tjejen : vilken är din dyrbaraste ägodel ?
killen : vadårå ?
 tjejen : du krossade mitt hjärta och nu vill jag krossa det som är dyrbart för dig

Jag måste ta ett beslut och det är massor som hela tiden fråger: Ska du förlåt han eller inte?

Jag blir helt galen och förvirrad av vad jag ska göra.

Jag har alltid tyckt att man ALDRIG någonsin ska förlåta otrohet och det tycker jag än men jag älskar verkligen och han är mitt liv så jag har börjat tänka: Kanske ska jag ge honom en andra chans?

Förlåta: Jag vill så gärna förlåta honom för jag älskar egentligen honom för mycket för att släppa han. Vi har så otroligt mycket minnen och jag vill ha så mycket mer minnen med honom. Jag älskar verkligen allt med honom till och med att han dricker direkt ur flaskan eller möjlkpaketet från kylen, även fast jag blir fullständigt galen så älskar jag honom för det. Varje gång jag är i hans närhet så känner jag mig som en prinsessa och han behandlar mig som hans egna prinsessa. Jag vill vara i hans famn hela tiden och jag älskar när han kysser mig på stan och håller mig tät tät intil framför andra tjejer. Jag var så lycklig med honom, jag har aldrig varit så lycklig.

Inte förlåta och gå vidare: Detta var nog det första alternativet som kom upp i mitt huvudet, för det har alltid varit vad jag har tänkt och tyck. Otrohet är ett så stort svik och man sårar sin partner så oehört mycket, man fattar inte ens hur mycket parntern får lida för det, och otrohet kan sitta i hela livet. Det känns lite som att om jag förlåter honom så acepterar jag hans otrohet, och det gör jag verkligen inte . Och jag kommer verkligen inte kunna lita på han på väldigt väldigt länge. Jag har problem med att lita på folk och nu har han gjort det ännu svårare för mig. Jag vet faktist inte hur han ska lyckas med att jag ska lita på honom igen. Och jag tänker verkligen på att han har haft sex med en annan, jag kan inte få ur den tanken ur mitt huvud. Jag drömmde till och med om det inatt och allt känns så overkligt.

Jag vet verkligen inte vad jag ska göra så nu tar jag till er hjälp, tycker ni jag ska förlåta han och ge han en ny chans eller ska jag gå vidare utan honom och hitta en ny kille som inte krossar mitt hjärta. Jag kanske bestämmer mig vad jag ska göra pgu er, för ni ger mig alltid bra råd och tips. Tack på förhand!

gråt aldrig över en kille/tjej som sårar dig, bara le och säg: "tack för du ger mig chansen att hitta någon bättre än dig."

Det är väldigt många som tycker jag är lugn för att nyss blevit bedragen, många mennar det på ett positivt sätt.

 Men jag är verkligen verkligen inte lugn, jag vill inte ta ut allt på er så det är därför jag kanske verkar lugn, inersta inne så kokar jag verkligen. Jag vet verkligen inte var jag ska ta vägen. Det är så otroligt många kännslor och tankar som måste komma ut som jag är rädd för som jag vet kommer göra så ont och på tanke på hur dåligt jag har mått så är jag så rädd för att komma ditt igen.

Förut var jag mest ledsen och kunnde inte få stopp på mina tårar, jag gråter fortfarande största delen av dygnet, nätterna är värst, jag gråter ständigt då. Men nu börjar jag bli så fruktansvärt arg.

Arg för vad han gjorde mot mig. Vem fan tror han att han är som har rätt att såra mig så enormt mycket, att knulla en annan. Jag kan förstå att han var kåt, för vi bor ju 50 mil ifrån varandra, men ovasett hur kåt jag var så var jag inte otrogen mot honom, jag hade aldrig sex med någon annan. Detta tänder en glöd, att bevisa att jag kan hitta en så mycket bättre.

Sen kommer panniken och ångesten. Att aldrig kunna kalla honom för min älskling och få höra det från honom igen, att aldrig få ligga i hans famn igen, aldrig få kyssa honom igen, aldrig få säga: Jag älskar dig, du är mitt allt, och få höra honom säga likadant.

Det kommer jag ALDRIG få igen. Det gör jätte ont. Vi var ändå ihop i 2 år.

Sen kommer frågan, hur fan ska jag klara mig utan han? Han var mitt allt, han var mitt liv. Det var han som alltid kunnde få mig lugn som ingen annan kan, jag kännde en oehörd lugn när jag var i hans närhet. Jag vill inte tänka på ett liv utan honom men jag måste, ovasett hur ont det gör

Att jag är lugn är verkligen det sista jag är!

Imorgon ska jag skriva ett inlägg om vad ni tycker jag ska göra, ska jag förlåta eller inte, för mig är det rätt självklart

Jag och min morbror var ju som sagt och tittade på en hundvalpa idag och det var verkligen kärlek i första ögonkasstet. Han och hans syrra som uppföddaren ska behålla låg intil varandra och dom andra 3 lekte, dom 2 är dom lugnaste i kullen och jag vill ha en lugn hund. Direkt när jag kom så började han viffta på svansen men han låg ändå kvar, det gillar jag för då märker man att dom är lugna i lunet, att dom inte behöver hälsa på allt och alla. Jag visste faktist inte vem jag skulle få titta på så uppföddaren frågade: Vilken skulle du ta om du fick välja helt själv?

