Om man slutar fejka, bryter man ihop då? Och om man bryter ihop, är det en
underbar chans att få bygga upp sig själv på nytt?

Idag tänker jag skriva om att fejka att man bra, vilket jag har en väldigt stor efarenhet av. Det är sorligt med sant, jag har fejkat att jag mått bra i stort sett så länge jag kan minnas och gör än idag.

Jag är en jävel på att få alla att tro att jag mår bra och att mina leenden och skratt är äkta.

När jag mådde som sämst så var det en kamp att bara komma upp ur sängen, jag mådde så dåligt att jag aldrig fick lugn och ro, jag kunnde aldrig lugna ner mig så pass att jag kunnde sova. Jag kom inte upp vissa dagar för att pyskiskt och fyskiskt så funkade jag inte,.Mitt psyke bliv bara sämmre när jag låg och grät så att jag inte kunnde få luft och tänka så mycket som jag gjorde. Jag mådde verkligen inte bra fysiskt, kroppen behöver sömn för att fungera och min kropp fick inte det.

När jag väl kom upp så började det stora arbetet med att sminka över tröttheten. Jag hade överdrivet mycket smink men det var bara för att ingen skulle se att jag inte mådde bra. Mina ögon var röda och svullna av all gråtande, jag hade possar under ögonen, min hy var jätte förstörd. Det såg inte alls bra ut med all smink men det döljde iaf allt det där.

Jag kunnde inte heller bära linnen och t-shirtar med korta armar vissa perioder, jag skärde mig. Jag älskade hur ont det gjorde, för jag tyckte att jag förtjänande det. Men sen så slutade jag med det för att alla sa: Du har en sån fin kropp, vissa upp den istället för att dölja den.

När jag väl skulle till skolan (jag mådde som dåligast i årkurs 8:an 9:an första ring och andra ring)

Det var oehört jobbigt för mig, det krävde en oehörd styrka av mig för att orka spela. Spelet som jag spelade det var jätte hårt, det gick ut på att få allt och alla att tro att jag var världens gladaste och lyckligaste persson. Jag skrattade och gav leende på leende, men inuti mig så skrik jag av smärta. Jag fick låsa in mig på toaletten flera gånger för att orka spela, jag grät av mig och kom ut och spelade spelet igen.

När jag kom hem så fall jag ihop, jag gick raka vägen upp till mitt rum och kasstade mig i sängen och grät i flera timmar. När jag hörde steg i trappan så försökta jag sluta gråta omedelbart.

Jag fick väldigt bra betyg, det kan vara helt tvärtom för andra som mår dåligt att dom får dåliga betyg. Men för mig kämpade jag verkligen för att försöka leva ett bra och normalt liv. Jag ville vara den duktiga flickan.

Än idag så fejkar jag, jag gör det hela tiden. Jag kan konsten att lura människor men inte dom som verkligen känner mig. Frågar dom hur jag mår och jag svarar genom att ge dom världens största leende och säger att allt är bra så ger dom mig en skarp blick som tränger igenom mig och så säger dom: Du mår inte alls bra, sluta fejka nu *****

Jag har sagt så många gånger till mig själv: Sluta fejka nu *****, varför ska du fejka, du mår inte bra, ditt liv suger.

Jag har lärt mig på min resa och kommer lära mig mer att fejka leder bara till att man mår dåligare. Det finns människor som kan hjälpa dig om du bara vill släppa in dom. Jag vet hur svårt det är att släppa in dom och för mig så har jag fortfarande inte lärt mig det.

Fejka inte!

Är du ledsen så gråt, men skratta INTE om du inte är glad!

 

carina bergström

28 november 2011 19:40

Hej! Jag vet hur det är att skära sig, hur det är att må dåligt och jag vet verkligen hur det är att stå och titta folk rakt upp i ansiktet och säga att allt bara är jätte bra. jag har haft tusen leenden på mina läppar som bara är en mask. Men dem som står mig närmast och som vet hur jag funkar de ser på mig när jag inte mår bra och då kan jag ljuga och säga att allt är bra. Om du vill så kan du kolla in min blogg och läsa hur mitt liv ser ut från dag till dag de dagar då jag orkar skriva vissa dagar så ligger jag bara på sängen i mörkret med hör musik och gråter..

