Usch vilken helvete dag det har varit idag, jag har gråtit floder och det har gjort så jävla ont hela dagen bara av tanken på att jag kommer vara singel innan den här dagen är över. Jag träffade min kille som nu är mitt ex för att berätta att jag inte kan förlåta honom och att vi måste gå skilda vägar, det var nog en av det jobbigaste  sakerna jag någonsin har berättat för en människa.

Hans tåg kom in till station kvart över 2, och först så kännde jag inte igen han när han ståg framför mig, han såg jätte sliten och trött ut och det gjorde ju fan inte saken lättare. Han ville kramas men jag ville inte det, för det skulle bli svårare att berätta för honom då för jag vet att i hans famn så glömmer jag tid och rum. Vi gick hem till mig. Jag ville sitta ner och prata med honom i lugn och ro och inte på något cafe med folk.

Vi satte oss i soffan och först var det en väldig jobbig tystnad men sen så tog han upp ett brev och gav det till mig men jag bad honom att läsa det för mig och såhär ståg det:
Jag önskar jag kunnde berätta i ord hur mycket jag älskar och ångrar mig, men det går inte det finns inga ord för det. Jag hatar att inse att jag har förlorat dig, jag klarar inte av att tänka på det men det är mitt eget fel bara mitt. Du är precis allt jag har önskat, allt som en tjej ska ha och så mycket mer. Men jag var en idiot som sabbade det, jag förstörde oss och dig. Att se dig gråta, att se sviket som jag har gett dig i dina ögon får mig verkligen att ångra vad jag har gjort. Du hade nog med sorg och svik i ditt liv men du har du fått mer och det är pgu mig. Det här var det sista jag ville men jag gjorde ett misstag som kommer bli det största i mitt liv för jag vet att du är mitt livs kärlek. Jag förtjänar inte att du förlåter mig, du förtjänar en kille som kan vara dig trogen och jag är inte han. Många frågar: Shit vad fan har du gjort, hon var ju en toppen tjej hur kunnde du? Jag kan inte svara på den frågan för jag har inget svar, bara att jag är helt jävla dum i huvudet som svikit och sårat den bästa tjejen som någonsin kommer finnas. Och hur jag kunnde göra så mot dig kan jag inte svara på för det är helt jävla omöjligt samtidigt som jag vet att jag har gjort det, men jag var ett svin jag insåg vad jag hade allt för sen. Det gör ont att veta att jag aldrig mer kommer få kalla dig min tjej igen, men det är mitt fel och jag får ta konsekvenserna av mitt hanlande. Det är inte fel på dig, du är så perfekt det är fel på mig. Jag kommer älska dig tills jag dör och saknaden av dig kommer döda mig. I mitt hjärta och mina drömmar kommer du finnas. Jag kommer fortfarande önska att du ligger i min famn när jag somnar och vaknar, för det var där du egentligen skulle vara.

Gå ut och hitta världens bästa man för jag var inte han. Han kommer bli världens lyckligaste man för någon bättre än dig kan man inte få.

När han läste upp det som ståg ibrevet gjorde det så oehört ont i mitt hjärta och själ, det var som om det brann. Jag tog hans händer och såg honom i ögonen det kräfdes mycket ansträgnig och styrka att berätta för honom att det aldrig skulle bli han och jag igen, att allt var över och när jag hade berättat det för honom så började han stor gråta och jag bliv så chockad för han är inte en sån kille som gör det, han vissar inte så mycket kännslor.  Jag sa att jag älskade honom överallt annat och om jag kunnde så skulle jag förlåta han för det är det jag vill men jag kan inte, att jag kommer sakna honom så oehört mycket.

Båda satt och grätt floder, det var oehört jobbigt för båda visste att det väntar en grymt jobbig tid fram över med både ångest och saknad. Han hade ingen tid att passa för han skulle sova över hos en kompis inatt och åka tillbaka imorgon.

Jag bliv chockad av att han redan visste att han inte skulle bli förlåten, men han känner mig så otroligt bra och vet allt om mig så han visste att jag inte skulle förlåta för jag har så oehört svårt att lita på folk. Och jag skulle aldrig kunna lita på honom mer och det är en av dom viktigaste sakerna i ett förhållande.

Efter 10 minuters tystsnad så kysste han mig på kinden och sa hejdå, och att se han gå ut genom min dörr bliv allt svart för mig. Jag vet inte vad som hände, men jag allt bliv svart för ett par sekunder och Anton kom och "väkte" mig, förmodligen var det en ångest eller pannikatack.

Jag vet att detta kommer bli jätte jobbigt och jag kommer må skit. Men jag har gett mig fan på att jag aldrig ska må så dåligt som jag har gjort, jag har lovat mig och mina anhöriga det. Om jag kommer må så dåligt igen så kommer det bli min död, jag kommer inte orka den kampen, jag kommer inte orka stå imott. Och han är inte värld att jag ska må så dåligt, ovasett om han var mitt livs kärlek och hur mycket jag älskar honom så var det han som förstörde det, det var han fel jag förtjänar en bättre kille.

Det är nu allt står på spel, om kämpadet från det mörka gör så att jag orkar eller inte.

Jag vill bara säga tack till er som har tyckt till och berättat vad ni skulle ha gjort, om ni skulle förlåta eller inte och varför. Ni har varit helt underbar och ett väldigt bra stödd. Jag vet nu vad jag ska göra och en stor del är pgu er. Ni vet inte hur tacksam och glad jag är, jag mennar verkligen detta till 110 %

Och jag märker verkligen att jag har ert stöd, och det hjälper verkligen. För om 2 timmar så ska hans tåg vara framme, ska ju jag som sagt berätta för honom om jag förlåter eller inte och sen till er och jag är säker på att ni kommer förstå. Jag kommer skriva allt i kväll, om jag inte är för knäckt.

Ett stor tack till er igen!

Massor med kärlek till er!