Då tog jag ju upp honom och sa, han skulle jag ta. Och då berättade uppföddaren att det var hunden som min morbror skulle köpt. Han är så söt, han var helt underbar. Jag tog ju upp honom och satte mig på en stol och mysste med han och så somnade han till slut, det var helt otroligt. Så ja JAG SKA KÖPA HAN. Han var störst i kullen, det var 3 tikar och 2 hannar, alla var jätte söta men det var han som utmärkte sig extra mycket. Han är brun och svart, man kan inte säga just nu vilken färg som han kommer få mest av, men om han är lik sin mamma och pappa så kommer han bli brun och lite svart. Dom leveras till deras nya äger när dom är 8 veckor och nu är dom 7 så nästa Fredag så ska jag få hem honom och då är han bara min.

Han ska få heta Fido, det betyder trogen, självsäker på latin, och det tycker jag var väldigt bra.

Oh jag är så glad!!

Hej allihop, förlåt för den dåliga rubriken men detta inlägg kommer la handla om allt och ingenting.

Hur mår ni då? Jag mår skit, jag har gråtit mig tills sömns alla nätter sen jag fick veta, och jag kan inte sluta tänka på han, och vilket oehört svik han gav mig. Mina ögon är helt söndergråtna och har stora possar under ögonen som jag aldrig brukar ha, min röst är jätte hes för jag skriker. Jag gråtar,jag skriker, jag skrattar, jag skrattar åt hur helvete dum jag har varit som inte fattat ett skit. Det är helt över mellan han och mig, jag kan inte förlåta otrohet, det går inte

 Fick en väldigt elak kommentar av en tjej som skriv: Inte för att verka "sådan" men varför skulle händelsen mellan dig och din pojkvän locka besökare? Att "skryta" om att ens pojkvän varit otrogen är bara.. Ursäkta mig men, patetiskt.Du behöver inte bli sur, jag ville bara få ur mig det :3

Du får inte ta det fel. Jag menade inte att det var okej att ens pojk/flickvän är otrogen, för det är det verkligen inte!
Själv varit med om det (y)
Det är bara det att jag tvivlar på att det lockar besökare ^^

Även om hon skriver att jag inte ska ta det fel så gör jag det. Varför i helvete tror hon att jag vill skryta om att min kille har varit otrogen? Som om jag vore stolt över det, jag är verkligen inte stolt över det och jag skryter verkligen inte. Jag skriver det för att jag vet att männsikor kan vara i samma sitation, och för mig brukar det alltid hjälpa att få skriva av mig. Denna kommentar tyckte jag var väldig taskig, kanske att jag överregerar pgu allt som har hänt, men tagga ner tjejen! Elaka kommentarer är verkligen inte det jag behöver, tänk innan du kommenterar något.

Nu till något roligare...

Jag ska åka och titta på hundvalpar imorgon!  Min morbror som tidiga har fött upp schäfer skulle köpa en hundvalp, en hanne av en kompis till han, men nu tyvär så har min morbror fått ett jobb som han inte kan tacka nej till som är cr 5 mil här ifrån och då vill han inte köpa hunden för han kommer ej få alls mycket tid för huden. Uppföddarens hundar är väldigt populära och alla hundar är köpta förutom 2, en ska han själv behålla och en skulle min morbror köpt, han "bokade" redan valpen för 6 veckor sedan och min morbror fick jobberbjudande för 3 dagar sen. Det är en hona och hanne, uppfödaren ska behålla honan eftersom han har 2 honor och då kan han inte skaffa en hanne. Detta kom ju väldigt bra för mig, för jag och min morbror ringde honom och sa som det var och han tyckte det var jätte bra att jag kanske kan köpa honom, det är 99 % säkert att jag kommer köpa hannen. Hans hundar har aldrig haft höft eller ryggradsproblem, det var ett av mina krav, för schäfrar har väldigt ofta det problemet. Han har ställer ut sina hundar och får toppen poäng och han har fullt med priser hemma, det var också ett av mina krav eftersom jag också kanske ska ställa ut min hund

"Dagisplats" är redan fixat och pengar med. Om jag köper honom så får jag han om 1 vecka, då är han 8 veckor.
Jag kommer läka mycket fortfare och förhoppnigsvis glömma mitt ex.

Jag skriver om hur det gick imorgon, puss och kram!