 

Johanna Pettersson

29 november 2011 00:07

Blev väldigt rörd av din text, då jag vet hur det känns,inte exakt din känsla eller varför du har den, den känner bara du,och det vet bara du.
Men jag vet hur det känns att behöva le helt och fint, even though you're completely broken and destroyed on the inside.
Jag vet att texten kommer att påverka i princip alla som läser den,thats for sure, i alla fall dem som känner igen sig i det du skriver, och det till det positiva, då du ger ett bra råd och även flera, samt får människor att tänka efter, jag tänker oftast, "kan hon/han, så kan jag!"
Och det brukar ibland hjälpa mig, och jag vet att din text kommer att hjälpa mig, då budskapet var tydligt och du satte rätt ord på rätt känsla och fick mig att förstå.
So just keep it up! Im crossing my fingers for you!
Jag hoppas att du får det bäst, Med tanke på hur du beskrev ditt mående så förtjänar du det så att det räcker och blir över!

(Förlåt mig för att kommentaren blev så lång, kanske blir jobbigt att läsa, men jag var tvungen att få detta sagt. Keep putting words into paper, you'll make wonders!)

http://Taash.bloggplatsen.se

sannigen

29 november 2011 06:31

Tack så oerhört mycket, vad glad jag blir. Det är ni läsare som gör så att jag orkar skriva nät jag verkligen märker att det hjälper er, det är det jag strävar efter. Du gjorde min dag :)

 

Elin Granqvist

29 november 2011 16:30

Jag kände igen mej otroligt mycket... jag har mått dåligt otroligt länge nu.. i 3-4 år ? och ändå är jag 13.. denna texten va fantastisk..jag kämpar hela tiden på, jag fejkar 24/7... att jag mår bra ? jag skar mej över mina armar oxå... har bara ärr nu, jag lovade killen jag älskar att sluta.. sen nu lämnade han mej och jag vill bara mer o mer... jag vill känna smärtan... men det är för dumt.. jag kommer inte klara att sluta fejka... hur mycket jag än försöker.. jag grät ut för mina vänner, mina bästa vänner.. dom lämnade mej... dom orkade inte med att jag mådde dåligt, men dom fick mej att må värre.... okej, jag har stört din blogg med denna texten, det va inte avsiktligt, men poängen är att jag blev otroligt rörd av denna texten.. o ska försöka förbättra mitt liv innan det är försent.. tack (;

http://www.elinthagranqvist.bloggplatsen.se

 

Ida :)

29 november 2011 20:01

Hejsan!
Fin blogg! :D
Skulle du kunna kolla in lite i min och min kompis kändis blogg? :)
Vore väldigt kul om du reklamerade oss,eller kommenterade :D
Kram <3

http://varldenskandisar.bloggplatsen.se

 

Emma

29 november 2011 20:34

känner precis som du. och jag fejkar alltid. bara på min hemliga blogg som jag kan vara mig själv, kolla gärna in den.

http://jag-vill-inte.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag mår bra efter omständigheterna. Mamma börjar må bättre och återhämtar sig fint och det gör våran familj med. Sen Johan dog så har vi varit splitrade på något sätt och det här har varit som en väckarklocka för oss alla och vi har börjat om från bö...

Bloggen är väldigt lagd åt sidan för mig och jag vågar inte riktigt gå in och kolla statistiken för jag tror jag har förlorat för många av er läsare kanske till och med er alla, för jag har lovat mer och mer inlägg att jag ska bli med aktiv och jag h...

Hej på er. Nu har jag lite tid och ork att försöka få ur mig ett vettigt inlägg, skriv ett inatt som aldrig publicerades för det var väldigt rörigt och osammanhängande. Som jag skriv har min mamma fått en hjärtattack och det är för 19 dagar sen och d...

Hej på er, om jag nu har några läsare kvar. Jag vet att jag har lovat gång efter gång att bli mer aktiv och skriva mer det har jag försökt det svär jag på, men det händer saker hela tiden som gör att jag har svårt att orka blogga svårt ens att kunna ...

Åh herregud vilken usel bloggare jag är! Men ni vet varför och det tycker jag gör min blogg lite charmig. Jag börjar återhämta mig från det svarta eller vad jag ska säga, jag kan inte säga att jag återhämta från min deperation för det gör jag verklig...