig sex med någon annan. Detta tänder en glöd, att bevisa att jag kan hitta en så mycket bättre.

Sen kommer panniken och ångesten. Att aldrig kunna kalla honom för min älskling och få höra det från honom igen, att aldrig få ligga i hans famn igen, aldrig få kyssa honom igen, aldrig få säga: Jag älskar dig, du är mitt allt, och få höra honom säga likadant.

Det kommer jag ALDRIG få igen. Det gör jätte ont. Vi var ändå ihop i 2 år.

Sen kommer frågan, hur fan ska jag klara mig utan han? Han var mitt allt, han var mitt liv. Det var han som alltid kunnde få mig lugn som ingen annan kan, jag kännde en oehörd lugn när jag var i hans närhet. Jag vill inte tänka på ett liv utan honom men jag måste, ovasett hur ont det gör

Att jag är lugn är verkligen det sista jag är!

Imorgon ska jag skriva ett inlägg om vad ni tycker jag ska göra, ska jag förlåta eller inte, för mig är det rätt självklart

Jag och min morbror var ju som sagt och tittade på en hundvalpa idag och det var verkligen kärlek i första ögonkasstet. Han och hans syrra som uppföddaren ska behålla låg intil varandra och dom andra 3 lekte, dom 2 är dom lugnaste i kullen och jag vill ha en lugn hund. Direkt när jag kom så började han viffta på svansen men han låg ändå kvar, det gillar jag för då märker man att dom är lugna i lunet, att dom inte behöver hälsa på allt och alla. Jag visste faktist inte vem jag skulle få titta på så uppföddaren frågade: Vilken skulle du ta om du fick välja helt själv?

Då tog jag ju upp honom och sa, han skulle jag ta. Och då berättade uppföddaren att det var hunden som min morbror skulle köpt. Han är så söt, han var helt underbar. Jag tog ju upp honom och satte mig på en stol och mysste med han och så somnade han till slut, det var helt otroligt. Så ja JAG SKA KÖPA HAN. Han var störst i kullen, det var 3 tikar och 2 hannar, alla var jätte söta men det var han som utmärkte sig extra mycket. Han är brun och svart, man kan inte säga just nu vilken färg som han kommer få mest av, men om han är lik sin mamma och pappa så kommer han bli brun och lite svart. Dom leveras till deras nya äger när dom är 8 veckor och nu är dom 7 så nästa Fredag så ska jag få hem honom och då är han bara min.

Han ska få heta Fido, det betyder trogen, självsäker på latin, och det tycker jag var väldigt bra.

Oh jag är så glad!!