Direktlänk till inlägg 28 november 2011
Jag är kvar på samma plats men jag har kämpat och slitigt. Jag vet att det blir bättre men jag har inte kännt det hittitlls. Jag fastnar i tankar och försöker ta mig loss. Jag tänker på den dagen det hände något med mig. Men nu vet jag vart jag står och jag behöver inte veta. Jag bröt upp med mig själv och jag gick av på mitten. Jag har kastat mina minnen, jag har saknat och glömt. Men det var jag och världen som kämpade till döds. Jag höggs i ryggen, vad var det som hände? Jag menar, det skulle bli bättre. Jag har förändrats så mycket. Jag vet knappt vem jag är och vart tog den gamla personen vägen, som alltid fanns där? Jag tror inte att jag vet vem jag är.
Jag förlorade min tro när jag släppte mitt förflutna. Men jag vet mycket väl att jag en dag kommer att le. Men nu när jag sitter här och skriver rinner tårarna ner. När livet sviker är det bra att veta vem man är. Men när ena halvan av mig slutade att förstå. Att när jag sviker finns det inte mycket kvar. Och jag glömmer aldrig bort det, det gör ont mer för varje dag.
Jag blev lämnad här som tack för hjälpen? Jag delades i två och försökte greppa tag i andras händer. Jag försökte göra allt men min andra halva gjorde fel. Löften om att bry sig fanns inte längre. Jag var ärlig mot mig själv men var det såhär det skulle bli? I så fall trodde jag fel om hela mig själv och mitt liv. Varför hände det här? Ett misstag som förändrade allt. Förändrade hela min värld!
Såklart jag vill känna lugn, men jag ser att det inte går. För varje gång jag försöker, river jag upp gamla sår. Jag har inte förlåtit mig själv för jag kan inte ta emot det. Och all skit som jag fått ta. Jag är fan värd det! Vill jag må bra får jag börja med en sak, förlåta mig själv och ge tillbaka mitt liv, för det var det jag stal.
Alla minnen stannar kvar och alla stunder som jag skrattat, det är bara det jag vill ha tillbaka. Så när livet sviker är det kanske bra att vara två. Men ena halvan av mig själv har slutat att förstå. När jag försvinner finns det inte mycket kvar. Och jag glömmer aldrig bort det som hänt, för det gör ont mer och mer för varje dag.
Jag mår bra efter omständigheterna. Mamma börjar må bättre och återhämtar sig fint och det gör våran familj med. Sen Johan dog så har vi varit splitrade på något sätt och det här har varit som en väckarklocka för oss alla och vi har börjat om från bö...
Hej på er. Nu har jag lite tid och ork att försöka få ur mig ett vettigt inlägg, skriv ett inatt som aldrig publicerades för det var väldigt rörigt och osammanhängande. Som jag skriv har min mamma fått en hjärtattack och det är för 19 dagar sen och d...
Hej på er, om jag nu har några läsare kvar. Jag vet att jag har lovat gång efter gång att bli mer aktiv och skriva mer det har jag försökt det svär jag på, men det händer saker hela tiden som gör att jag har svårt att orka blogga svårt ens att kunna ...
Åh herregud vilken usel bloggare jag är! Men ni vet varför och det tycker jag gör min blogg lite charmig. Jag börjar återhämta mig från det svarta eller vad jag ska säga, jag kan inte säga att jag återhämta från min deperation för det gör jag verklig...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 |
4 | 5 | 6 | ||||
7 | 8 | 9 | 10 |
11 | 12 |
13 | |||
14 | 15 | 16 | 17 | 18 | 19 | 20 | |||
21 | 22 | 23 | 24 | 25 | 26 | 27 | |||
28 | 29 |
30 | |||||||
|