Kärleken är bara fejk, går livet ut på att älska,glömma och förlåta?
Du var mitt allt, du var hela min värld.
Du fick mig att andas, du fick mig att le
Du visste vad som behövdes för att få stopp på mina tårar
Har inte gått en dag, knappt en sekund
Sen du svik mig, och mitt hjärta gick i tusenbittar
Så har jag inte kunnat tänka på nått annat än dig
Jag troode föralltid att det skulle vara du och jag

Jag älskade dig, jag gav mitt hjärta till dig.
Men du lämnade tillbaka det i tusenbittar
Och det kommer aldrig kunna läka helt

Du fick mig att börja se ljus i den mörka tunneln men nu är det svart igen
Vi delade på allt, skratt,tårar,tankar,hemligheter,minnen
Men du gav mig det största sviket
Som du svår på att aldrig se mig.
Jag kunnde ha gett dig hela världen men du sabbade det

Jag älskade dig, jag gav mitt hjärta till dig.
Men du lämnade tillbaka det i tusenbittar

Och det kommer aldrig kunna läka helt

Nätterna är fullda med tårar och skrik.
Tårar och skrik som kommer direkt från hjärtat.
Att du någonsin kunnde göra något sånt här fanns inte i min värld.
Troode du bara jag skulle skratta och gå vidare och glömma alla våra dar?
Nej så lätt är det inte, för du var mitt allt, du fick mig att vilja leva.
Men nu är du borta ur mitt liv och jag står här ensam.
Du förtjänar inte mina tårar.
Men tro mig när jag säger, att detta gör så ont.

Jag hatar detta så jäva mycket. Jag är så oehörd sviken och sårad.

Självklart mennade jag inte att jag skulle ta livet av mig när jag skriv igår "snälla skjut mig någon" Det känns som en bra utväg just nu men självklart kommer jag inte göra det.

Jag har gått igenom svårare saker och detta ska inte få knäcka mig och falla tillbaka så jag mår så dåligt som jag har gjort. Men självklart mår jag skit just nu, jag troode verkligen att han var mitt livs kärlek, han som jag skulle dela mitt liv med, men fan vad fel jag hade.

Jag lyckades boka om mitt tåg egentligen så skulle jag åka 18.30 men jag orkade verkligen inte stanna kvar på hotellet och i den skit staden så jag fick betala en heldel men jag ville bara hem så tåget gick 09.10

När jag kom hem så väntade min syster, och några kompisar på perången och dom lämnar mig inte ensam nu. Hade jag inte haft dom nu så skulle det vara så mycket svårar, för nu kan jag sitta och prata med dom om hur jag känner och mina tankar, hade jag varit ensam så skulle det kunna gå åt helvete. Nu kan jag ligga i deras famn och gråta, det känns mycket tryggare då

Jag får pannik av detta. Jag får ångest och pannik av att veta vad han har gjort. Han vet vad jag har gått igenom och att jag inte skulle klarar av detta men ändå så gjorde han det.

Jag skrev ju egentligen inte vad som hännde igår.

Jag kom helt enkelt fram till att han hade varit otrogen, jag pratade med en kompis och alla pusselbittar kom på plats. Ni ska bara veta hur ont det gjorde, det var som tusen knivar i hjärtat.

Min kille var och tränna så när han kom hem så bad jag honom att sätta sig i soffan. Jag hade gråtit jätte mycket innan men lyckades sammla mig tillräckligt mycket för att se honom i ögonen och få fram ord. Jag sa att jag visste vad han hade gjort, och han nekade ju till allt och sa att han älskade mig och att jag var hans allt. Men sen så började jag verkligen stor gråta, och då la han armarna om mig och sa som det va och att han ångrade sig så mycket men jag slet mig ur hans grep och skrek rakt ut, du kan dra åt helvete ******, jag kan inte förlåta otrohet och det vet du. Det är slut.

Jag tog min vätska och började ta på mig skor och när jag precis är klar så ställer han sig vid dörren och då ser jag att han gråter, jag har bara sett det några få gånger tidigare. Han bad mig att stanna, att han var en idiot. Men jag tog bort hand arm och lyckades ta mig ut.

När jag kom ut på gatan så tittar jag upp mot hans balkong och där stog han och grät jätte mycket. Det bevisar för mig att han ångrar det men jag kan inte förlåta honom bara för att han ångrar sig.

Jag tog in på ett hotell och bara la mig på sängen och stor grätt, jag fick inte luft, det bliv mörkt för mig precis som det gjorde när jag mådde som sämst. Det är en hemsk upplevelse, jag kan inte kontrollera mig då. Allt bliv för mycket, och sår från förr gick upp. Jag grät konstant hela natten.

Sen på morgonen ringer jag min bästa kill kompis och bara säger: Snälla va på stationen om 4 timmar.

Tågresan var hemsk, jag försökte göra allt för att inte gråta och ta det lugnt, ta djupa andetag. Men det gick inte alls bra så jag satte på musik som alltid lugnar mig eftersom jag tänker på texten men det var sjukt jobbigt.

Mycket riktigt, så står min bästa kill kompis där och 3 andra kompisar + min syster, dom visste vad som hade hänt för han hade ringt och frågat var jag hade tagit vägen.

Jag hoppas att ni förstår, att jag inte kommer skriva så jätte mycket. Men när allt har lugnat ner sig lite, så kommer jag skriva mer, jag lovar. Ha det jätte bra, puss!   

Hoppas du är nöjd, för du har förstört mig!